rättvisa ur en 13-årings perspektiv

Innan jag började det här halvtidsviket som jag lirar nu så hade jag inte undervisat i idrott på högstadiet så det är en del nya saker för mig. Som till exempel alla lappar från föräldrar till ej ombytta elever skickar med sina barn. Okej, jag fattar att syftet är att det ska vara lite jobbigare att "glömma kläderna" men när eleverna ändå kommer undan med en axelryckning så spelar det ingen roll. Jag vill inte ha några jävla lappar.

13-åringar delar inte heller min syn på rättvisa. I deras ögon är det samma sak om en basketboll studsar på en fot av misstag och bristande färdighet som att någon sparkar iväg bollen för allt vad denne är värd. Man fick ju använda fötterna?! Annars är det ju orättvist! Varför fick vi inte frikast innan då?!

Frågar jag en elev som har satt sig på en bänk mitt under en övning varför denne inte vill vara med på lektionen som alla andra och det råkar vara någon annan som också har stigit av lektionen så ska jag minsann säga till båda två för annars är det inte rättvist! att den andre eleven har andra problem i livet som gör en idrottslektion ganska ointressant är inte så viktigt i sammanhanget.

Hela konceptet "sammanhang" verkar ha gått dem förbi. Jag vikade dock en extralektion i en klass där en kille har aspbergers och jag blev sjukt imponerad av sättet som klassen hjälpte den här killen under lektionen. Det ger åtminstone lite hopp om framtiden.