har vikat två gånger på samma skola. De har ringt ytterligare två gånger och velat ha dit mig, men då har jag inte kunnat för att det krockat för mycket med skolarbetet. once you get in you'll never get out.
Men jag klagar inte, det är ju klart bekvämare för mig att komma tillbaka till samma skola flera gånger istället för att hoppa runt bland kommunens 1-9 skolor.
Det är ganska behagligt att bygga torn av kapplaklossar och spöa ungarna på rundpingis och få betalt för det. Ljudvolymen och känslan av att inte ha någon överblick på vad ungarna egentligen gör kan dock vara tröttsam.
Och detta förbannande städande. Flera gånger om dagen ska det städas och plockas undan för att sedan stökas ner igen. Ungarna är hyfsat ofokuserade inför denna uppgift (städbiten alltså, stöka ner är de duktiga på) och påbörjar hela tiden nya lekar istället för att städa upp de gamla. "Jag har inte lekt med det där" heter det, alltid är det någon annan som har dragit fram och lekt med just de sakerna som ska städas undan. För det första så har inte jag heller lekt med de leksakerna, men ändå får jag städa undan skiten -själv-. För det andra har imbicillen inte heller plockat undan det som denne de facto har lekt med. Jag är inte den som tjatar på folk i onödan och orkar inte riktigt ta konflikten hela tiden. Därför är jag nog olämplig som dagisfröken i ett längre tidsperspektiv.
Jag känner att vi som grupp saknar ett gemensamt mål i det här städandet. Jag vet att jag måste lämna över barnen till en annan avdelning innan kl 16.20, men ungarna skiter ju i vilket, de har ju roligt där de är och bryr sig föga om rutiner. Det är bara jag som vill till den andra avdelningen så att jag får sluta för dagen. I en skolklass hade jag helt enkelt inte låtit dem sluta förrän de hade plockat upp alla saker (kollektiv bestraffning is the shit), då hade det blivit fart på dem. Vi hade fått ett gemensamt mål, dvs att sluta för dagen, men den typen av metodik biter inte på sexåringar. Sexåringar börjar leka Scooby Doo -den otecknade- istället. Det är ingen stillsam lek kan jag lova.
Jag gillar ju inte ens att städa hemma hos mig själv.
29 november 2010
26 november 2010
25 november 2010
obstinata tonåringar och blommiga teserviser
Jag har ju tidigare skrivit att jag ropade hem en domarklubba på tradera. Klubban var tänkt att användas i det pedagogiska syftet att skrämma obstinata tonåringar till lydnad.
När jag fick hem den i ett paket visade det sig dock att den var lite väl klen för att uppbringa den där ångestfyllda effekten som jag eftersträvade. Jag hade förväntat mig en rejäl doning att slå sönder katedrar med och förkunna dödsstraff. Jag fick en nätt liten klubba av auktionsmodell med fina mjuka former. Den andas betydligt mycket mer blommiga teserviser än dödsstraff.
inte okej.
När jag fick hem den i ett paket visade det sig dock att den var lite väl klen för att uppbringa den där ångestfyllda effekten som jag eftersträvade. Jag hade förväntat mig en rejäl doning att slå sönder katedrar med och förkunna dödsstraff. Jag fick en nätt liten klubba av auktionsmodell med fina mjuka former. Den andas betydligt mycket mer blommiga teserviser än dödsstraff.
inte okej.
19 november 2010
Ett stycke personpåhopp
Honken har varit honkensjuk i veckan, dvs livlös. Han har varit så sjuk att han har sjukskrivit sig från praktiken, hoppat över träning (!) och omöjligt kan skriva klart den inlämningsuppgift som ska in idag, någonting som han konstaterade redan för tre dagar sedan.
Det är åtminstone vad han låter alla andra tro.
I själva verket är det facebook som tagit allt större del av hans tid och nu dominerar den helt. Jag driver tesen om att han är hemma från praktiken för att uppdatera sig på vad som händer på facebook hela dagarna. Det är bara att hålla tummarna för att han klarar av de där 7,5 hp han har kvar av sin utbildning innan missbruket spårar ur.
Känner mig lite som en livets ord pastor. Gillar det.
