spelevinken

En tanke som slog mig är att jag har börjat omvärdera kungen, inte som institution men som person. Kungen är smart, han framstår som lätt okunnig om allt och detta innebär att han inte heller utgör ett hot mot någon. Så länge han inte utgör ett hot är hans ämbete inte i fara. Han uttalar sig väldigt sällan i politiska frågor, vilket han förvisso inte får göra, men hade han velat så hade han kunnat sätta ner foten emellanåt, vem ska straffa honom? han är ju kung och har diplomatisk immunitet. (Undrar hur ofta han använder det argumentet när han bråkar med Silvia, "jag är ju kung för fan!")

Dessutom tror jag att kungen är en partykille. Förutom att han gillar att tjuvröka på finare tillställningar framkom detta när han snodde en ros ur blomsterarragemanget på brölloppsmiddagen och höll tal till drottningen. Han är en spelevink kungen.

En för mig väldigt talande bild är när den nyvigda dottern och svärsonen sätter sig i hästkortegen och kungen sticker fram huvudet och vinkar frenetiskt till paret med mungipor som nästan går runt huvudet och möts i nacken, som vilket glad farsa som helst. Den bilden var så svennig och bortom all pålagd plastikpudding som annars omgärdar kungafamiljen och deras gelikar. Det fattades egentligen bara en engångskamera för att han skulle dra största vinsten på svennelotteriet.

säpojoggen

I veckan har det svenska språket berikats med ett nytt ord: säpojogg.

Det var visst två personer som gifte sig förra helgen (och Pontus Wernbloom är inte en av dem som jag syftar på). Dessa celebriteter åkte i öppen vagn dragen av hästar genom huvudstaden och vinkade till pöbeln som trängdes för att få en glimt av det fina folket. Givetvis kunde detta inte ske obevakat, vem vet vad fattiga människor kan tänkas göra när de ser så mycket glitter?

Säpo kallar då in sina mest löpstarka killar (och tjejer) som iförda kostym (men utan slips) joggar bredvid hästkortegen. En säpojogg är med andra ord 7 km i kostym i ett jämt tempo. jag undrar om de provsprang först en gång? Det måste sett ännu roligare ut.

video killed the radiostar

Kan meddela att det har gått oväntat smidigt att jobba natt hittills.

Att hålla sig vaken är inget problem när man sitter och lyssnar på alla ljud från de boende. Sen är det ju sjukt bra tv på natten. 22.45 är det Sopranos, sen är det lite halvsegt fram till kl 02.05 då landet runt börjar, kl 03 är det Anna Pihl och kl 05.15 är finalen på tvnatten då 'Allå, 'allå, 'emliga armén höjer stämningen på morgonkvisten.

men det var jävligt skumt i onsdags då jag vaknar klockan sex på kvällen och började jobba halv nio. Det blev inte mycket carpe av den diem.

Morgonmänniskan som försöker bli nattmänniska

Den gångna veckan har jag ägnat åt bredvidgång på mitt nya sommarjobb. Det innebär att jag går runt och tittar på när de andra jobbar och förhoppningsvis så lär jag mig lite trix, givetvis med full lön för besväret. Jag har en naturlig fallenhet för att titta på när andra jobbar, så jag har inget emot lite extra bredvidgång. Den här veckan är det tänkt att jag ska gå bredvid två nätter för att i nästa vecka börja jobba på allvar.

Det här med att vara vaken på natten kommer att bli ett mindre äventyr i sig. I min ungdom var jag ibland lite upprorisk och stannade upp till kl 01 och sov halva förmiddagen, bara för att jag kunde. Jag har dock blivit äldre och visare sedan dess (läs: jag träffade Stina) och nu är det sömn mellan 22.30- 06.30 varje natt som gäller. Kollisionen mellan min invanda dygnsrytm och mina arbetstider 21.15-07.15 är med andra ord total.

Igår provade jag att vara uppe till kl 03, med förhoppning om att jag skulle sova mina 8 h efter det och vara relativt redo inför nattens specialarbetstid (23.00-10.00), men att det skulle gå så smidigt att ställa om från dag till natt var givetvis så naivt att rödluvan rodnade. Kl 08 var jag klarvaken (jävla gräsklippare), kl 10 hade jag vridit mig tillräckligt i säng och gick upp. Tar jag ingen powernap idag så kommer jag att vara upp i 24 h innan jag specialstuderar kudden nästa gång.

Efter att ha konsulterat min bror som har mångårig erfarenhet av att nattsuddning kom jag fram till att det hela bygger på vana och kräver ett långsiktigt arbete. Förmågan att sova på förmiddagen är som kassavana. För att få ett jobb i en butik så efterfrågas kassavana, men denna kassavana är svår att få om man aldrig jobbar i en butik. Jag skulle vilja påstå att det är minst lika svårt för mig att ställa om min dygnsrytm som att få ett butiksjobb utan kassavana. Men det är inte omöjligt.

En positiv aspekt med nattjobbet är att jag kommer att orka titta på vuxenbollibompa (tv-sporten), vilket har grämt mig i flera år. Det är mycket prestige i att vara uppe efter bollibompa.

364 dagar kvar

Igår var genomfördes stockholm marathon och givetvis följde jag loppet på tv. Om ett år står jag själv där på startlinjen, förmodligen med lite högre puls än normalt.

Måste passa på att såga tv4:s sändning från loppet. Hur fan kan man lägga in reklam mitt i loppet? Ytterligare en anledning till att betala tv-licens. Sen förstår jag inte hur de mitt under loppet har kortare inslag från "sverige springer" som går på tv4-sport normalt. Jag vill inte se en småfet måns möller jogga runt när jag satt mig i soffan för att titta på marathon. de som följer loppet från soffan gör det förmodligen av intresse och tv4 behöver således inte oroa sig för att tittarna ska få långtråkigt.

Jag blev så inspirerad av loppet att jag trotsade mina elakartade skavsår och gav mig ut och sprang en längre sträcka än vad jag sprungit på bra länge. Behöver bara springa motsvarande sträcka 3,5 gånger i sträck för att komma upp i marathondistansen. Jag har en bit kvar, men även gott om tid.

rapport och sambokilon

igår sågs såsdrickaren stappla in på Kristinas, ja han har en gångstil som gör att han ger ett berusat intryck. Troligen blev han besviken över att de inte serverade maträtter med sås.

Tur att Honken snart åker till Norge, de senaste veckornas leverne har påverkat våra midjemått negativt. Det syntes först på Honken, men nu har även mina byxor börjat kännas lite trängre än vanligt. Det är de där beryktade sambokilona. När vi var på Honkens gamla skola för att intervjuare lärare för vår uppsats utbrast en före detta kollega till Honken "Hej!! vad fet du har blivit!". Det tyckte jag var mycket roligt...