"Hej Björn"

Strulet med min VFU verkar aldrig ta slut. Som bekant ville jag ha praktik på gymnasiet och det var enda anledningen till att jag ville byta praktikskola. Jag har hela tiden haft inställningen att jag återvänder till min gamla praktikskola i karlskrona om jag inte skulle få en plats på gymnasiet. I onsdags skickar jag mail och undrade hur det blir, på eftermiddagen får jag svar att ansvarig person hade glömt bort mig, men han skulle givetvis lösa det. På torsdag eftermiddag får jag besked att jag ska ha min VFU på en högstadieskola i Växjö. Budskapet att jag hellre är kvar på högstadieskolan i karlskrona verkar inte ha gått fram, eller så har han helt enkelt valt att bortse från den informationen.

Jag skickar tillbaka till tomten och säger att om det bara är högstadiet som gäller så är jag hellre kvar på min gamla praktikplats. Då får jag ett svar som lyder ungefär att han minsann har jobbat hårt för att fixa den här platsen till mig och "det är på SkolaX som du ska göra din VFU" punkt. Dessutom inleder han mailet med "Hej Björn", då har man inte bra koll på läget. Helt plötsligt ska jag behöva kämpa för att behålla den praktikplats som jag hela tiden tagit för given, snacka om snabba vändningar.

Jag försöker att ringa till VFU-människan för att argumentera för min sak, men han har givetvis tagit helg och svarar inte. Kokande sätter jag mig och författar ett sakligt men brutalt ärligt mail på en A-4 sida (storsint som jag inte är så kunde jag inte låta bli att poängtera att jag inte heter Björn). Det måste ha blivit ganska lyckat för kl 17 ringer en skamsen VFU-människa (på sin fritid) till mig ursäktar sig femtioelva gånger. Hur som helst blev jag till 90% lovad att få spendera min VFU i Karlskrona. Men jag har således inget plats definitivt klar ännu och hur han ska lösa det hela under sportlovet har jag ingen aning om.

Lärdom 1. Har man det bra ska man nöja sig med det.

Lärdom 2. Är man tillräckligt obehaglig kan man flytta på berg.