Det är åtminstone vad han låter alla andra tro.
I själva verket är det facebook som tagit allt större del av hans tid och nu dominerar den helt. Jag driver tesen om att han är hemma från praktiken för att uppdatera sig på vad som händer på facebook hela dagarna. Det är bara att hålla tummarna för att han klarar av de där 7,5 hp han har kvar av sin utbildning innan missbruket spårar ur.
Känner mig lite som en livets ord pastor. Gillar det.
17 november 2010
Stina gillar idrott, men inte det som den gör med hennes pojkvän
jag satt och rensade min smsinkorg på telefonen idag.
Jag hittade ett meddelande från min käre flickvän som löd:
"vi hörs efter OS"
Hon hade helt enkelt tillslut konstaterat att det inte var lönt att försöka prata med mig och lackat ur på min allmänna frånvaro de där vinterveckorna i början av året. Smidig som jag var efter några dagar mer eller mindre utan sömn försökte jag rädde situationen genom att fråga om hon hade haft trevligt på afterworken. Detta visade sig vara ett rejält skott i foten då det inte alls var afterwork just den dagen som konversationen utspelade sig.
Hon är inte så lite tuff, min käre flickvän.
Jag hittade ett meddelande från min käre flickvän som löd:
"vi hörs efter OS"
Hon hade helt enkelt tillslut konstaterat att det inte var lönt att försöka prata med mig och lackat ur på min allmänna frånvaro de där vinterveckorna i början av året. Smidig som jag var efter några dagar mer eller mindre utan sömn försökte jag rädde situationen genom att fråga om hon hade haft trevligt på afterworken. Detta visade sig vara ett rejält skott i foten då det inte alls var afterwork just den dagen som konversationen utspelade sig.
Hon är inte så lite tuff, min käre flickvän.
Traktorn
Bajen har påbörjat den nödvändiga utrensningen av spelare inför nästa säsong.
Den mest smärtsamma förlusten hittills är Christian "Traktorn" Traoré. Christian är långt ifrån en briljant fotbollsspelare. Långsam och oteknisk som få. Många hävdar att en av hans största förtjänster är att han kan användas på flera positioner, men sanningen är att han inte har varit förstavalet på många av dem.
Han hade en ganska otacksam uppgift när han kom tillbaka från sin norska låneserjour i somras. Klubben ville sälja honom och signalerade med all önskvärd tydlighet att man inte skulle ha råd att förlänga hans kontrakt. Många spelare hade i det läget börjat hänga med huvudet och det hade faktiskt varit svårt att klandra dem. Istället sprang Christian precis som vanligt mest av alla på plan, spräckte ögonbryn (både på sig själv och motståndarna) och gnuggade motståndarnas smalben tills de antog en mörklila nyans. I varje match, om så motståndet var Väsby eller Helsingborg. Det görs inte såna fotbollsspelare längre och det är jävligt synd för med fler Christian Tyrann i laget hade Bajen inte vikt ner sig de där otaliga gångerna mot ängagäng i matcher som inte var så jävla sexiga men nödvändiga.
Traktorn lämnar ett stort hål efter sig.
Den mest smärtsamma förlusten hittills är Christian "Traktorn" Traoré. Christian är långt ifrån en briljant fotbollsspelare. Långsam och oteknisk som få. Många hävdar att en av hans största förtjänster är att han kan användas på flera positioner, men sanningen är att han inte har varit förstavalet på många av dem.
Han hade en ganska otacksam uppgift när han kom tillbaka från sin norska låneserjour i somras. Klubben ville sälja honom och signalerade med all önskvärd tydlighet att man inte skulle ha råd att förlänga hans kontrakt. Många spelare hade i det läget börjat hänga med huvudet och det hade faktiskt varit svårt att klandra dem. Istället sprang Christian precis som vanligt mest av alla på plan, spräckte ögonbryn (både på sig själv och motståndarna) och gnuggade motståndarnas smalben tills de antog en mörklila nyans. I varje match, om så motståndet var Väsby eller Helsingborg. Det görs inte såna fotbollsspelare längre och det är jävligt synd för med fler Christian Tyrann i laget hade Bajen inte vikt ner sig de där otaliga gångerna mot ängagäng i matcher som inte var så jävla sexiga men nödvändiga.
