Varför AZ?

Varför Rasmus Elm valde AZ Alkmaar?

Alkmaar är givetvis ett anagram för det dialektala uttalet av Kalmaar.

Kanske bara jag som såg den likheten...

hmpfff

Svär som en borstbindare med Touretts syndrom. Ger efter för tröttheten och däckar i sängen. Om jag samlat mod/ork imorgon kanske jag utvecklar detta kryptiska inlägg vidare. kanske, men förmodligen inte.

kortfattat

Att campus avfolkas på sommaren är ingen nyhet. Nu däremot spankulerar nyanlända studenter planlöst och flyttbilarna trängs med varandra. Man måste boka en tvätttid för att vara säker på att det finns en stuga ledig då man behagar att trilla in. På sommaren är det mer flexibelt och kräver inte lika mycket planering. Systemet att boka tvätttider funkar inte riktigt i min förvirrade och glömska tillvaro.

***

Någon valde att placera en hög med tidningar i korridoren. Nu är jag sex nummer av kantnaggade (och förmodligen ollade) Café rikare, bara att tacka och ta emot. Det bästa med att folk flyttar in och ut är att man kan fynda roliga grejer som lata studenter lämnat åt sitt öde i korridorerna. Förra sommaren hittade jag en tv-möbel som fortfarande är i bruk.

***

Som ett monument över min egen och min fars genetiska lathet (i rakt nedgående led från farfar) har min hallspegel stått på golvet intill dörren. I över ett år har det hetat att "vi tar det nästa gång du åker upp med borrmaskinen", när väl borren varit på plats, så har det fattats plugg, skruv eller någonting annat. Spegeln har inte stört mig från sin position på golvet, men den har inte heller varit till någon större nytta. Så för bara några veckor sedan, efter lite om och men så kom spegeln äntligen upp. En mindre triumf för mig och min far.

***

Jens är nybliven sambo och bor numera ännu närmare än tidigare. Jag har redan på ett tidigt stadium iklätt mig en Cosmo Kramer-roll, den sköna grannen i Seinfeld som tittar in titt som tätt. Skillnaden är väl att Kramer faktiskt är ett roligt och ett skönt inslag i Jerry Seinfelds liv. Jag är vresig och snarare en belastning. Det som talar till min fördel är att Jens måste tycka om mig åtminstone lite eftersom han trots allt är min bror, någon utan det bandet hade utan vidare kunnat kasta ut mig. Stackars Becka visste nog inte att hon fick mig på köpet när hon flyttade ihop med Jens. (Ps. jag gillar kakor Ds.)

bristande bolltalang

Det här är veckan för märkliga idrottsskador. I lördags slungade jag mig rörelsehindrad vilket höll i sig tills i onsdags då jag började kunna röra mig någorlunda obehindrat igen. Igår var det fotbollsträning för första gången på över en vecka, vilket dels kan förklaras med min bristande träningsvilja kombinerat med att vårt lag som helhet knappast kan betraktas som övertränat. Detta har blivit mer en regel än ett undantag för min del, att det kan dröja en vecka mellan träningarna, därför kan det vara svårt att kontrollera kalvbenen till en början. Jag hade rätt bra spridning på bollmottagningar och tillslag första halvtimmen igår om man säger som så. Jag vet inte om jag ska skylla på bristande bollträning, eller det faktum att jag spelar på den positionen som kräver minst bolltalang (mycket annat, men inte mycket bolltekniska färdigheter) dvs. målvakt, men ibland får jag idiotiska idéer. Knappt uppvärmd fick jag för mig att jag skulle göra en konstspark av högre skola som kräver att man i en halv bicicletarörelse med fötterna över huvudet sparkar till bollen. Vill man vara snäll så kan man konstatera att det gick sådär. Jag träffade bollen, men i nedslaget i marken slog jag ihop knäna mot varandra vilket innebar saftiga blåmärken på vardera insida av knäna. Bara till att bita ihop resten av träningen för att upprätthålla den lilla värdighet man hade kvar, men att ta sig upp för trapporna efter träningen var en utmaning.

Jag är alltså målvakt. Jag tror inte att detta är en slump. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte ska försöka mig på något mer avancerat än en bredsida till en ytterback. Men icke, jag kommer givetvis att försöka nästa gång igen och nästa igen, tills jag skadar mig så illa att det inte blir fler gånger.

tankar som spårar ur på ett tåg (förlåt)

Fick mig en tankeställare idag när jag åkte tåg från Linköping till Växjö. Konduktören frågade vart jag skulle, jag fick totalt hjärnsläpp och fick fundera i, vad som för mig framstod som, en livstid, innan jag stammade fram "Alvesta". Huruvida jag blev överrumplad av frågan eller om jag faktiskt har kommit till en punkt där jag farit runt så mycket att min hjärna inte kan hålla isär resorna (och destinationerna) låter jag bli att analysera. Nu blir jag i Växjö i åtminstone en vecka innan det är dags för att packa väskan igen...

