upplösningen

för en liten stund sedan fick jag mail från VFU-lågpannan. han sa att jag får vara i Karlskrona, vilket jag förutsatt och hade han sagt annorlunda hade jag ändå gått dit på måndag och fixat alla formaliteter på plats.

tänkte först besvara honom för att bekräfta det som sagts. På reflex höll jag även på att tacka honom i mailet, men kom på att jag inte har så mycket att tacka för. Jag lät bli att skicka det där mailet i över huvudet taget.

min pappa jobbade här, när kan jag börja?

shit, jag tittade i kalendern och trodde det var den 24 februari 2010, men när jag slog på nyhetsmorgon var det helt plötsligt år 1910. De diskuterade det satans kronprinsessbröllopet och det fick mig att fundera på vad som egentligen har hänt de senaste 100 åren. Det är ganska fantastiskt att vi efter snart 100 år av allmän rösträtt (89 år för män och kvinnor) fortfarande biter oss fast vid kungahuset.

Förr ett par hundra år sedan hade kungen absolut beslutsmakt och representerade överheten. Han hade inte förtjänat sin ämbete, utan hans enda merit i livet var att hans pappa varit kung tidigare. Nu har vi en kung utan någon beslutsmakt, men han har däremot diplomatisk immunitet. Han representerar fortfarande överheten, inte svenska folket. Han är kung för att hans pappa var kung och kungens pappas pappa var kung. Han kom till anställningintervjun och sa "min pappa jobbade här, när kan jag börja?".

Den successionsordning som vi har idag användes förr i kungahusets egensyfte för att hålla makten inom familjen och för att i förlängningen förtrycka svenska folket. Ge mig ett argument till varför kungatiteln(/drottningtiteln) ska gå i arv. Om vi nödvändigtvis ska ha en kung, varför väljs han inte av folket?

kritik mot monarkin bemöts ofta av argumenten att kungen är en bra representant för Sverige och att kungafamiljen är så fina att titta på (och läsa om i skvallerpressen). (Okej, det finns någon enstaka mörkblå royalist som vill återinföra ståndsamhället och förstärka adelns av naturen givna maktställning, men såna går liksom inte att ta på allvar.) Det beror givetvis på vilka värderingar som man lägger i uttrycket "en bra representant" och här hade jag kunnat dra upp de gånger som kungen gjort bort sig men det kan alla med lite googleskills fixa själva. Personer som påstår att kungen skulle vara en bra representant har förmodligen aldrig hört honom prata, går man ner på ICA hittar man nog 20 personer som är mer lämpade för arbetet. Kungafamiljen är fin att titta på och är folkkära på samma sätt som Niklas Strömstedt, varför görs det inga undersökningar om stödet för Strömstedt hos det svenska folket?



Varför kan inte kungen alternativ kronprinsessan bekosta sitt eget bröllop, det förväntas alla vi andra riktiga människor göra om vi vill gifta oss? Det är ju inte så att kungen är fattig direkt...

"Hej Björn"

Strulet med min VFU verkar aldrig ta slut. Som bekant ville jag ha praktik på gymnasiet och det var enda anledningen till att jag ville byta praktikskola. Jag har hela tiden haft inställningen att jag återvänder till min gamla praktikskola i karlskrona om jag inte skulle få en plats på gymnasiet. I onsdags skickar jag mail och undrade hur det blir, på eftermiddagen får jag svar att ansvarig person hade glömt bort mig, men han skulle givetvis lösa det. På torsdag eftermiddag får jag besked att jag ska ha min VFU på en högstadieskola i Växjö. Budskapet att jag hellre är kvar på högstadieskolan i karlskrona verkar inte ha gått fram, eller så har han helt enkelt valt att bortse från den informationen.

Jag skickar tillbaka till tomten och säger att om det bara är högstadiet som gäller så är jag hellre kvar på min gamla praktikplats. Då får jag ett svar som lyder ungefär att han minsann har jobbat hårt för att fixa den här platsen till mig och "det är på SkolaX som du ska göra din VFU" punkt. Dessutom inleder han mailet med "Hej Björn", då har man inte bra koll på läget. Helt plötsligt ska jag behöva kämpa för att behålla den praktikplats som jag hela tiden tagit för given, snacka om snabba vändningar.