Traktorn lämnar ett stort hål efter sig.
16 november 2010
till curlingföräldrarnas försvar
Det kanske förvånar vissa, men jag har sett de två inledande avsnitten av "unga och bortskämda" och gjort det med stort nöje dessutom. Förnedringstv i public service-anda är bra mycket smakfullare än kusinen i de kommersiella tv-kanalerna. Otroligt skönt att slippa ljudeffekterna och den jobbiga speakerrösten. Men om några avsnitt så har jag tröttnat ändå. Det brukar bli så.
Vill dock slänga in en kommentar om begreppet curlingförälder. I grunden är det uppfunnet av frånvarande medelålders fäder och mödrar för att projicera sitt eget relativa misslyckande på andra (se länk som exempel). Föräldrarna som vi ser kl 20 på måndagar kom säkert ihåg att både ta med och märka galonbyxorna till dagis på den tiden det begav sig, men det var det många fler som gjorde och deras ungar klarade sig rätt bra i livet sedan. Ungar blir inga förslappade egoister för att de blir skjutsade till fotbollsträningen emellanåt. Som i så mycket annat finns det olika nyanser och jag ser ovan nämnda ytterlighet som lika skadlig som den på motsatt sida, föräldrar som inte har tid med sina barn och konsekvent prioriterar bort dem. Men de sistnämnda kan åtminstone glädja sig över att de minsann inte är några curlingföräldrar.
Vill dock slänga in en kommentar om begreppet curlingförälder. I grunden är det uppfunnet av frånvarande medelålders fäder och mödrar för att projicera sitt eget relativa misslyckande på andra (se länk som exempel). Föräldrarna som vi ser kl 20 på måndagar kom säkert ihåg att både ta med och märka galonbyxorna till dagis på den tiden det begav sig, men det var det många fler som gjorde och deras ungar klarade sig rätt bra i livet sedan. Ungar blir inga förslappade egoister för att de blir skjutsade till fotbollsträningen emellanåt. Som i så mycket annat finns det olika nyanser och jag ser ovan nämnda ytterlighet som lika skadlig som den på motsatt sida, föräldrar som inte har tid med sina barn och konsekvent prioriterar bort dem. Men de sistnämnda kan åtminstone glädja sig över att de minsann inte är några curlingföräldrar.
15 november 2010
datorfläktar och det allmänna hälsotillståndet
det är lite oroväckande när datorfläktarna ger ifrån sig så mycket ljud att man måste höja ljudet på tv:n för att överrösta dem.
För att helt byta ämne så har jag nu mer eller mindre varit träningsinaktiv i sex veckor. Jag har gett mig fan på att vänta ut min förkylning, men varje morgon vaknar jag med irriterad hals och hostar som en katt som svalt en pälsboll.
Eller ja helt inaktiv har jag i ärlighetens namn faktiskt inte varit. I torsdags för två veckor sen kände jag mig tillräckligt frisk för att springa en mindre runda. Sedan på kvällen visade det sig att det bjöds på squashspel och givetvis kunde jag inte tacka nej. Jag sprang tills spygränsen. bokstavligt talat. Kan ses som onödigt ur ett hälsoperspektiv, liksom att den helgens dubbla utgångar nog inte heller stärkte immunförsvaret. Manne var så rädd för mina bakterier att han beslutade sig att sova annorstädes två nätter. Det är hela sanningen.
För sex veckor sedan lade jag upp planer för hur jag skulle öka träningsmängden, både till antalet tillfällen och distansmässigt. Just nu ligger jag jävligt långt ifrån den ambitionen. Det känns inte så värst lockande att springa de långsamma med nödvändiga långdistanskilometrarna med de senaste veckornas ruskväder i åtanke. Stockholm marathon ligger jävligt långt borta.
För att helt byta ämne så har jag nu mer eller mindre varit träningsinaktiv i sex veckor. Jag har gett mig fan på att vänta ut min förkylning, men varje morgon vaknar jag med irriterad hals och hostar som en katt som svalt en pälsboll.
