Bajen i en urtvättad och missfärgad reklam t-shirt från konsum

Det har varit mycket farande och resande för mig i sommar. Jag har inte hunnit packa upp min resväska förrän siktet tagits på nästa destination. Detta är mycket tack vare mitt jobb som har gett mig längre sammanhängande ledighet i sommar, vilket jag är tacksam för. Det känns bra att faktiskt göra någonting av de få ljusa månader som vi har i det här landet, istället för att begrava sig själv i arbete.

Den här veckan skulle jag haft min längsta sammanhängande ledighet i växjö (dvs. 4 dagar) den här sommaren, men med tanke på föregående inlägg kan vi konstatera att jag enbart klarade två lediga dagar i Växjö innan vi for till Göteborg.

Nu håller jag på att packa/leta fram saker inför Stinas och min resa till Kroatien i nästa vecka. Vi har lite olika taktiker när det kommer till packning. Det är en lite längre process för Stina att packa, det kan ta upp till en vecka. Hon lägger först fram massor med kläder för att sedan plocka bort ett plagg i taget under flera dagars tid, hela tiden kalkylerande med färger och vad som passar till vad. Hennes necessär brukar ungefär väga lika mycket som mitt handbagage. Är hon osäker på om hon verkligen kommer att använda ett par byxor så packar hon ner dem för säkerhets skull. Hon är även tagit konsten att få ner så mycket som möjligt i en resväska till en ny nivå som jag aldrig tidigare skådat.

Till skillnad från Stina kan jag inte avvara kläder för 10 dagar en vecka i förväg utan att min garderob begränsas kraftigt. Jag tycker inte heller det är så värst roligt att packa och drar gärna ut på det så länge jag kan, helst till samma dag som jag åker. Då är det i regel de plagg som ligger överst som åker med, matchar något med varandra så är det en bonus. Medan Stina har robinson-öråd med dagliga utröstningar med sina kläder, kan jag nätt och jämt skrapa ihop rätt antal t-shirt som inte ser för jävla taskiga ut. Hon är Real Madrid i galaklänning och jag är Bajen i en urtvättad och missfärgad reklam t-shirt från konsum.

Liseberg

I lätt fördruckna tillstånd uppstår ofta i stunden väldigt goda idéer. Jag tror att bakom många betydande upptäckt för mänskligheten står en rejäl bläcka. I onsdags fick Mia den briljanta idén att vi borde åka till Liseberg och efter lite övertalning lät det hela som en riktigt bra idé. Till skillnad mot så många andra planer som dragits upp på fyllan stannade inte den här planen vid tomt prat.

Klipptider ställdes in och fotbollsträningar missades (Honken motiverade detta för tränaren med att Mårtensson hamnat i fyllecell i Göteborg och att han var tvungen att hämta honom där, en anledning god som någon). Rejäla bakfyllor bekämpades och kl 11 på torsdagen gick två fullpackade bilar från campus. Framförallt undertecknad som nominerades till näst fullast på sivans dagen innan och bakfullast på Liseberg senare under dagen visade upp tapper stridsmoral.

Jag har inte varit på Liseberg på uppskattningsvis 10 år, då under Gothia-cup veckan, vilket innebär att stället är överfullt och kötiden kan sträcka sig upp mot två timmar på vissa attraktioner. Igår var det försumbar kötid och vi hann med att åka alla sakerna som man bör åka när man är på Liseberg och några till. Sällskapet förvandlades snabbt till adrenalinjunkies som småjoggade mellan attraktionerna i jakten på kickar. Även om vi som satsade hårt på kvällen innan ibland hade vissa svårigheter att hänga med i tempot.

Sammanfattningsvis så var det en mycket trevlig och innehållsrik dag. Det är riktigt schysst att ha så här spontana vänner som genomför såna här saker. tack alla som var där.

blandade tankar och betraktelser

Såg en kille i läderkeps på bussen i förgår. Inte den modell som för tankarna till homosexuella sjöfartskaptener, utan i vanlig konventionell kepsmodell. Briljant och klädsamt plagg på många sätt. Veckans måste ha helt klart.

***
Jag åker till Kroatien i nästa vecka. I Kroatien är det runt 30 grader just nu. Fy, vad jobbigt.

***
Eftersom jag i år flyr fältet helt under insparksveckan tänkte jag imorgon komprimera en veckas dekadens på en kväll. Sett över utvecklingen de senaste åren så kan detta inte ses som annat än ett naturligt steg. Veckan blir mindre trevlig och mer motbjudande för varje år, inte för att företeelsen i sig har ändras nämnvärt utan för att jag har blivit en tröttare människa.