Jag försöker att ringa till VFU-människan för att argumentera för min sak, men han har givetvis tagit helg och svarar inte. Kokande sätter jag mig och författar ett sakligt men brutalt ärligt mail på en A-4 sida (storsint som jag inte är så kunde jag inte låta bli att poängtera att jag inte heter Björn). Det måste ha blivit ganska lyckat för kl 17 ringer en skamsen VFU-människa (på sin fritid) till mig ursäktar sig femtioelva gånger. Hur som helst blev jag till 90% lovad att få spendera min VFU i Karlskrona. Men jag har således inget plats definitivt klar ännu och hur han ska lösa det hela under sportlovet har jag ingen aning om.

Lärdom 1. Har man det bra ska man nöja sig med det.

Lärdom 2. Är man tillräckligt obehaglig kan man flytta på berg.

söndagstradition

Väl medveten om att det har varit mycket idrott här ett tag nu kommer här ytterligare ett inlägg på det temat.

Jag har skapat mig en liten söndagstradition i att titta på kanal9:s Serie A sändningar. Väl medveten om att det kanske inte är den bästa fotbollen i världen som jag bevittnar tycker jag ändå att det är lite småtrevligt. Det är även den enda fotbollen som en fattig student som jag kommer över under vinterhalvåret. Jag tycker också att italiensk fotboll får mer skit än vad den förtjänar, många av mittenlagen spelar en teknisk och offensiv fotboll, med ganska öppna matcher som resultat. Jag gillar Serie A.

Inför förra söndagsmatchen tänkte jag sätta några kronor på oddset. Till mitt stora förtret hade ICA:s spelhörna bommat igen och jag fick gå hem utan göra av med några pengar. För mig är spel med pengar alltid förenat med förlust, men det kan vara kul ändå. Jag försökte starta ett spelkonto på svenskaspels hemsida, men det visade sig att jag redan hade ett konto kopplat till mitt personnummer, ett konto jag inte använt på fyra år. Användarnamn och lösenord hade jag givetvis glömt, liksom de 150 kronorna som fanns på kontot. Det var ett tidsödande arbete att få tag på inloggningsuppgifter och något spelande den helgen blev det inte. Men nu har jag mitt konto och har redan bränt hälften av pengarna på tvivelaktiga bet.

Idag tittade jag på Roma-Catania. Catania ställde upp med åtta spelare med argentinskt ursprung i startelvan, vilket fick mig att tänka på Eurogoalsklassikern KSK Beveren i det belgiska seriesystemet. På den tiden var europeisk toppfotboll ganska ovanligt på tv och Eurogoals var många gånger den enda möjlighet att få se höjdpunkter från de stora ligorna (eller rättare sagt de ligor som Eurosport hade rättigheter till). När det begav sig hade KSK Beveren en ganska annorlunda och ifrågasatt värvningspolicy, de värvade nästan uteslutande spelare från Elfenbenskusten. Jag vill minnas att jag tyckte att det var ganska festligt och jag begav mig in på wikipedia för att kolla upp vad som hände med Beveren och deras satsning på afrikanska spelare. Laget åkte ur den belgiska högstaligan 2006 och har idag inte en enda ivorian i laget. Det är dock värt att notera att de introducerade spelare som Yaya Toure (Barcelona), Arthur Boka (Stuttgart) och Emmanuel Eboué (Arsenal) för den europeiska fotbollen.

vem fan är Elisabeth Höglund?

Kan någon som är insatt i lets dance och liknande spektakel berätta varför Elisabeth Höglund pryder förstasidorna? Vad har hon gjort för att hamna där och varför ska jag intressera mig?

Jag benämner det som "positiv åldersdiskriminering" om det innebär att såna som Höglund försvinner. Men det är klart, då kan hon snyfta ut i tidningarna för att hon minsann är orättvist behandlad. De säger att uppmärksamhet blir till en drog...

"Forza bajen siempre"?

"Forza bajen siempre"?

Hur kunde det gå så snett att han hamnade i AIK? Mitt hjärta blöder.

Vilket slag i ansiktet!

Tack

Anna Haag -olympisk silvermedaljör!