Eller ja helt inaktiv har jag i ärlighetens namn faktiskt inte varit. I torsdags för två veckor sen kände jag mig tillräckligt frisk för att springa en mindre runda. Sedan på kvällen visade det sig att det bjöds på squashspel och givetvis kunde jag inte tacka nej. Jag sprang tills spygränsen. bokstavligt talat. Kan ses som onödigt ur ett hälsoperspektiv, liksom att den helgens dubbla utgångar nog inte heller stärkte immunförsvaret. Manne var så rädd för mina bakterier att han beslutade sig att sova annorstädes två nätter. Det är hela sanningen.
För sex veckor sedan lade jag upp planer för hur jag skulle öka träningsmängden, både till antalet tillfällen och distansmässigt. Just nu ligger jag jävligt långt ifrån den ambitionen. Det känns inte så värst lockande att springa de långsamma med nödvändiga långdistanskilometrarna med de senaste veckornas ruskväder i åtanke. Stockholm marathon ligger jävligt långt borta.
14 november 2010
då bar jag dig
Gick ur svenska kyrkan för inte så länge sen. Sjukt omständig historia, ska man slippa betala kyrkoskatt så måste det ske innan 1:e november annars får man betala skatt för kommande år oavsett om man går ur kyrkan under den perioden.
Man betalar alltså, men får inte ta del av de fördelar som ett medlemskap innebär eftersom man officiellt inte är medlem. Min taktik har alltså varit att jag ska gå ur kyrkan sådär några veckor innan den 1:e november. Att komma ihåg ett så avlägset datum är dock en övermäktig uppgift för den simpla tankemaskin som jag vanligtvis refererar till som min hjärna. Detta har resulterat i att jag i flera års tid alldeles för sent har kommit på att jag måste gå ur innan 1/11, vilket i sin tur har lett till att jag har fortsatt att vara medlem, främst för att jag inte kommer ihåg när jag ska gå ur. Men i år lyckades jag, även om det var på håret
Utan att bli långrandigt andlig så kan man konstatera att man inte bör vara medlem i klubb vars åsikter man inte står för. Kyrkans version av verkligheten är inte min.
Med bakgrund i ovanstående svammel så tyckte jag att det vore en fin gest att publicera ett bibelcitat på bloggen som jag faktiskt kan sympatisera med. Jag tänker då på ett fotbollslag som med stolthet och hjärta föll med svärdet i hand igår på Söderstadion. Jag tar mig konstnärlig frihet att modifera innehållet efter ändamålet.Jag är varken den förste eller siste som använt mig av det här citatet...
Man betalar alltså, men får inte ta del av de fördelar som ett medlemskap innebär eftersom man officiellt inte är medlem. Min taktik har alltså varit att jag ska gå ur kyrkan sådär några veckor innan den 1:e november. Att komma ihåg ett så avlägset datum är dock en övermäktig uppgift för den simpla tankemaskin som jag vanligtvis refererar till som min hjärna. Detta har resulterat i att jag i flera års tid alldeles för sent har kommit på att jag måste gå ur innan 1/11, vilket i sin tur har lett till att jag har fortsatt att vara medlem, främst för att jag inte kommer ihåg när jag ska gå ur. Men i år lyckades jag, även om det var på håret
Utan att bli långrandigt andlig så kan man konstatera att man inte bör vara medlem i klubb vars åsikter man inte står för. Kyrkans version av verkligheten är inte min.
Med bakgrund i ovanstående svammel så tyckte jag att det vore en fin gest att publicera ett bibelcitat på bloggen som jag faktiskt kan sympatisera med. Jag tänker då på ett fotbollslag som med stolthet och hjärta föll med svärdet i hand igår på Söderstadion. Jag tar mig konstnärlig frihet att modifera innehållet efter ändamålet.Jag är varken den förste eller siste som använt mig av det här citatet...
Jag drömde att jag gick längs en strand och jag gick tillsammans med Bajen. På himlen trädde plötsligt händelser från mitt liv fram. Jag märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var mitt det andra var Bajens.
När den sista delen av mitt liv framträdde såg jag tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg jag att det många gånger under min levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Jag märkte också att detta inträffade under de svåraste och mest ensamma perioder av mitt liv.
