Jacqueline

En passande låttext för en dag med 10 arbetstimmar...

It's always better on holiday
So much better on holiday
That's why we only work when
We need the money

-Franz Ferdinand, Jacqueline

Liveblogg 25/6 2009!

Bestämde mig hastigt och lustig för att liveblogga från min grymt spännande förmiddag i Sveriges femte störst stad, Linköping. Enjoy!

06.45 Stina börjar "sent" idag vilket innebär att hon väcker mig lite senare än vanligt. Hon liksom bara råkar stöta till mig, "oj, sover du?", jo jag sover som alla andra människor som råkar vara ledig. Men som den tålmodiga pojkvän jag är så klagar jag inte, utan pussar snällt tillbaka. Måste dessutom gå upp för att inte vända på dygnet helt.

07.05 Sätter på kaffet. Fem koppar borde räcka...till att börja med. Även om Stina själv föredrar saft framför kaffe äger hon en kaffebryggare, vilket är hedersvärt. Enligt mig en lika stor medborglig skyldighet som att betala skatt.

07.30 Kaffet avnjuts till Nyhetsmorgon på tv4, ganska tråkig program idag, bilar och semestersnack blandat med lokala nyheter på rolig dialekt. Nu väntar vi på sportnyheterna!

07.58 Thomas Enqvist pratade om Robin Söderlings match i Wimbledon från igår. Enqvist är faktiskt fotomodellsnygg, har aldrig tänkt på det tidigare. Lite smått komiskt vad stor han ser ut brevid programledarna, de når han till naveln. Nu är det nyheter!

08.14 Nyheterna var ganska intetsägande. Sporten direkt oinspirerad och vädret präglades av en väderpresentatör med torr munn "*smack* högtryck över svealand *smack*". Jag missade dagens väder för att jag inte kunde slaäppa koncentrationen från smackandet. Extra fokus lades på Lillgamla-supernya Ullevi som kommer att få fler sittplatser och färre ståplatser, givetvis till supportrarnas stora förtret. En moderat kommunpolitiker som uppenbarligen inte har någon direkt kunskap i frågan får uttala sig och skyller ifrån sig. Otippat...

08.20 Bosse Rappne är förmodligen Sveriges trevligaste trädgårdsmästare! Edit. Man har tydligen möjlighet att "chacka" med Bosse på tv4.se! missa inte denna chans!

08.28 i Malmö ska kvinnor få bada topless om de känner för det. Gissar att "fula gubbar" kommer att rusa till simhallarna. Jag är av åsikten att bröst är spännande och att ingen vinner på att neutralisera dem och göra dem intetsägande, varken kvinnor eller män.

08.46 Nyheten att Paolo Roberto ska leda Expedition Robinson nästa år släpps. Den karln får på tok för mycket mediautrymme i förhållande till prestation. Jag slökollar på olika nyhetshemsidor istället. En jävla humla surrar runt huvudet på mig.

09.30 Humlan går mig rejält på nerverna, men den vägrar fatta att den ska flyga ut samma väg som den kom in. Botaniserat bland idrottsnyheterna, funderar på att bädda sängen, men vill inte göra något förhastat. Femte koppen kaffe förtärdes för en kvart sen.

10.00 i ett ryck bäddade jag sängen OCH duschade, nu är jag alldeles matt av ansträngning. Såg fram emot att titta på mitt favoritprogram "Efter tio" med Malou von Sivers, men det verkar inte bättre än att det har sommaruppehåll. Jag får istället sätta mig ute i solen på ballkongen med en av mina nyinhandlade böcker. Igår gick jag in i en bokaffär på villkoret att Stina skulle förbjuda mig att köpa mer än en bok. Regeln gick dock att kringå, då hon betalade en bok till mig och på det sättet kom jag ut ur affär med två böcker att lägga till min redan toklånga lista över böcker som jag ska läsa.

11.09 Satt i solen i exakt 16 minuter innan jag blev för varm och gick in istället. Läser boken "smuglarkungens son" av Bengt Pohjanen, lite halvknepigt skriven och inte helt enkel att hänga med i. Stina ringde och gav mig mer jobb, ska gå och handla till middagen, kan bli svårt att hinna med då det även fallit på min lott att diska efter gårdagens dito. Har ju trots allt bara 3,5-4 timmar på mig tills hon kommer hem. Ska nog äta först, rester från gårdagen står på menyn, eller "sommarkompott" som det heter på jobbet.