Som vanligt när jag åker tåg kan jag inte undkomma att betrakta mina medresenärer. Den här gången fastnade jag särskilt för en herre i övre 50-årsåldern som såg ut som en prydligare slöjdlärare (ni vet, rödrutig skjorta instoppad i illa sittande jeans, vita tubsockor och sandaler, en korrekt sidbena, ett väl ansat grått skägg samt förvånansvärt moderna glasögon). Det som sedan skedde föranledde mig att först känna en omedelbar avsky, följt av nyfikenhet och stilla beundran. Vår prydliga slöjdläraren tar upp en sliten näsduk i tyg (rutig, givetvis) och snyter sig upprepade gånger för att sedan knöla tillbaka den i fickan.

Det är inte ofta man ser näsdukar av denna typ numera, jag undrar när de egentligen blev omoderna. Någon måste ha kommit på att det troligen, av rent hygieniska skäl, inte är optimalt med en begagnad snortrasa liggandes i fickan. Vissa skulle nog kunna sträcka sig till att är ett äckligt fenomen.

Mina teorier om varför slöjdläraren föredrar näsdukar i tyg framför pappersvarianterna är många och långsökta. Det handlar kanske om att känslan av tyg överträffar den som papper (även det mjukaste Edet-papper) erbjuder, det kan vara av gammal vana eller så är det helt enkelt billigare än att ständigt köpa nya pappersnäsdukar om snoken rinner ofta. Detta förutsätter att man tvättar näsduken, för det måste man väl? Har man flera som man roterar på? Kan någon med bredare erfarenhet vänligen upplysa mig?

Jag tror dock att vår slöjdlärare är en engagerad person som har avlagt ett miljölöfte, en riktig miljökämpe på sitt egna lilla vis. Istället för att använda engångsservetter i papper, återanvänder han samma snortrasa som han använt sen 70-talet och på detta sätt har han nu sparat över ett ton i snorpapper. Vi bör alla följa hans exempel och investera i en rutig tygbit. När vi ändå håller på så kan vi byta tillbaka träskorna mot de plastiga (och anskrämliga) foppatofflorna. Allt i miljöns namn givetvis.

du vet att det är dags att börja pensionsspara när...

du utnyttjar reklamkupongerna som hänger intill varorna i livsmedelsaffärer. Hände mig idag då jag skulle köpa hushållspapper. Varan var rabatterad fem kronor, så jag slog till utan att tveka. Att det fick mig att köpa en dyrare sort behöver vi inte prata högt om.

slunga äppel

Jag har så in i helvete ont i ryggen. Som många av er känner till så har jag ganska stor erfarenhet av ryggsmärta då jag för 2,5 år sedan hade jag en duktig låsning i ryggen vilken gjorde mig indisponibel från all kroppsövning i ett halvår. Faktum är att jag inte ens kunde ta på mig mina strumpor själv. Skadans tajming i mitt liv var givetvis som sig bör fantastiskt dålig. Jag läste Idrott i skolan och fick utstå onödig smärta för att klara de fysiska momenten i kursen, jag hade en lång jobbsommar framför mig,och jag hade precis träffat Stina och det är inte lätt att vara nykär när man är mobil som en 93 år gammal gubbe med ischias.

Man blir på jävligt taskigt humör när man har ont i ryggen. Man kan inte sitta, ligga eller stå upp, det gör bara mer eller mindre ont hela tiden. Jag vill minnas att seriehunden Rocky uttryckte det som att "man vill bara dräpa hela jävla världen" och det ligger väldigt mycket i det.

Som tur är så är min ryggvärk lindrigare den här gången och i övergående form dessutom. Den härrör från i lördags då jag och Stinas bror roade oss med att "slunga äpplen", precis som vilken lördagseftermiddag som helst på landsbyggden. För att slunga äppel så behöver man en längre pinne med spets, inte helt olikt ett spjut, varmed man spetsar äpplen på. Sedan utför man en dubbelfattad kaströrelse över huvudet med pinne pekandes uppåt (tänk som en katapult) och äpplet flyger sin väg långt som fan. Barnsligt roligt, och jag och Daniel blev ståendes där och slungade äppel i gott och väl en timme. Träningsvärken som följde var dock inte att leka med, men det kanske inte är helt av ondo. Man glömmer lätt hur det känns att ha en kropp som inte vill vara med och slutar efter ett tag att vara tacksam över att man kan göra de mest vardagliga rörelserna.

Men den erfarenheten gör ändå ont som in i helvete.

ångest

Jag älskar derbyn, men hatar derbydagar.

Bajen lever...