Detta bekymrade mig och jag frågade Bajen :
“Bajen, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig som mest.
Bajen svarade “Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – då bar jag dig.”
10 november 2010
Dagens
Dagens applåd: sexåriga ungar, vilka kungar! även om de suger på pingis.
Dagens(/alla veckans dagars/alla månaders/varje års) visselorkan med inkastad colamugg: Svenska fotbollsförbundet.
1. Vari finns nyttan med att öppna den tidigare omtalade Lennart Johanssons pokal och förstöra eventuella bajenhälsningar? Man behöver ju inte vara bajare för att se humorn i silversmedens tilltag. Vad är det att bli upprörd över? Den typen av mystik är ju snarare något som stärker prestigen och intresset kring allsvenskan. Jävla gnagare.
2. Genom att låta bajen stå som arrangör för finalen svenska cupen (och därigenom stå för alla kostnader) samtidigt som intäkterna delas lika mellan Helsingborg, Bajen och SVFF, tjänar bajen inte särskilt mycket på att sälja ut Söderstadion. Okej, Helsingborg förlorar fördelen av hemmaplan så de borde få vara med och dela på intäkterna, men vad fan ska SVFF ha flis för? Lägg skiten permanent i Gävle istället så kan ni försöka sälja ut skiten själva.
behövde bara få det ur mig... nu är jag snäll igen
Dagens(/alla veckans dagars/alla månaders/varje års) visselorkan med inkastad colamugg: Svenska fotbollsförbundet.
1. Vari finns nyttan med att öppna den tidigare omtalade Lennart Johanssons pokal och förstöra eventuella bajenhälsningar? Man behöver ju inte vara bajare för att se humorn i silversmedens tilltag. Vad är det att bli upprörd över? Den typen av mystik är ju snarare något som stärker prestigen och intresset kring allsvenskan. Jävla gnagare.
2. Genom att låta bajen stå som arrangör för finalen svenska cupen (och därigenom stå för alla kostnader) samtidigt som intäkterna delas lika mellan Helsingborg, Bajen och SVFF, tjänar bajen inte särskilt mycket på att sälja ut Söderstadion. Okej, Helsingborg förlorar fördelen av hemmaplan så de borde få vara med och dela på intäkterna, men vad fan ska SVFF ha flis för? Lägg skiten permanent i Gävle istället så kan ni försöka sälja ut skiten själva.
behövde bara få det ur mig... nu är jag snäll igen
9 november 2010
Dagisfröken
Imorgon ska jag vara dagisfröken, vilket lär bli väldigt intressant.
Jag har ingen aning om vad jag kan förvänta mig av de små pysslingarna. Det enda jag vet är att jag seriöst ogillar att sitta på golvet. Jag ogillar pysslingmöbler oxå, små stolar och speglar i maghöjd. Känns som om jag går runt i lustiga huset.
Det kommer att bli väldigt svårt att undvika att bemöta halvkonstiga frågor med sarkasm eller ironi. Kan även tänka mig att mitt tvångsmässiga bruk av fula ord inte är till en direkt fördel.
Imorgon sen eftermiddag kommer jag på ett ungefär förstå vad stina går igenom varje dag. Fast hon har ännu mindre barn. Finns det ens? För mig är ämnet "barn mellan 1-10 år" ett blankt område, vilket ändå får ses som en ansenlig kunskapslucka.
Men det kommer att bli kul och jag har ju 90 hp lekkunskap att falla tillbaka på. De ska springa sig trötta så att fröken får lite lugn och ro. frågan är om inte jag stupar först...
Jag har ingen aning om vad jag kan förvänta mig av de små pysslingarna. Det enda jag vet är att jag seriöst ogillar att sitta på golvet. Jag ogillar pysslingmöbler oxå, små stolar och speglar i maghöjd. Känns som om jag går runt i lustiga huset.
Det kommer att bli väldigt svårt att undvika att bemöta halvkonstiga frågor med sarkasm eller ironi. Kan även tänka mig att mitt tvångsmässiga bruk av fula ord inte är till en direkt fördel.
Imorgon sen eftermiddag kommer jag på ett ungefär förstå vad stina går igenom varje dag. Fast hon har ännu mindre barn. Finns det ens? För mig är ämnet "barn mellan 1-10 år" ett blankt område, vilket ändå får ses som en ansenlig kunskapslucka.