11.50 Mätt och belåten ska jag nu bege mig till affären. Disken, den står nog kvar när jag kommer tillbaka. Något annat scenario vore bara glädjande. Det är tredje gången på lika många dagar som jag är i affären. Kassörskan börjar snart misstänka att jag stöter på henne. Kanske bäst att inte le den här gången.

12.29 Jag glömde min fyra varor långa inhandlingslista hemma och fick därför vända hem efter halva vägen, dock ingen längre sträcka. Eftersom Stina inte är sen att anmärka på att jag glömmer bort saker, tänkte jag inte ge henne det nöjet den här gången. Rörde inte en min mot kassörskan, vilket socialt geni jag är! Dags för disken. Jag ska bara söka på en sak på youtube först...

14.26 ...efter att jag youtube:at lite fick jag för mig att lägga mig en stund på sängen och blunda med ögonen. Det gick så bra att jag blev liggandes där i en halvtimme, därav den dåliga uppdateringen. Jag har även hunnit med att diska i 45 minuter, vilket skvallrar lite om digniteten på diskberg som jag kämpade mot. Nu har jag satt på ytterligare fyra koppar kaffe på kaffebryggan som med sina ljud får kvinnliga tennisspelare att rodna. Det är säkert förmiddag någonstans i världen, men hushållsförsörjaren har kommit hem och därav är min fömiddag som hemmaman över. På återseende.

en ödmjuk undran...

Bajen fick böter för användandet av pyroteknik i bortamatchen mot Brommapojkarna. Inte särskilt begåvat av de individer som roar sig på redan skuldtyngda Hammarbys bekostnad. Onödiga böter är det sista som bajen behöver just nu. Jag kan dock inte hålla mig från att undra vilken summa BP fick böta då deras läktarräcke mot planen rasade samman, med följden att åskådare fick föras till sjukhus.

Det är praxis med fem matcher avstänging för en armbåga i ansiktet likt Charlie Davies tilltag mot Örebro, menar jönsarna i riksidrottsförbundet. Jag undrar hur man kan göra en praxis av ett straff som aldrig utdömts tidigare. Jag kan peka på en situation i varje omgång som borde rendera i en liknande avstängning. Nathan Paulses armbåge i ansiktet på en annan örebroare var fullt medveten och i mina ögon en värre förseelse, men eftersom domaren uppfattade sitatuationen och visade ut Paulse räckte det med tre matchers avstängning. Bedömning ter sig annorlunda då domarn missar regelbrottet, varför? Jag påstår inte att avstängningarna är felaktiga, kanske hårt dömda mot liknande situationer. Jag undra bara vad denna praxis grundar sig på?

F.ö. så är jag tämligen säker på att Hammarby inte har tilldömts en straffspark sedan Eric Fischbein av någon outgrundlig anledning betraktades som förste straffskytt. Det var inte igår som han representerade Bajen...

FM 09 vs. CM 01/02

Jag är sjukt konservativ när det kommer till fotboll. Konstgräs är satans verk och eventuella ojämnheter i en naturgräsplan hör till spelet. Fotbollsskor ska vara svarta och inte se ut som limegröna rymdskepp, precis lika självklart som att bollarna ska vara av läder och inte någon plasthistoria. Spelare ska inte inte videogranskas efter matchen, domarens misstag hör även dem till förutsättningarna, precis som felpassningar och vattentunga planer.

2001 köpte min mor och far mig ett datorspel i julklapp, Championship Manager 01/02 (CM 01/02), vilket genast blev min käraste ägodel och har så förblivit i många år. Spelet går i korthet ut på att man tar över ett fotbollslag och coachar det till framgång (eller nederlag beroende på hur duktig man är). Detta ultimata managerspel var jag trogen (med undantag för en kortare flört med FM05) i nästan åtta år, fram tills för några veckor sen. Jag behövde en ny utmaning efter att ha vunnit allt som går att vinna med de mest obskyra lagen i spelet flera gånger om.

Med lite lätt ångest pungade jag ut med 450 svenska riksdaler för det senaste managerspelet (som om några månader är att betrakta som gammalt) Football Manager 09 (FM 09). Med tanke på att jag kan hela CM utantill, var det nästan en övermäktig uppgift att sätta sig in i det nya mer invecklade spelet. Detta har avskräckt mig många gånger tidigare från att updatera mig till en nyare spelupplaga, men snål som jag är så måste jag ge spelet jag betalt 450 dinarer för en ärlig chans.

