bajsnödig littertur

Den kursen som jag läser just nu kommer inte att gå till historien som den roligaste under min studietid. Jag har haft oförskämt lite att göra de senaste fyra veckorna. Ett par föreläsningar/seminarium i veckan och väldigt lite litteratur att läsa. Jag har faktiskt varit bitvis uttråkad, ett beteende som jag inte riktigt känner igen hos mig själv. Jag brukar inte ha problem med att ha lite att göra.

Det har varit fem olika lärare involverade i den här kursen och allihop har mer eller mindre tangerat samma område inom socialpolitik, bra kommunikation där! Upprepning ska ju vara bra, men inte behöver 8 föreläsningar handla om samma sak?

Nu sitter jag och skriver på den hemtenta vilken ovan nämnda kurs ska examineras genom. Ämnet i sig är intressant, men som så många gånger förr har bajsnödig littertur och krystade frågeställningar tagit död på arbetsglädjen innan den ens hade hunnit infinna sig. Ytterligare högskolepoäng som inte är värda någonting. Grattis morgondagens ledare!

Cornelis

Somliga går med trasiga skor.
Säg, vad beror det på?
Gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

Gud fader som i himmelen bor
blundar och sover sött.
Vem bryr sig om ett par trasiga skor
när man är gammal och trött?

Vem bryr sig om hur dagarna går?
Dom vandrar som dom vill.
Medborgare, om ett hundra år
finns du ej längre till.

Då har nån annan tagit din stol
det vet du inte av.
Du känner varken regn eller sol
ner i din mörka grav.

Vem bryr sig om hur nätterna far?
Jag bryr mig inte ett spår.
Bara jag får ha mitt ansikte kvar,
dolt i min älsklings hår.

Jag är en tvivelaktig figur,
duger ej mycket till.
Bakom ett hörn står döden på lur,
han tar mig när han vill.

Somliga går med trasiga skor
tills dom har slutat att gå.
Djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt då.

Ett bra och ett dåligt exempel på personalpolitik

Jag gillar chefen på sommarjobbet.

Förutom att han är sympatisk som person gör han småsmåsmå insatser hela tiden för att personalen ska känna sig sedd.

Eftersom jag jobbar natt träffar jag honom inte till vardags. Med anledning av detta skickade han ett mail till mig ett par veckor in på sommaren och påtalade att den övriga personalen var nöjda med mitt arbete och undrade hur jag själv upplevde det. De mailen som han och jag skickade fram och tillbaka till varandra tog inte honom mer än 5 minuter totalt att skriva, ändå lyckades han få mig att känna mig behövd och uppmärksammad.

För en timme sen ringde han och berömde mig igen. Han tackade för min arbetsinsats i somras och pratade lite om att jobba några extrapass under terminen. Han lovade även att jag skulle få jobb nästa sommar om jag ville. Samtalet tog inte mer än 4 minuter.

Det är en ganska stor konstrast till min förra chef som lär ha yttrat "du ska vara glad att du har ett jobb" till en semestervikarie som lite försynt frågade om det fanns möjlighet att jobba en vecka mindre under sommaren.

Bundesliga

En pärla som inte får missas idag är matchen FC St. Pauli - Hamburg SV.

Om ni mot förmodan inte vet vad jag röstar på idag är en ledtråd att jag hoppas på en etta i den matchen.

hyckleri, Lars-Åke

Beslut från disciplinnämnden angående den läskburk som kastades in från SvFF:s (!!) särskilda representantläktare i samband med matchen AIK-IFK GBG:

Av utredningen i ärendet framgår att den coca-cola mugg, som kastades mot AD 2, kom från den del av sektion 104 som genom avtal disponeras ensamt av SvFF och som AIK därigenom inte har någon dispositionsrätt över. Visserligen har AIK det övergripande ansvaret för arenan, och därmed strikt ansvar för vad som händer där – bortsett från vad gäller bortalagets supportersektioner. Men genom att AIK inte har någon möjlighet att utöva sitt arrangemangsansvar över denna läktarsektion är det inte heller rimligt att AIK ska bära ansvaret för handlingar som utförs därifrån. Istället bär SvFF detta ansvar. SvFF är dock inte ett bestraffningsbart organ enligt 14 kap 1 § i RF:s stadgar, varför SvFF inte kan bestraffas för den inträffade händelsen. Disciplinnämnden utgår dock från att SvFF tar sitt ansvar och vidtar kraftfulla åtgärder så att liknande händelser inte kan ske i framtiden.