Men det kommer att bli kul och jag har ju 90 hp lekkunskap att falla tillbaka på. De ska springa sig trötta så att fröken får lite lugn och ro. frågan är om inte jag stupar först...
Calle och Silvio
Det är bara kungen och Silvio Berlusconi som kommer undan med precis vad som helst. Två partykillar som ändå aldrig blir ifrågasatta vilka tokigheter de än hittar på.
De två i ett rum med varsitt baginboxvin är en dokusåpa som jag faktiskt hade betalt för att titta på.
De två i ett rum med varsitt baginboxvin är en dokusåpa som jag faktiskt hade betalt för att titta på.
8 november 2010
när karaktären krackelerar
Honken är mot sitt förnekande del av facebookfamiljen. Pakten är officiellt bruten. Från början var vi fyra som sa att vi aldrig skulle skaffa facebook. Sparven visade snabbt svaghet, därefter var det G:son som uppvisade bristande karaktär. Och nu i helgen skaffades det ett facebookkonto till Honken, mot hans vilja förvisso, men ändå. Det är ju inte så att han har raderat det direkt. Sveket går inte att bortse från trots de förmildrande omständigheterna.
Med en aning vemod konstaterar jag att jag är last man standing. Logiken bakom min principfasthet präglas av bristen på logik. jag är väl medveten att det är en kamp mot väderkvarnar som jag för. Att jag omöjligt kan vinna i det långa loppet och att i takt med att vägar skiljs åt så blir det allt svårare att hålla kontakten med personer som betyder mycket för mig. Speciellt med tanke på att facebook idag är kung på kommunikation.
Jag har alltid haft ett i grunden ganska barnsligt behov av att inte lyssna på när andra säger åt mig att göra saker som strider mot min egen uppfattning om hur det borde vara. Det handlar ytterast om kontroll och några av de få saker som jag inbillar mig att jag kan kontrollera är mina egna handlingar. Jag tycker att tillgängligheten och överskottet på information om människors privatliv är både påträngande och överflödig. Det som inte står på facebook har inte hänt
Facebook som företag är i allra högsta grad ett tvivelaktigt sådant. Den dagen som de bestämmer sig för att sälja all den information som de enligt avtal har rätt till kommer det att handla om oerhört mycket pengar till redan rika människor. Vidare så är ingen slump att jag aldrig har skrivit mitt eller någon annans fullständiga namn här och varit restriktiv med bilder på människor i min närhet. Förföljelsemani kanske, men det lär knappast komma mig till last i något sammanhang. Att alltid finnas en googlesökning från alla tänkbara människor är ingenting som tilltalar mig.
Jag får helt enkelt flytta ut i en koja i skogen tills nästa version av lunarstorm lanseras. Då ska jag vara först av alla.
Med en aning vemod konstaterar jag att jag är last man standing. Logiken bakom min principfasthet präglas av bristen på logik. jag är väl medveten att det är en kamp mot väderkvarnar som jag för. Att jag omöjligt kan vinna i det långa loppet och att i takt med att vägar skiljs åt så blir det allt svårare att hålla kontakten med personer som betyder mycket för mig. Speciellt med tanke på att facebook idag är kung på kommunikation.
Jag har alltid haft ett i grunden ganska barnsligt behov av att inte lyssna på när andra säger åt mig att göra saker som strider mot min egen uppfattning om hur det borde vara. Det handlar ytterast om kontroll och några av de få saker som jag inbillar mig att jag kan kontrollera är mina egna handlingar. Jag tycker att tillgängligheten och överskottet på information om människors privatliv är både påträngande och överflödig. Det som inte står på facebook har inte hänt
Facebook som företag är i allra högsta grad ett tvivelaktigt sådant. Den dagen som de bestämmer sig för att sälja all den information som de enligt avtal har rätt till kommer det att handla om oerhört mycket pengar till redan rika människor. Vidare så är ingen slump att jag aldrig har skrivit mitt eller någon annans fullständiga namn här och varit restriktiv med bilder på människor i min närhet. Förföljelsemani kanske, men det lär knappast komma mig till last i något sammanhang. Att alltid finnas en googlesökning från alla tänkbara människor är ingenting som tilltalar mig.