***
Efter ca 50 km i mina nya Harry Potter-skor så börjar jag vänja mig vid dem och dem vid mig. I början kändes det som att jag sprang i högklackat eftersom de har betydligt mer uppbygd och dämpad häl än mina gamla skor. Varför skriver jag det här kanske ni frågar? Jo, jag ville bara använda ordet "Harry Potter-skor". Tack till Töntig_Tjej_90.

***
På grund av min ekonomiska situation i sommar har jag valt att inte köpa det par sandaler som jag inför sommaren sa att jag skulle införskaffa illa kvickt. Nu känns det väldigt surt att lägga pengar på ett par skor jag kommer att använda i nio dagar i Kroatien, för att sedan glömmas bort längst in i garderoben under nio månader.

***
Jag har hela tiden varit övertygad om att Honken har simulerat sin Norge-förkylning för att slippa springa halvmarathon med mig i september. Men igår när jag pratade med honom på telefon lät han verkligen igenkorkad. Å andra sidan kan ingen vara lika sjuk och bedrövlig som Honken när han är sjuk. Döende eller inte så finns det ingenting som duger som ursäkt nu...

omdöme värmebyxor

Min mor som har många års erfarenhet av hantering av mer eller mindre illaluktande träningskläder ger mina nya värmebyxor (som inte skapar samma vulkaniska hetta som mina avlagda värmebyxor) två tummar upp!

Vilket köping är det här?

För en vecka sen var jag på fotboll med Stina i Norrköping. Bajen var chanslösa mot serieledarna, men Stina avklarade sin Bajen-debut som det går att läsa om i mycket underhållande form på hennes blogg.

På vägen till arenan i Norrköping uppstod det lite tråkigheter och även om Stina själv menar att hon blev lite lite lite lite rädd, så var det ingenting som syntes på henne. Min plan var att vi skulle placera oss i mitten på långsidan, en bit från klacken just för att det kan bli en ganska jobbig upplevelse om man inte är van vid att gå på fotboll. Vi råkade dock hamna mitt i bajenklackens tåg från samlingspuben till arenan, ordningsmakten ville att bajen skulle ta en väg till arenan, supportrarna fördrog en annan väg. Ordningsmakten kände sig tvungna att dra på sig kravallutrustning och bruka pepparspray på supportrarna, vilket ställde till med en del oreda, där i läggs det ingen värdering i om det var ett korrekt beslut från farbror blå eller inte. faktum kvarstår att om Bajensuppotrarna själva hade fått välja väg hade de varit på arenan på under 20 minuter, nu tog det nästan en timme för mig och Stina att gå samma sträcka.

Man måste säga att jag beundrar hennes kyla i detta, även i mitt tycke, obehagliga läge. En tjej som klarar av såna situationer bör man hålla hårt i. Hon lyckas även lägga årets bästa analys av Hammarby 2010 efter att ha beskådat 40 minuter av första halvlek, nämligen "De passar ju aldrig framåt". En till synes väldigt enkel kommentar, men ack så sann. Passar man aldrig framåt är det svårt att göra mål. Bajen borde anställa henne som assisterande tränare så kanske även det budskapet går fram till tränare Borgqvist.

racerskor

För ett par inlägg sedan sa jag att jag är en antingen-eller-människa när jag köper nya saker. Antingen köper jag de fräsigaste mobilen som finns på marknaden eller så köper jag en med svartvit skärm som det knappt går att skicka sms med.

Detta är emellertid inte riktigt sant för det finns ett undantag från denna regel och det är idrottsprylar. Där kompromissar jag inte med kvalitén utan där duger bara det bästa, vilket inte alltid är synonymt med det dyraste alternativet, men skrämmande ofta är så fallet. Byxor måste har en viss skurning, skor en viss passform osv. Jag är väldigt nitiskt och smått manisk i detta.

Det är såna människor som mig som Löplabbet har byggt sitt koncept kring. Går man till valfri teamsportia/stadium/intersport butik och frågar om hjälp så ställer personalen gärna upp hjälper, men de tillför inte så mycket mer kunnande och expertis än vad jag själv besitter efter att ha ströläst lite på internet. Min erfarenhet är att jag ofta vet mer än en fjunig sommarjobbare som läser direkt från kartongen.

