halvvägs

Jag skäms lite över den låga uppdateringsfrekvensen här på sistone. Det blir så ibland. bara att gå vidare.

V.4 (halvmaratonvecka)

Måndag: 21 km

Tisdag: vila

Onsdag: 11 km

Torsdag: 7 km (lugnt tempo)

Fredag: 13 km

Lördag: vila

Söndag: 6 km (återhämtning)

Som schemat skvallrar om ovan så sprang jag alltså 21 km (21080 meter för den noggranne) idag vilket typ motsvarar ett halvmaraton. Att springa i över två timmar är mer mentalt jobbig än fysiskt jobbigt. Man blir så jävla uttråkad och rastlös efter ett tag.

Men nu är jag distansmässigt halvvägs till mitt mål. Det firar jag med en kebabtallrik.

Den trogne bloggläsaren vet att uppdateringarna här går i vågor efter hur mycket som jag i övrigt har att göra. Om ett stökigt hem säger man (jag) att ägaren förmodligen har haft roligare saker för sig än att att städa, ungefär så funkar den här bloggen också.

Så värst roligt vet jag inte om jag har haft, men jag har haft mycket att göra med jobb, plugg och löpning. Sällan har jag utnyttjat dygnets timmar så effektivt som jag har gjort de senaste veckorna. Eftersom jag egentligen är en ganska ineffektiv person så är det skönt att både tentaplugget och jobbet lugnar ner sig nu. Det är fint att få ha helg när det är helg.

När jag sprang sista ordentliga löppasset för den här veckan i fredags (har ett återhämtningspass idag kvar egentligen) konstaterade jag att kommande vilovecka inte kunde komma mer lägligt. Benen kändes tunga och på något sätt lyckades jag ha motvind hela 12km-rundan. Vindarna var av karlskronitiska mått dvs. orkanvarning. Det får vara hur kallt det vill, bara det slutar blåsa någon jävla gång. snälla.

V.3 (vilovecka)

Måndag: 15 km

Tisdag: vila

Onsdag: 10 km

Torsdag: 7 km (lugnt tempo)

Fredag: 10 km

Lördag: vila

Söndag: 6 km (återhämtning)

Skulle inte bli det minsta förvånad om jag blir sjuk i veckan när pressen lättar...

Om att gå tidigt från en tenta

Idag har jag skrivit tentamen. Tentan i sig kändes sådär. Hade småkoll på det mesta, men inget vidare djup någonstans. Hoppas att det räcker till ett G.

Jag har även fått erfara hur det är att vara klar bland de första och fick således se mina kurskamrater slita sitt hår när jag traskade ut i friheten. Jag brukar alltid vara bland de sista som lämnar tentasalen (av lärarstudenterna, statsvetarna sitter i fem timmar om de får). Jag tog mina powernaps och fikastunder som jag brukar under en tenta, orkar inte koncentrera mig annars. Likt förbannat så var jag färdig i god tid före de flesta andra som vad jag såg skrev febrilt hela tiden. Det kändes konstigt, som om jag hade missat något viktigt.

Nu ska jag inte låtsas att jag sitter inne på ofantligt mycket erfarenhet, men tentor blir mer odramatiskt ju fler man skriver. Jag vet oxå att det inte behövs full pott på alla frågor för att klara G, man kan ha hälften fel och ändå klara sig. Visst känns det alltid surt att misslyckas, men man ska inte göra det värre än vad det är. Worst case scenario är en omtenta. Livet går vidare ändå. Hakuna matata och amen.

träningsvecka 2

träningsvecka 2 av 16.

Måndag: löpning 19 km

Tisdag: promenad

Onsdag: 10 km

Torsdag: 7 km (lugnt tempo)

Fredag: 12 km

Lördag: promenad

Söndag: 6 km återhämtningsträning

Det får gärna sluta att snöa nu....

Brassesvenska

som jag har saknat den här brassesvenskan



Paulinho kommer inte ensam att uppväga de mål som försvunnit i form av Linus Hallenius. Men killen har gjort över 60 mål i allsvenskan och kommer att göra sina 10 baljor i superettan. Dessutom är han ödmjukheten personifierad och det behövs i en sjukt osexig serie. Förhoppningsvis så kan man även se en positiv utveckling hos de övriga spelarna i år, något som man inte har varit bortskämd med på senare år. För mig är det viktigare än alla nyförvärv i världen. Jag tror oerhört mycket på Christer Gustavsson kommande säsong.