...och fotbollen dog ännu en gång...

man lär av sina misstag

I onsdags fick jag en idé. Vad händer om jag applicerar mjölk på mitt tangentbord?

Detta en timme innan jag skulle redovisa och lämna in två seminarieuppgifter som jag då inte hade hunnit skriva ut.

Jag fick slänga ihop lite stödord och vända datorn upp-och-ner för att torka.

Vad har jag gå lärt mig av detta experiment? Jo, nummer ett: man ska inte äta lunch vid datorn (jag vet mamma...). Nummer två: hade jag inte haft en massa papper och bråte liggande på skrivbordet så hade jag förmodligen inte hällt mjölk på tangentbordet. Hade jag städat lite oftare hade det rent av kunnat undvikas.

(den egentliga anledningen till att jag hällde mjölk på tangentbordet var att jag blev så till mig när såg att jag klättrade tusen placeringar sista milen på halvmaran)

en fundering

Tele2 drar varje månad 69 kronor från mitt konto.

Detta för att jag ska slippa en faktureringsavgift som tillkommer om jag vill ha räkningen i brevlådan.

Varför skickar de då varje månad ett brev hem till mig där det står att de drar pengarna från mitt konto? Det brevet kan inte var så mkt jobbigare att skicka än en räkning?

21098

I lördags var det så dags, Honkens och min debut på distansen 21098 meter. Uppladdningen startade med sju timmars bussresa, många liter vatten och enorma mängder pastasallad. När vi äntligen kom fram fick bönderna orientera sig fram till hotellet medels karta.

Hotellet är en historia i sig. Ett nerlagt badhus som har varit måna om att bevara den genuina klordoften vid ingångens reception. Hotellet kör allmänt med devisen "what you see is what you get", bädda sängen, byta handdukar osv är ingenting de bryr sig om. Vill du veta var frukosten serveras så är det bäst att du frågar för ingen kommer att göra en ansats att förklara det för dig.

Korridorerna har dörrar på båda väggarna och du bör passa dig för att slå upp dörren hursomhelst, för korridoren är endast något bredare än dörrens bredd. Badrum finns i änden av korridoren och liknar... omklädningsrummen på ett badhus. Rummen är precis så breda att två sängar får plats, och då menar jag verkligen precis. Utöver det så hade vi cirka två kvadratmeter att ställa våra saker på, men har man sovit tillsammans i ett tvåmannatält behöver man inte bekymra sig för sånt.

Alla som har pratat med Honken den senaste månaden vet att han har gjort sitt bästa för att minska pressen på sig själv genom att berätta om hur dåligt tränad och förberedd han var för att springa ett halvmaraton. Man ska dock inte låta sig luras av kroppshyddan, någonstans långt därunder finns det ett hjärta som är van vid tuff ansträngning. Den som har spelat squash med honken vet, i början hade han knappt hållit i ett rack, men hann upp alla bollar och vann ändå.

Vi sprang ihop de första 4 kilometerna, då sänkte jag farten lite och såg den vita röven skumpa iväg i fjärran. Jag sänkte inte farten för att jag tyckte att tempot var övermäktigt, utan för att jag på förhand hade bestämt mig för en taktik som gick ut på att ta det väldigt lugnt första milen för att sedan öka farten successivt de sista 11 km in i mål. Jag trodde även att Honken skulle öka farten för tidigt och gå in i den berömda väggen och jag fick delvis rätt. Han ökade farten, men förstod inte bättre än att han undvek väggen. Hans sista km sprang han på strax över 3 minuter, vilket är mycket bra om man har i åtanke att han då hade 20 km i benen. Det är en ferrarimotor gömd i en volvo 740.