Jag får helt enkelt flytta ut i en koja i skogen tills nästa version av lunarstorm lanseras. Då ska jag vara först av alla.
4 november 2010
Bajen forever
En sak som fick mig att dra på smilbanden idag är att silversmeden bakom Lennart Johansson pokal (som tilldelas vinnaren av allsvenskan varje år) hade den goda smaken att skriva "Bajen Forever" på insidan av bollen som kröner pokalen.
Pokalens första vinnare? Bajen, såklart.
Det för tankarna till byggarbetare som gräver ner lokalkonkurrentens flagga vid mittcirkeln under ett arenabygge. Denna förbannelse leder sedan till att hemmalaget aldrig kan vinna stora titlar.
Varje gång som en ny vinnare kysser pokalen i segerrus så kysser de Bajen.
Och Wernblooms penisbaciller, Wernbloom som enligt ryktet har varit lite för nära pokalen. Men vem skulle inte göra samma sak i hans situation med den vetskapen?
Pokalens första vinnare? Bajen, såklart.
Det för tankarna till byggarbetare som gräver ner lokalkonkurrentens flagga vid mittcirkeln under ett arenabygge. Denna förbannelse leder sedan till att hemmalaget aldrig kan vinna stora titlar.
Varje gång som en ny vinnare kysser pokalen i segerrus så kysser de Bajen.
Och Wernblooms penisbaciller, Wernbloom som enligt ryktet har varit lite för nära pokalen. Men vem skulle inte göra samma sak i hans situation med den vetskapen?
3 november 2010
före och efter frisörbesöket som resulterade i att hockeyfrillan klipptes av
"Nä fy vilket förfall, han har ju gått och blivit pixlad"
en tavla
Vissa saker klarar jag inte av. Det är bara att resignera inför detta faktum.
En sån sak är tavlan som har stått på min byrå lika länge som jag har bott i den här lägenheten. Jag gillar tavlan, men ogillar den risiga fururamen och därför åkte den inte upp på väggen med de andra tavlorna när jag flyttade in. En ny tavelram skrevs upp på inköpslistan.
Jag glömde dock i vanlig ordning att skriva upp tavlans mått vilket gjorde att raminköpet aldrig blev av. När jag kom hem hade jag givetvis förträngt att jag borde skriva ner måtten till nästan gång. Så höll jag på ett tag tills den fula fururamen hade blivit ett lika självklart inslag i min möblering som byrån som den står på. Ett projekt vars tidsåtgång beräknas till inte en knapp eftermiddag, men som liksom inte har blivit av. Många hade säkert retat sig på att den stod där och såg oförtjänt ful ut, men hur konstigt det än låter så glömmer jag bort den även om jag ser den varje dag.
Idag fick jag dock ett av mina ovanliga ryck och åkte in till Babylon med siktet inställt på en ramaffär. Den här gången hade jag till och med kommit ihåg att mäta fanskapet innan jag åkte in. När jag kommer hem visade det sig att trots förberedelserna hade fått med mig fel storlek på den nya ramen. Hur jag bär mig åt kan jag faktiskt inte svara på för jag tyckte att jag både mätte noggrant och flera gånger. Jag är helt enkelt dum i huvudet.
En sån sak är tavlan som har stått på min byrå lika länge som jag har bott i den här lägenheten. Jag gillar tavlan, men ogillar den risiga fururamen och därför åkte den inte upp på väggen med de andra tavlorna när jag flyttade in. En ny tavelram skrevs upp på inköpslistan.
Jag glömde dock i vanlig ordning att skriva upp tavlans mått vilket gjorde att raminköpet aldrig blev av. När jag kom hem hade jag givetvis förträngt att jag borde skriva ner måtten till nästan gång. Så höll jag på ett tag tills den fula fururamen hade blivit ett lika självklart inslag i min möblering som byrån som den står på. Ett projekt vars tidsåtgång beräknas till inte en knapp eftermiddag, men som liksom inte har blivit av. Många hade säkert retat sig på att den stod där och såg oförtjänt ful ut, men hur konstigt det än låter så glömmer jag bort den även om jag ser den varje dag.