Ska man springa riktigt mycket och riktigt långt är det en investering att inte bara skaffa sig bra (dyra) löpskor, utan även skor som passar just ditt löpsteg. Det är inte alla som tänker på att skorna ofta är byggda för löpare med pronerande löpsteg av olika grad. 70% pronerar så mycket när de springer att det behöver korrigeras medhjälp av skornas stabiliserande uppbyggnad. Efter att först ha fått stå på en spegellåda för att kolla fotens belastningsytor och sedan filmats när jag sprang på ett löpband (med Dartfish!) kunde det konstateras att jag har ett neutralt löpsteg och därför bör ha neutralt uppbyggda löpskor när jag springer. Någonting som jag själv tidigare gissat, men som jag nu fick konstaterat av någon som kollar på fötter hela dagarna.

Den som har förmågan att koppla det senaste stycket med det inledande stycket har nu förstått att detta inte blev en billig historia, vilket naturligtvis är helt korrekt. Det blev ett par Asics Nimbus 12. Det ska dock tilläggas att den hade kostat lika mycket i andra affärer, men då hade jag köpt dem i blindo.

Såhär ser mina supersnabba racerskor ut!

Oves logik

Idag när jag sprang runt sjön stötte jag på en Ove (den som inte vet vilken typ av person som Ove är hänvisas hit och hit). Jag sprang i godan ro och tänkte på annat, när en medelålders herre i safarishorts, nedstoppad pikétröja, bälte och keps trampade förbi mig på sin cykel utrustad med cykelväskor. Huruvida han bar sin telefon i ett mobilhölster hann jag inte se. I förbifarten konstaterar han att:

- Det är mycket bättre om du springer där (syftandes på grusvägen som ligger intill cykelbanan som jag sprang på). Den är till för det!

Ove stannade inte för att få ett svar och därför bemödade jag mig inte med att besvara hans påstående. Ganska karaktäristiskt för Ove är att han inte behöver något svar, då han redan är säker på att han har rätt. Att det inte finns en skylt runt hela sjön som understryker detta påstående antar jag inte heller påverkar Oves ståndpunkt nämnvärt. Man kan även fråga sig vad är mest irriterande, tre tonårstjejer utan utvecklat vidvinkelseende som vinglar fram och tillbaka på sina cyklar i bredd på cykelbanan eller en motionär som håller sig vid väggrenen?

När jag efter en stund ökar farten får jag syn på Ove igen. Lite lätt dumdristig så ökar jag då farten ytterligare. Ove cyklade nu väldigt långsamt samtidigt som han pratar med en annan Ove som går på cykelbanan. Enligt den första Oves logik så får man ju inte ens vistas på cykelbanan utan cykel! När jag passerar Ove x2 slänger jag storsint ur mig:

- Det går alltså bra att gå på cykelbanan nu? Är det inte bättre om ni går på grusvägen?

Jag märker att den första Ove kommer av sig i samtalet (den andre Ove tror nog bara att jag är dum i huvudet, han går väl var fan han vill...). Revansch. Ridå ner för Ove, frågan är dock om han själv kunde se det motsägelsefulla i sitt eget handlande. Det är nog högst osäkert, men mina mungipor möttes i nacken under resten av löprundan.

antingen eller...

Jag är en antingen eller människa när det gäller inköp av det mesta, från elektronik till matvaror. Jag har heller ingen större uppfattning om pengar och dess värde. Jag vet aldrig hur mycket pengar jag har på uttagskortet, men för det mesta brukar det räcka till de flesta inköp.

För ett par dagar sedan ringde telefonen när jag stod i duschen. Jag stack ut huvudet och svarade, men pga av att det råkade hamna vatten i luren i samband med hade jag svårt att höra vad som sades i den samme.

Detta såg jag som en invändning till att börja leta efter en ersättare till min 3,5 år gamla mobiltelefon (som var hett skit när det begav sig på den tiden, men nu alltmer aspirerar på fossilstatus). Jag började att titta på vad de billigaste "ring-och-sms"-telefonerna kostade och tyckte att det inte var så avskräckande. En liten parantes i detta är att det har dykt upp många enklare telefoner som direkt vänder sig till äldre eller andra teknikfientliga personer, "med stor knappsats och enkla menyer". Detta tycker jag är väldigt sympatiskt, samtidigt som det känns lite förnedrande för en annan att inhandla en mobil som marknadsförs på det sättet. Sånt kommer kanske med inre mognad.

Hursomhelst började jag undersöka vad en ny värsting-iphone-eller-liknande-mobil skulle kosta mig och blev mer än frestad att slå till på uppstuds. Tidigare har jag varit en aning skeptiskt till de ofta ganska krystade funktioner som medföljer de lite dyrare, exempelvis en halvtaskig kamera, men en mindre dator i mobilen kan man faktiskt ha användning av. Det blev jag om inte annat varse när Jens och jag var i Dublin och hans iphone många gånger räddade oss från att gå totalt vilse.