Rami har också en åsikt i frågan. Väldigt förnuftiga tankar, som vanligt när det gäller Rami. Även om han kanske inte har presterat på topp i Bajen ännu, har han som person spelat sig in i mitt hjärta. Det är inte en plats man får, utan förtjänar.

LÄNK

Stort grattis till tillökningen, Rami!

Zlatan-extra

Många fotbollssupportrar brukar reta sig över kvällstidningars fel och brister. Den något sånär insatta betraktaren av svensk fotboll (eller idrott i stort för den delen) ser ganska snabbt att nyhetsvärdet ofta är väldigt lågt och att de ofta byggs på vaga, om inte direkt felaktiga grunder. Därför brukar jag känna att gnällandet på kvällstidningarnas skandalkåthet är jävligt gjort för min del. I regel orkar jag inte jaga upp mig över skandalrubriker, jag har blivit allt för luttrad genom åren .

Men jag måste säga att det de senaste veckorna har varit en märklig hetsjakt på mitt kära Hammarby. En av Sveriges största kvällstidningar har en del av sin sportbilaga som de kallar för "Zlatan-extra". I detta ibland flera uppslag långa avsnitt kan man läsa om att Zlatan badade badtunna med lagpolarna och att han går till tandläkaren i Malmö. Zlatan stod över en träning i Barcelona, Zlatans lågstadielärare uttalar sig: "inte oroad". Jag tycker att detta är signifikativt för ovan nämnda tidning så därför kan vi härefter kalla tidningen för "Zlatan-extra".

Igår menade Zlatan-extra att Tony Gustavsson och Andreas Dahl sågade de brasilianska nyförvärven. Ganska taskigt av en tränare, men en närmare granskning av artikeln visar att den bygger på de obligatoriska eftermatchenanalyserna som tränare och spelare gör med canal+. Journalisten har alltså inte ens själva orkat masa sig till Söderstadion för att se matchen eller göra intervjuer. Det journalistiska arbete denne utfört är att ta lösryckta citat från "någon annans" intervju och dessutom lyckats vinkla det på ett för Hammarby ogynnsamt sätt. Artikeln är inte långt i från ren lögn om man ser till orginalintervjun. Att Zlatan-extra inte har gått vidare med den här totalsågningen av lagets egna spelare talar sitt tydliga språk. Hade det funnits någon som helst substans i artikeln hade de haft underlag för att förfölja Bajen resten av säsongen och en bit in i nästa.

Idag uppmärksammar Zlatan-extra att Rami har en defekt på sitt ena ben som gör det längre än det andra, en i sammanhanget ganska gammal nyhet. Hammarby visste detta när de värvade Rami, vilket tidningen ställer sig kritisk till, då detta trors vara en av förklaringarna till hans "skadeelände". Man bortser dock från att Rami hade varit mer eller mindre skadefri i flera år i Fredrikstad och dessutom etablerat sig i landslagstruppen. Man refererar till spelarens egen blogg där han säger att hans nya upphöjda sula kan vara lösningen på hans "skadeelände". Förutom att journalisten referera till en jävla blogg så säger Rami exakt så, men med en glimt i ögat som journalisten helt utelämnar. En fågel av en fjäder åter igen.

Till sist, dessa påhittade och uppskattade övergångssummor, mig veterligen har Bajen som policy att inte kommentera övergångssummor. De enda som vet hur mycket Bajen tjänar/förlorar vid en spelarförsäljning/köp är Hammarby och köpande part. Därför är alla övergångssummor i tidningar direkt ointressanta.

Jag undrar hur morgondagens skandalrubrik lyder...

frisörfobi

Dagens irritationsmoment är att frisören på Campus verkar ha bestämt sig för att ta lite extra semester, trots att de ska startar upp i vecka 32, dvs den här veckan. Av meddelandet som de har lämnat efter sig framgår det även att det ska gå bra att ringa och boka tid till den här veckan. Jävligt märkligt då att de inte svarar när man ringer och att det är totalnersläckt i lokalen när jag gick förbi där tidigare. Ett ganska banalt problem kan tyckas, det är bara att utnyttja sin makt som konsument och välja en annan producent som bättre uppfyller mina krav på produkten. Nu ska jag inte dribbla in mig själv i nationalekonomiska termer, men teorin om den fria marknaden är just det en teori.