Igår kväll tog jag min första titel i FM 09, den traditionstygnda Ulster Cup, en turnering för lag i nordirländska division 3. Mitt lag, bottentippade Queens University, toppar även ligan och öser in mål. Grattis till mig och Queens 46 säsongskortinnehavare.

jobballergi

Jag är arbetsskygg till min natur. Det var en av anledningarna till att jag valde att läsa vidare direkt efter gymnasiet, det var mitt sätt att skjuta upp den delen av vuxenlivet. Det passade mig bäst just då och gör det nog fortfarande.

Jag ska börja mitt sommarjobb i eftermiddag och jag har svårt att inte gräma mig en aning över det. Det är inte det att jag inte trivs eller direkt tycker illa om det. När man väl kommit in i det är det inte heller speciellt ansträngande att jobba inom äldreomsorgen. Jag är helt enkelt bra på att vara ledig och inte göra någonting. Det passar mig bättre.

Min idé om att stödja studentlivet är att regelbundet sponsra studentpubarna med delar av mitt studiemedel i utbyte mot en stunds rus och förvirring. Så fort det börjar talas om att faktiskt jobba på studentpuben drar jag öronen åt mig. Inte för att jag förringar den insats som görs av de få engagerade personerna inom Växjös nationsliv, jag riktar all min tacksamhet mot er, utan för att det är väldigt främmande för mig att frivilligt arbeta. Jag är ingen arbetsmyra, men jag kommer ihåg att jag lovat Mira och Josse att jag ska jobba på sivans en gång under min studietid. Vill bara poängtera det.

om jag bara hade haft motivationen hade jag kunnat spä ut mitt studiemedel med ett par tusenlappar varje månad genom att arbeta extra under terminen. Men jobba ska jag göra resten av mitt yrkesverksamma liv och jag värderar min ledighet för högt för att kompromissa med den. Arbetsgivaren är fullt medveten om detta och har för länge sen slutat att ringa och ge mig dåligt samvete. Under tiden tar jag fullt studiemedel och oroar mig föga över den dagen som jag ska börja betala tillbaka min "kostnadsfria" utbildning. Den dagen, den sorgen. Det löser sig osv.

Det här är inget inlägg som man vill att en eventuell framtida arbetsgivare ska googla fram i samband med en anställningsintervju...

"legitimation, tack"

Det här är fantastiskt roligt. För den som inte orkar klicka på länken kan jag förklara att det är en tjej som jobbar i en kiosk och kommer överens med sin kollega att de ska fråga om legitimation av nästa kund oberoende av vad denne köper.

Det är faktiskt någonting som jag har fantiserat om ett bra tag, fatta vad kul om du kommer fram till kassan på ICA med en liter mjölk och kassören säger: "...och kan jag be om att få se legitimation, tack". Jag funderar på att ta ett jobb som butiksbiträde bara för att kunna överutnyttja rätten att få se leg av kunderna.

Men det är lite omständigt att skaffa ett nytt jobb bara för att testa, något butiksbiträde som ställer upp?

det finns ett ord för allt

Dagens märkligaste ord är boantropi. Lider någon av boantropi tror denne person sig vara en oxe. Det kan tänkas att detta innebär ett stort socialt handikapp för personen i fråga.

mobilterror

Denna vecka riktar jag min vrede mot de mobilterrorister som spelar musik på höguppspelningsfunktionen på allmänna platser. Ljudkvalitén kan som bäst beskrivas som undermålig och är lika omöjligt att fly från som en efterhängsen gatuförsäljare på valfri semesterort.

Att finna matro en vanlig tisdagseftermiddag på Mcdonalds är dömt att misslyckas, för där sitter det minst tre olika grupperingar, påfallande ofta ungdomar, och lyssnar på det burkiga ljudet från en mobiltelefon. De tre grupperingarna kan inte enas om en ljudkälla eller åtminstone en typ av musik. Nej, varje grupp ska markera sin egen identitet genom att spela den musikstil som råkar sammanfalla med veckans klädstil. Det verkar som om tystnad har blivit så hemskt att den i möjligaste mån bör undvikas.