Runström?

Visst är han välkommen, men jag hoppas att både klubben och han själv förstår att lönechecken måste anpassas efter nivån. Han har dock inte spelat ordinarie a-lagsfotboll sedan han lämnade Bajen.

AEG?

Deras satsning tror jag först på när jag ser den. För övrigt ställer jag mig principiellt emot ekonomisk doping.

drömmen om en diskmaskin

Lägenhetsjakten går vidare. Vi har bestämt oss för att försöka fixa en lägenhet i det beryktade flumkollektivet. Vi har precis tillräckligt många köpoäng för att vi ska vara aktuella för de treor som kommer ut i området, men det är långt ifrån givet att vi i slutänden kommer att få bo där vi vill.

I veckan var Stina faktiskt på visning för en trea i området. Inflyttningsdatumet var dock åt helvete och det verkade inte vara jätteenkelt att flytta fram det till sommaren. Enligt Stina var det dessutom byråstorlek på förrådet vilket inte rimmar så bra med mitt maniska samlande och Stinas ständiga införskaffande av "saker som är fina".

Men!

..Lägenheten har diskmaskin!

Jag skulle kunna offra toaletten för en diskmaskin. Att uträtta mina behov i ett hål i golvet är inget problem i jämförelse med att behöva diska för hand varje jävla dag. Men är det värt 2,5 månadshyror och ett "minimalistiskt" förråd? nästan....

This is alltså it

Som av en slump började jag igår räkna på hur många veckor det är kvar till Stockholm Marathon och det visade sig att det är 16 veckor kvar. S:t Louis-programmet som jag har planerat att följa den avslutande fasen inför loppet är exakt 16 veckor. This is alltså it. De otaliga varv runt Växjösjön som jag har gjort under ett års tid har syftat till att kunna klara av att genomföra detta träningsprogram. Givetvis känner jag mig inte tillräckligt förberedd, men det hade jag inte heller gjort oavsett hur mycket jag tränat.

Då kör vi!

v.1

Måndag: löpning 17 km

Tisdag: Promenad

Onsdag: 10 km

Torsdag: 7 km (lugnt tempo)

Fredag: 10 km

Lördag: Promenad

Söndag: 6 km (återhämtningsträning)

Denna träningsmängd kommer alltså att stegras fram till v.12 i träningsprogrammet för att sedan minska igen fram till loppet (v.16 i träningsprogrammet). Var tredje vecka är återhämtningsvecka.

Herre gud.

Heja Bajen (Hammarby)!

för den som tvivlade....

rättvisa ur en 13-årings perspektiv

Innan jag började det här halvtidsviket som jag lirar nu så hade jag inte undervisat i idrott på högstadiet så det är en del nya saker för mig. Som till exempel alla lappar från föräldrar till ej ombytta elever skickar med sina barn. Okej, jag fattar att syftet är att det ska vara lite jobbigare att "glömma kläderna" men när eleverna ändå kommer undan med en axelryckning så spelar det ingen roll. Jag vill inte ha några jävla lappar.

13-åringar delar inte heller min syn på rättvisa. I deras ögon är det samma sak om en basketboll studsar på en fot av misstag och bristande färdighet som att någon sparkar iväg bollen för allt vad denne är värd. Man fick ju använda fötterna?! Annars är det ju orättvist! Varför fick vi inte frikast innan då?!

Frågar jag en elev som har satt sig på en bänk mitt under en övning varför denne inte vill vara med på lektionen som alla andra och det råkar vara någon annan som också har stigit av lektionen så ska jag minsann säga till båda två för annars är det inte rättvist! att den andre eleven har andra problem i livet som gör en idrottslektion ganska ointressant är inte så viktigt i sammanhanget.

Hela konceptet "sammanhang" verkar ha gått dem förbi. Jag vikade dock en extralektion i en klass där en kille har aspbergers och jag blev sjukt imponerad av sättet som klassen hjälpte den här killen under lektionen. Det ger åtminstone lite hopp om framtiden.