bristande bolltalang

Det här är veckan för märkliga idrottsskador. I lördags slungade jag mig rörelsehindrad vilket höll i sig tills i onsdags då jag började kunna röra mig någorlunda obehindrat igen. Igår var det fotbollsträning för första gången på över en vecka, vilket dels kan förklaras med min bristande träningsvilja kombinerat med att vårt lag som helhet knappast kan betraktas som övertränat. Detta har blivit mer en regel än ett undantag för min del, att det kan dröja en vecka mellan träningarna, därför kan det vara svårt att kontrollera kalvbenen till en början. Jag hade rätt bra spridning på bollmottagningar och tillslag första halvtimmen igår om man säger som så. Jag vet inte om jag ska skylla på bristande bollträning, eller det faktum att jag spelar på den positionen som kräver minst bolltalang (mycket annat, men inte mycket bolltekniska färdigheter) dvs. målvakt, men ibland får jag idiotiska idéer. Knappt uppvärmd fick jag för mig att jag skulle göra en konstspark av högre skola som kräver att man i en halv bicicletarörelse med fötterna över huvudet sparkar till bollen. Vill man vara snäll så kan man konstatera att det gick sådär. Jag träffade bollen, men i nedslaget i marken slog jag ihop knäna mot varandra vilket innebar saftiga blåmärken på vardera insida av knäna. Bara till att bita ihop resten av träningen för att upprätthålla den lilla värdighet man hade kvar, men att ta sig upp för trapporna efter träningen var en utmaning.

Jag är alltså målvakt. Jag tror inte att detta är en slump. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag inte ska försöka mig på något mer avancerat än en bredsida till en ytterback. Men icke, jag kommer givetvis att försöka nästa gång igen och nästa igen, tills jag skadar mig så illa att det inte blir fler gånger.