Jag följde min taktik och med tanke på att jag hela loppet låg över den puls jag haft på träning hade jag oförskämt mycket krafter kvar loppets andra hälft. Under loppets första hälft hade såväl tanter som monty python-imitatörer förnedrande sprungit förbi mig och dessa började jag beta av en efter en i min väg framåt i fältet. Tyvärr hade jag i mitt upplägg inte kalkylerat med två faktorer, att banan på sina ställen inte var bredare än tre meter samt att folk skulle börja gå mitt under loppet. Detta medförde att man stundtals fick slå sig fram för att kunna avancera framåt, tempot blev sönderryckt och många extra löpmeter tillkom i sicksackandet framåt. Det är en sak att springa själv runt växjösjön och en annan att springa tillsammans med 13500 andra.

För den som inte har förstått det i mitt raljerande över Honkens kroppsfigur så vann han den inbördes kampen oss emellan på 1h 56 min, 8 minuter senare spurtade jag i mål på ca 02:04:30. En kvart senare öppnade vi första ölen, vi sammanstrålade med den tillförordnade rektorn Clabbe Underbyxa, gick på casino och somnade 04.45. Men det är en annan historia.

Buster

När jag och Stina var ute och spatserade i virrvarvet av små smala gränder i Split mötte mig ett mycket bekant ansikte. Det var min käre gamle vän Busters nuna som till min stora förvåning prydde fönsterna på en spelbutik. Vet ni inte vem Buster är så betyder det att ni har haft en fattig barndom.

Som rastlös sjuåring var jag på husvagnssemester på Öland. För att råda bot på min rastlöshet köpte min mamma mig en serietidning. Omslaget pryddes av en bild på leende Romario som lyfte VM-bucklan över huvudet i triumf. Serier som Benny guldfot, Åshöjdens BK, United, Greppet Direkt, Super-mac & Bullen, Roy Race och många fler ledde mig in i en fantasivärld och jag var fast. Jag prydde mitt pojkrum med Busterplanscher med mina stora idrottshjältar och köpte alla gamla bustertidningar som jag hittade på second-hand.

Tidningen fick dock lägga ner när jag var i 17 års åldern pga att den helt enkelt inte sålde. Mot slutet gjorde redaktionen allt för att få tidningen att tilltala kidsen, med serier i färg, "manga-inspirerade" serier och andra hemskheter. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var en tragisk lättnad när jag nåddes av beskedet, för som del Piero hade sagt "en gentleman överger inte sin fästmö".

"Buster" i Buster är en spjuveraktig maskot för tidningen som hade en egen serie i tidningen. Efter att tidningen lades ner var det länge tyst kring Buster...










...Fram tills jag sprang på honom i kroatien som jag nämnde i inledningen innan jag började svamla om en massa annat sentimentalt trams:















Man kan inte låta bli att fråga sig på vilka omvägar som Buster hamnade i Kroatien. Kan den press som drabbar många maskotar när karriären slut knäckt Buster? Hamnade han i dåliga umgängeskretsar och började knarka? Är bilden ett resultat av en avbetalning till en knarkbaron/spelsyndikatslirare? Jag tar inte många bilder med min kamera, enbart deformerade köksredskap om du frågar Stina, men det här är mitt bidrag från Kroatiensemestern!

estetiskt motbjundande

Ibland blir saker så självklara att blogga om att jag liksom glömmer bort dem. Inlägget är redan skrivet i mitt huvud och jag glömmer då liksom bort att jag faktiskt inte har fått ner det på skärmen.

Efter ett antal restimmar kom jag hem till min lägenhet på PG V i Växjö. Det första som möter mig när jag kommer innanför dörren är världens genom tidernas mest groteska elmätningsmondul som min gode hyresvärd hade slagit upp mitt i min lägenhet.

Fanskapet sitter fruktansvärt ostrategiskt i lägenhetens mitt och gäckar mig varje gång jag slår i axeln när jag gå förbi den decimeter av plast som numera sticker ut från min vägg.

(luckan över ellådan är mitt proppskåp, vilket förmodligen förklarar placeringen, men en förklaring är inte det samma som en ursäkt.)


Hur man kan göra något så estetiskt motbjudande är fan en gåta. De har bara satt dit en låda som blinkar som ett jävla rymdskepp utan att bry sig det minsta om att någon ska bo i lägenheten.

Jävla tomtar!