OS är ingen picknick. Växjösektionen av Anna Haags inofficiella fanklubb följde Hockeyn Sverige-Vitryssland på tv:n samtidigt som damernas skiathlon följdes via svt-play på datorn. Ibland funkar simultanförmågan även för män.

En för övrigt pissig dag fick en euforisk avslutning när Anna Haag efter den sista utförsåkningen strax innan upploppet tar sig förbi polacken och norskan. Det ska erkännas att Växjösektionen precis hade börjat misströsta då vi tyckte oss skönja en trötthet i blicken och vissa svårigheter att hålla ryggen på åkarna framför precis innan Anna slog till och krossade sina motståndare.

Världen stod still, det var bara Anna Haag som rörde sig, och fort gick det!

Skriken och glädjeyttringarna på Tuvanäsvägen var de förväntade för tre män som inte bara överkonsumerar utan snarare missbrukar idrott. Jag tror att det inte undgick någon i grannskapet att det hade hänt något alldeles speciellt.

Tack Anna Haag!

en favorit i repris

Det lönar sig inte att sträva efter mer än vad man redan har. Jag har haft praktik på ett högstadie, men utbildar mig mot gymnasiet. Mitt ämne, samhällskunskap, trängs in i SO-blocket på högstadiet och har en ganska tillbakadragen roll, därför vill jag byta min sista praktik på lärarutbildningen till en gymnasieskola. Bara för att ha provat på det, även om det vore bekvämare att vara kvar på den skolan som jag varit på tidigare och trivts med. Speciellt när man har med vissa personer att göra.

Nu ser det ut som om att ändå blir samma högstadieskola igen, bara för att vfu-folk på universitetet inte kan sköta sina jobb. Jag befinner mig i en situation inte helt olik den jag satt i för nästan ett år sedan. Återigen ska jag ha praktik efter ett skollov, vilket innebär att jag måste kontakta min vfu-handledare veckan innan lovet, dvs den här veckan. Återigen har jag varit ute i god tid och tidigt meddelat mina önskemål och ännu en gång visar hela VFU-organisationen sin inkompetens.

Förra gången fick jag veta var jag skulle placeras fredag eftermiddag, ytterligare ett par timmar senare fick jag ett telefonnummer till läraren, men då hade jag via skolans växel redan nått fram till vederbörande och gjort vfu-nissarnas jobb. Det är ingen rolig situation att hamna i som student, men ansvariga personer verkar mest rycka på axlarna när de väl sent om sidor letat reda på en placering. Idag är det torsdag, man kanske kan våga hoppas på en favorit i repris?

Nu ska jag inte vara fördömande, men det är jag ändå. Jag gav egentligen upp i samma stund som jag fick veta (för att jag mailade och frågade vad som hände, inte för att de ville informera mig) att mitt ärende hade tagits över av den person som sista skötte det hela mindre bra. När jag ett par dagar senare mailade till vederbörande och krävde besked på studs, fick jag ett "ursäkta-men-du-trillade-mellan-stolarna-vid-överlämningen"-mail tillbaka. Om jag inte hade mailat så hade misstaget förmodligen inte alls uppmärksammats. Den här gången har jag åtminstone min gamla praktikplats som backup och frågan är om det inte är bäst att acceptera systemets brister.

Men de har haft över tre månader på sig att fixa det här. Jag skiter faktiskt i hur mycket de har att göra, när jag har mycket att göra jobbar jag mer.

fel person på fel plats

Babben Larsson skrämmer mig.

Vem kläckte idén att låta en helt malplacerad och oinitierad person intervjua svenska elitidrottare?

Jag hatar den sjukt irriterade jingeln till inslaget.

varför blir jag så sjukt provocerad av detta?

Hejaheja!

kort om OS

hela växjösektionen Anna Haags inofficiella fanklubb (alla två, men snart fyra medlemmarna) var församlad på tuvanäsvägen igår och bevittnade damernas 10 km fristil. En fjärdeplats är helt okej, men om Charlotte Kalla hade vurpat i sista backen hade Anna bärgat sin första OS-medalj. Det vore nästan värt det kom vi överens om, men bara nästan.