Mobilterroristen tar sig friheten att besudla sina medmänniskors närmiljö med sin högst tivelaktiga musiksmak, utan att visa någon som helst förståelse för att merparten av dessa vill slippa lyssna på skiten. För om, mot all förmodan och bättre vetande, musiken faktiskt skulle vara av bättre karaktär är ljudkällan fortfarande så pass undermålig att det likt förbannat är irriterande för den ofrivilliga åhöraren.

vet hut ungjävlar!

En bussresa som jag inte glömmer

Robin Söderling, vilken kille.

Har varit på Stinas mycket trevliga 25 års fest i helgen. Festligheterna var förlagda till hennes föräldrarhem i skogen, eller Mulestad om det säger dig mer. Exakt var Mulestad ligger har jag svårt att redogöra för en utomstående, jag brukar säga att det ligger i Västervik/Vimmerby-trakten, vilket är ungefär lika korrekt som att säga att jag kommer från Karlshamn. Men nu har jag redan lyckats hamna på ett sidospår.

Hursomhelst, jag tänker inte fördjupa mig allt för mycket i själva festligheterna och kringarrangemanget (som inte kan få annat än allt beröm som finns, till och med vädret var det bästa tänkbara), för att den första meningen i det här inlägget ska få någon betydelse så bör man veta bakgrunden. Jag har alltså haft den trevligaste helgen på bra mycket länge och med en fantastisk bakfylla sätter jag mig på bussen för en 2,5 timmars resa hem till Växjö. Det är allmänt avslagen stämning i bussen, de flesta verkar inställda på att försöka sova sig igenom resan, till och med jag rapporteras ha slocknat en liten stund. De resterande 2 timmarna glor jag rakt ut i luften, med tom blick samt lätt öppen mun, som bara riktigt bakfulla och väldigt trötta människor kan göra.

Busschauffören lyssnar på sportradion med låg volym och jag lyckas höra GAIS-Malmö FF först bli 1-0 (mindre bra för Bajen som skulle åka ner under sträcket i händelse av GAIS-vinst) och 1-1 (vilket av ovan nämnda skäl givetvis var bättre). Matchen slutar 2-2 vilket jag, pågrund av den låga volymen på radion var lyckligt ovetande om.

Det är mot slutet av bussresan som det händer, mitt bland målplingandet från de allsvenska matcher går de hastigt och lustigt över till tennis av alla idrotter. Jag gillar tennis, men har aldrig utvecklat något större intresse. Killen framför mig pratar med sin flickvän, vilket gör att jag inte uppfattar riktigt vad som händer, men jag snappar upp att det är en svensk som spelar i franska öppna. Genom att tolka kroppspråket på killen snett framför mig, som troligen hade hört mer av förutsättningarna, framgår det genom hans framåtlutade kroppshållning och koncentration, att detta som håller på att hända är otroligt viktigt.

Tio sekunder senare går det uppför mig att det är Robin Söderling som möter Rafael Nadal, kungen av tennis, och han leder dessutom! han leder och har möjlighet att avgöra matchen! Killen snett framför kastar en blick över axeln och ser tre andra män i åldrarna 20-60 som sitter framåtlutade och fokuserade på att inte missa ett en ljuda av denna historiska radiosändning. Han ler och plötsligt uppstår en oförklarlig gemenskap bland oss för varandra okända män av tre olika generationer. Det är som om vi fyra bär på en hemlighet som ingen annan känner till.

Tennis är spelavbrottens sport (amerikanska sporter inte inräknade, de spelar i en helt egen division) och i ett av dessa, där Nadal förmodligen var tvungen att torka av sina biceps och rätta till hårbandet, sker det otänkbara. En ungjävel längre bak i bussen börjar att hysteriskt skrika, när Söderling är en boll från att vinna. Hade någon frågat mig just där, just då så skulle jag aldrig kunna tänka mig att skaffa egna barn. Jag ser paniken spridas bland mina nya "vänner" och vi lutar oss ännu längre fram för att ha en mikroskopisk chans att höra vad som händer. Men som genom ett mirakel slutar ungen tvärt och vi hör hur radiokommentatorn går upp i falsett, Söderling har besegrat världens bästa tennisspelare! Några segergester och en spontan mindre applåd senare är vi åter främlingar för varandra. Det är det här som är det vackra med idrott.