Jag är väldigt skeptisk till frisörer och då framför allt lågprisalternativen. Ska jag betala flera hundra för att någon ska klippa håret på mig vill jag bli nöjd med resultatet. Det finns en trygghet i att återvända till samma frisör, man bygger upp en tillit. Jag har haft en del hemska upplevelser av frisörsalonger med konstiga lukter och kommunikationssvårigheter. En gång i min tidiga ungdom lämnade mamma mig och Jens på en salong inne i Karlskrona och när hon kom för att hämta oss möttes hon av två skitsura ungar. Vi hade försökt förmedla till frisörerna hur vi ville bli klippta, men dessa kunde uppenbarligen inte ett ord svenska. De bara nickade och sa "okej" till allt vi sa, tog fram hårtrimmen och lämnade bara ett par millimeter hår på hela huvudet, men behöll hela luggen. Vi såg med andra ord inte kloka ut och när vi kom hem tog mamma fram hårtrimmen och gjorde processen kort med "polackfrissorna".

Förutom att jag litar på Campusfrisören har de helt okej studentpriser (även om de har smyghöjt priset med 30 kr på tre år). För att hitta ett alternativ i samma prisklass får man söka sig till de där salongerna som har små söta prydnadssaker på spetsdukar och vars väggar pryds av bilder på snygga 80-talsfrisyrer. Om varningsklockorna inte ringer då så kommer de nog aldrig göra det.

Man behöver inte gilla Henke Larsson för att man är svensk

Häcken ligger sexa i allsvenskan. Jag har en viss respekt för den lilla kvartersklubben BK Häcken som mot allt bättre vetande lyckats etablera i fotbollseliten. Publiksnitt behöver vi tala högt om, utan istället kan vi peka på att den lilla kvartersklubben varje år arrangerar världens största ungdomstunering. Häcken gör ett bra jobb, men i slutänden är det inte många som bryr sig.

Varför är det intressant att Häcken ligger sexa i allsvenskan? Jo, inför omstarten av allsvenskan låg Hammarby och Häcken på samma poäng. Hammarby ligger kvar på samma plats och att laget har haft förtvivlat svårt ta poäng mot på pappret enklare motståndare. Ikväll möter de Helsingborg hemma på Söderstadion, men utan HeIF:s surgubbe i anfallet. Ramis kvinna ska kalva (Claes U-uttryck) och Poppen hoppar in i målet. Jag undrar när Rami kommer att spela 10 matcher i rad, det behöver både han och Bajen.

Fjolårets hemmamatch mot Helsingborg minns jag eftersom jag såg den på en sportbar på Cypern av alla ställen. Poppen Idiotspelade och tidigare nämnda surgubbe bommade en straff, matchen slutade 2-1. Därför har jag bestämt mig för att det är ett gott tecken. Frågan är om domarna har tungan lika långt uppe i HeIF:s röv när surgubben inte spelar. Idag kanske de inte kan räkna med att kunna göra flygande maror på målvakten i samband med hörnor. Ett lag har gjort två mål direkt på hörnor i år.

Till sist ett par ord om Mikkel Jensen. Bajen är i en svår situation eftersom man inte kan vara säker på vilken division som man tillhör nästa år. Mikkels kontrakt går ut efter säsongen och visst behövs det föryngring, men samtidigt står Mikkel för rutin och ledaregenskaper som annars saknas i dagens trupp. Mikkel har alltid ställt upp för laget och aldrig tjurat när han ställts åt sidan, tvärtom så har han sagt att han är villig att flytta med laget till superettan om laget skulle åka ur. Samtidigt behöver ett lag med ambitioner att på sikt ligga på över halvan av allsvenskan en starkare innermittfältare. Mikkel Jensens hjärtat för klubben hade dock behövts i det utsatta läget som vi står inför. Grattis BP, jag är rädd för att den värvningen kan vara avgörande när vi summerar allsvenskan anno 2009.

en vecka kvar...

Jag har jobbat den här helgen. Det innebär verkligen att jag från fredag eftermiddag till söndag kväll inte har haft många lediga timmar. Jag har inte skrivit mycket om mitt sommarjobb, det händer inte så mycket på ett äldreboende. Det har varit en del strul som har tagit mycket energi, men det vore direkt olämpligt att ta upp här. Då har det varit lika bra att ge fan i det helt enkelt... jag har bara en vecka kvar...

Det blev inte lättare att motivera sig till en arbetshelg då Sveriges television bjöd på sjukt bra slötv. Det var någon form av SM-tema, med idrotter som knappast har så mycket tv-tid i vanliga fall. Att titta på finalen i kanotpolo-SM eller casting-SM är lite som att titta på velodromcyklingen i OS. Vissa idrotter har man inte ens hört talas om innan man börjar titta, men efter ett par timmar är man en fullfjädrad soffexpert.

Stina börjar jobba på allvar imorgon efter semestern och visst har hon uppvisat lite av den berömda semsterångesten. Jag har kanske inte genom mina påminnelser om att måndagen närmar sig underlättat hennes situation, men som sagt så har jag jobbat i helgen. Det är mest synd om mig. Såklart. Men det där med ett riktigt arbete verkar ganska besvärligt. Åtta veckors arbete är ungefär lagom på ett år.