Annars gjorde Jonas Olsson den mest värdiga "nederlagsintervju" i manna minne efter att ha kört åt fel håll på upploppet och tappat en fin placering. Olsson resonerade som så att det är ändå ingen som minns en bra placering, när karriären är avslutad är det bara medaljer som räknas. Räkna med Olsson när det blir klassiskt, tror inte att han kör fel på upploppet en gång till.

Fredrik hänvisade till en gammal fotbollstränare när han påstod att man alltid har minst 30% kvar att ge när man är helt utmattad. Markus Hellners målgång igår får mig att betvivla det påståendet.

Jag tycker att snowboardcross-utövarna åtminstone kan låtsas som att de utövar en riktig idrott och byta JEANSEN mot en mer acceptabel dresscode.

avslutningsvis kan vi konstatera att bohemen Bode Miller för alltid kommer att vara en favorit och att hans brons var en andra höjdpunkt igår.



Inte lustigt att min produktivitet går ner i samband med olympiska spel.

att blåsa tuppen

Mer kunskap som du garanterat inte kommer att bli förmögen av, däremot kommer den garanterat dra ner dig produktivitet och fokusering i ungefär 30-45 sekunder.

Igår sa Stina att hon skulle ta en tupplur och jag började spinna igång på vad ordet tupplur härstammar ifrån. Självsäkert hävdade jag att det kommer från jordbrukssamhället innan industrialiseringen, då människor fortfarande jobbade när solen var upp och sov när den var nere. Varje morgon så väcktes bonden av tuppjävlen som gol som en besatt. Bonden var inte dummare än att han tämligen snabbt lärde sig att om han gick upp och jobbade en stund, så kunde han i smyg sova en liten stund mitt på dagen. Därigenom sades bonden lura tuppen, dvs. en tupplur.

Mer än nöjd med mig själv, tänkte jag dubbelkolla med wikipedia för att verifiera sanningshalten i min historia. Men wikipedias förklaring var betydligt tråkigare, så den måste vara felaktig och förtjänar därigenom ingen länk. Jag får nog skapa en användare där och korrigera felet...

Här tänkte jag ha en bild på Ronny the Rooster, men av någon anledning fanns det inga bra bilder på google. Fick bli en bild på random tupp istället... men vafan hände med Ronny egentligen?

en del av den svenska folksjälen?

Ibland tar mina tankar outgrundliga banor. I fredags kom jag att tänka på "Kalles kaviar"-Kalle. Vem är/var han egentligen? Helt utan vetenskaplig grund påstår jag att han måste vara Sveriges mest igenkända ansikte, men vad hände sen? Vad döljer sig bakom den fasad som hans oskyldiga leende insinuerar? Drabbades han liksom så många andra barnskådespelare av kändisskapets baksidor? Blev pressen för stor och fann han liksom så många före honom tröst i drogmissbruk och allmänt osunt levene?

Som alltid när dessa svåra frågor ställs, finns det ett svar nära dig, på wikipedia såklart. Kalle heter i själva verket Carl Ameln är vara son till ABBAs (inte popgruppens) dåvarande VD Christian Ameln. Något dekadent levene har mina efterforskningar inte pekat på, däremot verkar Kalle ha funnit ett båtintresse. Google avslöjar inga skandaler eller urartade spritfester (jag har alltid undrat om inte de flesta fester inkluderar spritförtärning i någon form). Han verkar däremot vara tämligen bra på att löneförhandla, så det går nog ingen nöd på honom.

Carl Ameln, Sveriges mest anonyma, men samtidigt mest igenkända modell?

jag och herr Baksida Lår

Min i det närmaste perversa fascination för långdistanslöpning håller såhär efter tre veckor fortfarande i sig. Jag har nu sprungit ungefär en sträcka motsvarande ett maratonlopp. Fast utslaget på 8 tillfällen under tre veckors tid. Nämnde jag att jag fysiskt börjar i lite lätt uppförsbacke?

20 år av systematiskt fuskande med stretch/rörlighetsträning börjar nu märkas. Mina gamla vän Baksida Lår är inte helt nöjda och har börjat protesterat mot det uthålliga och enformiga arbetet. Underlaget snömodd/is gör nog sitt, men om jag ska klara av min målsättning får jag nog lägga lite tid på att sträcka ut musklerna emellanåt.