När jag efter att ha studerat olika leverantörers erbjudande provringde min egen telefon för att kontrollera om högtalarna fortfarande betedde sig konstigt, visade det sig att den fungerade precis som vanligt och mina incitament till att köpa en ny lur försvann lika snabbt. Snålheten hindrar mig från att köpa en ny telefon så länge min gamla fungera. Hade telefonen inte fungerat så hade jag dessutom för att rättfärdiga köpet inför mig själv kunnat lägga skulden för det onödigt dyra telefoninköpet på Stina. För det var nämligen hon som ringde när jag stod i duschen och därför indirekt tvingade mig att köpa en iphone. Men den planen gick som sagt i stöpet. fan.

1,2,X,2

Jag kunde förutse att kalmar skulle vinna mot trelleborg...
att elfsborg skulle vinna borta mot halmstad...
Att örgyte och syrianska skulle kryssa...

Häcken mot Göteborg tyckte jag efter moget övervägande luktade kryss. Matchen slutade 1-5. Det var alltså inte ens nära. Jävla idiot. I efterhand är det som kännt lätt att vara efterklok, men hur fan tänkte jag där?

Mina satsade tio kronor kunde bli 160 spänn. Nu försvann de in i dobbelhimlen.

Men så fort såna här saker kommer på tapeten i framtiden så kan jag i förbifarten nämna att jag vann den prestigefyllda campus-ligan under fotbolls-VM 2010. Någonting som alltmer framstår som en lyckoträff i det blinda än grundat på faktiskt kunnande.

utvärdering sommarjobb

Jag bör cykla mina 35 minuter till jobbet om ungefär en timme. Visst, hade sagt att jag var full av förväntan inför detta så vore det att ljuga. Men, inför samma situation förra året hade jag haft direkt ångest. Ur det perspektivet så kan jag konstatera att jag har haft det rätt bra den här sommaren.

Arbetsuppgifterna är inte fler än att jag hinner utföra dem på mina tiotimmarspass i ett lagom tempo, skulle jag inte hinna tömma papperskorgarna så är inte det hela världen. Att jag sällan missar ett avsnitt av Sopranos och har läst tre böcker i sommar säger det mesta om arbetsbördan. Det är ingen som säger till mig när jag ska utföra de uppgifter som inte är direkt kopplad till de boende (medicintider etc. följs givetvis), utan jag ska bara se till att de blir gjorda innan dagpersonalen kommer på morgonen. Om jag torka golven kl 22 eller 05 är upp till mig.

Jämfört med äldreomsorgen så kan jag även konstatera att det finns en helt annan energi och livsglädje hos de boende, vilket smittar av sig på personalen. Bitterheten som finns i väggarna på det äldreboende som jag tidigare jobbat på finns inte alls. Detta sagt utan att problematisera varför det ser ut så.

Vissa upplever det nog som ensamt att jobba själv på ett boende nattetid. Jag har haft min beskärda del av vårdintriger, tjafs om småsaker och innehållslösa diskussioner, så jag njuter av lugnet. Ansvarsbiten är väl den som är mest betungande med arbetet, en akutsituation kan uppstå väldigt snabbt och oväntat och då är det bara den ensamma nattpersonalen som kan göra bedömning om vad som ska göras. Samtidigt är jag anställd på premisserna att jag är outbildad och ska göra mitt bästa i såna lägen. Vid minsta osäkerhet är det bara att ringa 112 och hoppas på det bästa.

Eftersom jag jobbar 65-70% och får ut motsvarande lön som om jag jobbade 100% dagtid vilket är ovanligt för semestervikarier (arbetsgivaren motiverar detta med att du ska gå in och jobba extra när det behövs, vilket i princip innebär att du inte kan planera ditt liv, men det är en annan diskussion) så innebär det färre arbetsdagar i veckan. Därtill så är de irriterande 6-timmarspassen ett minne blott och nu jobbar jag alltid 10 timmar när jag väl jobbar, vilket i sin tur innebär ännu mer koncentrerade arbetsinsatser och mer sammanhängande ledighet.

Till skillnad från många somrar tidigare är inte den här sommaren förlorad till arbete som man inte ens tycker är särskilt stimulerande. I år har jag kunnat utnyttja sommaren till att göra saker som man annars bara säger att man ska göra, men som man sen aldrig orkar förverkliga. Hade jag jobbat kvar på mitt gamla jobb så hade jag aldrig kunnat åka till Dublin mitt i sommaren för att nämna ett exempel. Bara det kan motivera den ständiga sömnbristen som är jobbets verkliga baksida.