Idag fick jag dock ett av mina ovanliga ryck och åkte in till Babylon med siktet inställt på en ramaffär. Den här gången hade jag till och med kommit ihåg att mäta fanskapet innan jag åkte in. När jag kommer hem visade det sig att trots förberedelserna hade fått med mig fel storlek på den nya ramen. Hur jag bär mig åt kan jag faktiskt inte svara på för jag tyckte att jag både mätte noggrant och flera gånger. Jag är helt enkelt dum i huvudet.
2 november 2010
fruktkorg
Hur kan man likställa en politiker som besöker ett idrottsevenemang som hedersgäst med att en annan politiker åker på upprepade affärsresor som finansieras av företag och intresseorganisationer?
Äpplen och päron.
medielogik.
Läste även att Hedman ska på sexförhör. Det verkar ju intressant.
Äpplen och päron.
medielogik.
Läste även att Hedman ska på sexförhör. Det verkar ju intressant.
1 november 2010
kalendersystem och tältsängar
Stina brukar kritisera mig för min oförmåga att planera saker i god tid innan de ska ske. I början blev jag provocerad av det, men nu har jag insett att det krävs en kompromiss för att vår gemensamma planering ska gå ihop. Vi har ett system där jag har en kalender som hon skriver in vilka helger vi ska träffas på. I gengäld så försöker hon att inte tjata för mycket på mig om datum alltför långt fram i tiden. Det funkar bra för mig.
I fredags när jag satt och skrev på min hemtenta så insåg jag plötsligt att det fanns en överhängande risk för att de här fyra lägenhetsväggarna i princip var det enda jag skulle se den kommande helgen. Därför åkte jag hem till Karlskrona, vilket överrumplade mina föräldrar en smula.
Det mest uppseendeväckande som hände i helgen var annars att Jens lyckades välta sin tältsäng upp och ner i sömnen (vi delade sovrum). Han hade väckt mig när han gått och lagt sig vilket resulterade i att jag hostade halva natten, så jag tyckte att det var rätt åt honom. Jag var dock för trött för att orka skratta åt honom. Men kul och lagom bisarrt var det.
Till helgen verkar det som om vi får finbesök från ett helt gäng gamla klasskamrater. Till och med Manne är välkommen att nyttja mitt golv som sovplats om han inte öppnar några fönster. Tydligen har det hela styrts upp via facebook, ett medium som jag inte äger tillträde till så jag fick reda på det hela ganska sent. Det jag försöker säga är att det inte är lätt att försöka styra upp sin tillvaro och planera saker när man är offer för en problematik på strukturell nivå. Man blir helt enkelt som man umgås, Stina hade planerat dylikt arrangemang flera veckor om inte månader i förväg. Inget fel i det, men det här funkar bra för mig.
I fredags när jag satt och skrev på min hemtenta så insåg jag plötsligt att det fanns en överhängande risk för att de här fyra lägenhetsväggarna i princip var det enda jag skulle se den kommande helgen. Därför åkte jag hem till Karlskrona, vilket överrumplade mina föräldrar en smula.
Det mest uppseendeväckande som hände i helgen var annars att Jens lyckades välta sin tältsäng upp och ner i sömnen (vi delade sovrum). Han hade väckt mig när han gått och lagt sig vilket resulterade i att jag hostade halva natten, så jag tyckte att det var rätt åt honom. Jag var dock för trött för att orka skratta åt honom. Men kul och lagom bisarrt var det.
Till helgen verkar det som om vi får finbesök från ett helt gäng gamla klasskamrater. Till och med Manne är välkommen att nyttja mitt golv som sovplats om han inte öppnar några fönster. Tydligen har det hela styrts upp via facebook, ett medium som jag inte äger tillträde till så jag fick reda på det hela ganska sent. Det jag försöker säga är att det inte är lätt att försöka styra upp sin tillvaro och planera saker när man är offer för en problematik på strukturell nivå. Man blir helt enkelt som man umgås, Stina hade planerat dylikt arrangemang flera veckor om inte månader i förväg. Inget fel i det, men det här funkar bra för mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)