Jag ska inte säga att jag ogillar träningen, den har faktiskt blivit det andningshål i vardagen som jag eftersträvat. Min stora skräck är dock att herr Baksida Lår ska strejka och vägra gå ut i arbete till nästa träningspass. Klarar jag av att ta tag i mig själv när han åter ger sitt medgivande? Efter de senaste årens konsekventa smitandet från allt vad fysträning heter gör det mig högst opålitlig i disciplinfrågor.

längdskidgroupies

Vid stora mästerskap hör det till att man adopterar sin egen mästerskapsfavorit. Under mästerskapet prioriteras dennes tävlingar framför annat, vi lagspelare kan likna det vid att ha ett favoritlag i allsvenskan. I nästa vecka startar vinter-OS och det handlar inte inte om vem man tror ska vinna, utan det är helt andra kriterier som bedöms. Exakt vilka är oklart.

Igår hade jag och Honken fredagsmys framför damernas 10 km fristil. Av någon anledning så tyckte vi att det var en bra idé att mästerskapsadoptera Anna Haag som vår personliga favorit under OS. Nästa vecka förvandlas vi således till längdskidgroupies.

Här är hennes hemsida/blogg, för de av er som vill hålla er uppdaterade om hennes förehavanden före och under under OS. En självklart startsida för alla Anna-fans!

fredagsfilosofi signerat Jimmy Bölja

den här scenen ur 100 höjdare med Filip och Fredrik faller med jämna mellanrum i glömska. Ibland letar den sig fram från bakhuvudets mörkaste delar, allra helst när det behövs.



Jimmy Bölja sätter fingret på vad som är viktigt, "man ska sikta på att vara bra". Notera betoningen på att sikta, ibland går det bra, ofta funkar det inte alls. Som Filip säger så är man en okej människa med den ambitionen.

upprepa de orden nästa gång som dygnets timmar inte räcker till. Man ska sikta på att vara bra

gulligaste flickvännen?

Jag har en ytterst fiffig flickvän. Igår fick jag ett litet paket i brevlådan. Det är inte många personer som skickar paket till mig, men Stina är en av dem så jag kunde ana mig till att det var hon som var avsändaren.

Till min förvåning så innehåll paket två något tillplattade bullar. I veckan hade hon sagt att hon ville baka, men hade ingen att baka till. Snäll och ridderlig som jag är så erbjuder jag mig att äta bullar om hon bakar dem. Jag hade väntat mig att få smaka dem i samband med att vi sågs nästa gång och därför blev jag både en smula ställd och sådär hjärtligt glad som man blir ibland, men alldeles för sällan. Det var både gulligt och roligt gjort av henne. Jag får dåligt samvete över att jag inte är lika bra på att skicka paket till henne, men man kan ju också vända på det och konstatera att det är hon som är väldigt duktig och att jag inte är fullt så duktig.

Tidigare har hon även skickat kladdkaka till mig när jag varit försjunken i tentaplugg. Hon är den enda person som jag känner som skickar kakor i vanliga paket. Du skola icke underskatta den svenska postgången.

Den här bilden tog hon när bullarna precis var färdiga. Om jag ska skryta lite, och det tycker jag att jag har rätt till, så har hon blivit himla duktig på att fotografera.

Greenwich

Ibland har man sina stunder av briljans. Idag på läxhjälpen var det en elev som appropå ingenting undrade varför man ställer fram klockan en timme i Finland. Den första impuls som for genom mitt huvud var att jag inte hade en aning, jag visste att jag hade fått lära mig det en gång i tiden, men kunde inte minnas hur det hängde ihop. Långsamt började jag berätta om varför vi har årstider, mest för att repetera för mig själv men lärarens privilegium är att eleverna sällan ser igenom sånt. Sakta men säkert började jag komma ihåg att jorden snurrar runt sin egen axel med en viss lutning och helt plötsligt föll bitarna på plats. Det var lite som om jag gjorde den här upptäckten själv där på plats och med några få faktafel så kom jag undan med blotta förskräckelsen.

Ibland får man gräva djupt efter viss kunskap. Min handledare på praktiken är en person som kan allt om mycket. frågar eleverna något mellan himmel och jord så kan han svara på det på uppstuds och det är omöjligt att inte imponeras av sådan kunskap. Det inger en viss respekt.

I just den situationen kände jag mig förbannat duktig.