en tavla

Vissa saker klarar jag inte av. Det är bara att resignera inför detta faktum.

En sån sak är tavlan som har stått på min byrå lika länge som jag har bott i den här lägenheten. Jag gillar tavlan, men ogillar den risiga fururamen och därför åkte den inte upp på väggen med de andra tavlorna när jag flyttade in. En ny tavelram skrevs upp på inköpslistan.

Jag glömde dock i vanlig ordning att skriva upp tavlans mått vilket gjorde att raminköpet aldrig blev av. När jag kom hem hade jag givetvis förträngt att jag borde skriva ner måtten till nästan gång. Så höll jag på ett tag tills den fula fururamen hade blivit ett lika självklart inslag i min möblering som byrån som den står på. Ett projekt vars tidsåtgång beräknas till inte en knapp eftermiddag, men som liksom inte har blivit av. Många hade säkert retat sig på att den stod där och såg oförtjänt ful ut, men hur konstigt det än låter så glömmer jag bort den även om jag ser den varje dag.

Idag fick jag dock ett av mina ovanliga ryck och åkte in till Babylon med siktet inställt på en ramaffär. Den här gången hade jag till och med kommit ihåg att mäta fanskapet innan jag åkte in. När jag kommer hem visade det sig att trots förberedelserna hade fått med mig fel storlek på den nya ramen. Hur jag bär mig åt kan jag faktiskt inte svara på för jag tyckte att jag både mätte noggrant och flera gånger. Jag är helt enkelt dum i huvudet.