Korvstroganoff

Jag har haft en enkel matlagningsfilosofi. Rejäl och mycket mat ska tillagas få gånger. Jag kanske inte har ett så värst brett receptregister, men jag kan variera korvstroganoff i 1000 olika former.

Trots att jag alltid lagar mat för ett helt kompani hungriga skogshuggare får jag aldrig några matlådor över, vilket jag grämt mig för otaliga söndagskvällar när jag kommer hem en till ett tomt kylskåp. Tyvärr, får jag säga, så har jag inga problem med att äta korvstroganoff till middag tre till fyra dagar i rad, vilket innebär att jag enbart lagar mat två, i undantagsfall tre gånger i veckan. Veckans övriga dagar nöjer jag mig med att äta spaghetti och köttfärssås. Jag gillar helt enkelt korvstroganoff... och köttfärssås.

Jag ogillar däremot att spendera så värst mycket tid på att inhandla och tillaga mat som jag sedan glufsar i mig framför en repris av sportnytt på under 10 minuter. Enkel matematik.

Förändringen började egentligen i somras då jag var tvungen att ha med mig en matlåda till jobbet, då det inte är okej att käka upp de boendes mat i längden (fast jag har kommit fram till att kakor är okej..). Jag var helt enkelt tvungen att laga mat lite oftare, vilket i kombination med att jag fick lite mer tid över dagtid innebar att jag sakta började utvidga min repertoar.

I måndags tog jag nästa steg i min utveckling. För första gången i mitt liv gjorde jag en veckoplanering över min mat och denne innehöll varken korvstroganoff eller köttfärssås. Även om jag har blivit bättre på att planera de senaste åren, måste detta ses som en stort genombrott för mig. Dessutom handlade jag för flera dagar i rad vid ett tillfälle, vilket inte heller det sker allt för ofta.

Ni kan ju dock glömma att detta avvärjde min ovana att glömma bort saker jag skulle ha köpt i affären. I eftermiddag får jag gå och kompletteringshandla då jag i vanlig ordning glömde bort ett antal artiklar när jag var i affären sist. Någon jävla ordning på torpet får det vara! (som Profilen brukar säga).

P.S. Jag har inte glömt bort mitt löfte om att delge er avslöjandet kring den mystiska seriefiguren, det tar bara lite längre tid att bygga caset för att vara säker på att all känslig information verkligen stämmer. visa tålamod.

tillägg

tillägg till gårdagens bajenrelaterade inlägg.

Det sägs att det svänger om Bajen, men nu har det pekat rakt neråt ganska länge. Är det nu vändningen kommer?

Det är ungefär det enda positiva som jag kan komma på just nu..

större än gud

Jag har varit borta från internet och andra svenska nyhetsmedier i tio dagar.

Det hinner hända många saker i fotbollsvärlden på tio dagar, ännu fler om dessa råkar vara de dag i augusti innan transferfönstret stänger. Jag har nog fortfarande inte fått kläm på vad som har hänt i Bajen och jag är tveksam till om jag någonsin kommer att kunna bena ut det här.

Bajen säljer Linus "Större än Gud" Hallenius till Genoa. Sen har de inte gjort det. Sen har de gjort det men har fått bättre betalt. Då ska några advokatnissar i Italien ha deg. Oliver Cabrera (ständigt denna Cabrera) och Hasan Cetinkaya finns med på ett hörn, men deras roller är oklara. Klart är att de också ska ha pröjs. Linus gamla agent Per Johansson planerar förmodligen rättsliga åtgärder för kontraktsbrott i detta nu. Hur AEG tänker vet ingen. Wesslen har avsatts, Sånemyr har avgått och Appelgrens dagar i styrelsen är räknade.

Nu går jag och lägger mig.

Hemma

Resan till Kroatien motsvarade de högt ställda förväntningarna och mer därtill. Jag räknar med att fröken Wlien inom sinom tid kommer att redogöra för resan mer i detalj med fina bilder så därför hänvisar jag er dit. Vi får helt enkelt se hur mycket jag har att tillföra.

Ja, jag är bekväm. Lovar dock att göra sensationella avslöjanden om en viss serietidningsprofil imorgon.