vem är bloggen utan bloggen?

Jag har alltid beundrat idrottsmän som haft vett att dra sig tillbaka innan de slutar leva upp till sina tidigare prestationer. Den här bloggen har dock inte den självinsikten och tänker därför inte lägga ner trots att den förmodligen passerade sin peak för ganska länge sen. Bloggen är nämligen rädd för hur bloggens liv ser ut efter bloggkarriären. Efterklokt inser bloggen att denne borde ha odlat nya intressen vid sidan av bloggandet, kanske investerat i en utbildning. Vem är bloggen utan bloggen? Blogga är ju det enda som den kan.

så ni får dras med bloggen ett tag till.

att jävlas tillbaka

Som morgonpendlare och lärare i samhällskunskap brukar jag alltid ta med mig några Metro och Extra Östergötland (typ som metro, fast med nyheter om katter i träd) till skolan.

Igår morse skulle jag ta tidningarna i vanlig ordning då jag gjorde en spektakulär upptäckt. Mitt framför boxarna med skjutlock som man kan ta tidningarna från hade någon parkerat en rostig och illa åtgången cykel. Det här var dock inte vilken skrotcykel som helst, utan vår gamla extracykel som någon snodde på just resecentrum för fyra månader sedan. Det fasta cykellås som hade gäckat mig så många gånger på morgonkvisten var uppbrutet och stod rakt ut från ramen. Den nya "ägaren" hade istället satt fast hänglås modell massivt runt kedjan och ramen.

När jag efter en lång och tröttsam arbetsdag åter anlände till resecentrum stod cykeln kvar på samma ställe. Jag gjorde givetvis det enda rätta och gömde cykeln på ett bra avstånd från där den ursprungligen stått parkerad. Inte för att cykeln betyder så mycket för mig, utan mest för att jävlas med den som jävlades med mig. Det kändes bra.