slunga äppel

Jag har så in i helvete ont i ryggen. Som många av er känner till så har jag ganska stor erfarenhet av ryggsmärta då jag för 2,5 år sedan hade jag en duktig låsning i ryggen vilken gjorde mig indisponibel från all kroppsövning i ett halvår. Faktum är att jag inte ens kunde ta på mig mina strumpor själv. Skadans tajming i mitt liv var givetvis som sig bör fantastiskt dålig. Jag läste Idrott i skolan och fick utstå onödig smärta för att klara de fysiska momenten i kursen, jag hade en lång jobbsommar framför mig,och jag hade precis träffat Stina och det är inte lätt att vara nykär när man är mobil som en 93 år gammal gubbe med ischias.

Man blir på jävligt taskigt humör när man har ont i ryggen. Man kan inte sitta, ligga eller stå upp, det gör bara mer eller mindre ont hela tiden. Jag vill minnas att seriehunden Rocky uttryckte det som att "man vill bara dräpa hela jävla världen" och det ligger väldigt mycket i det.

Som tur är så är min ryggvärk lindrigare den här gången och i övergående form dessutom. Den härrör från i lördags då jag och Stinas bror roade oss med att "slunga äpplen", precis som vilken lördagseftermiddag som helst på landsbyggden. För att slunga äppel så behöver man en längre pinne med spets, inte helt olikt ett spjut, varmed man spetsar äpplen på. Sedan utför man en dubbelfattad kaströrelse över huvudet med pinne pekandes uppåt (tänk som en katapult) och äpplet flyger sin väg långt som fan. Barnsligt roligt, och jag och Daniel blev ståendes där och slungade äppel i gott och väl en timme. Träningsvärken som följde var dock inte att leka med, men det kanske inte är helt av ondo. Man glömmer lätt hur det känns att ha en kropp som inte vill vara med och slutar efter ett tag att vara tacksam över att man kan göra de mest vardagliga rörelserna.

Men den erfarenheten gör ändå ont som in i helvete.