då bar jag dig

Gick ur svenska kyrkan för inte så länge sen. Sjukt omständig historia, ska man slippa betala kyrkoskatt så måste det ske innan 1:e november annars får man betala skatt för kommande år oavsett om man går ur kyrkan under den perioden.

Man betalar alltså, men får inte ta del av de fördelar som ett medlemskap innebär eftersom man officiellt inte är medlem. Min taktik har alltså varit att jag ska gå ur kyrkan sådär några veckor innan den 1:e november. Att komma ihåg ett så avlägset datum är dock en övermäktig uppgift för den simpla tankemaskin som jag vanligtvis refererar till som min hjärna. Detta har resulterat i att jag i flera års tid alldeles för sent har kommit på att jag måste gå ur innan 1/11, vilket i sin tur har lett till att jag har fortsatt att vara medlem, främst för att jag inte kommer ihåg när jag ska gå ur. Men i år lyckades jag, även om det var på håret

Utan att bli långrandigt andlig så kan man konstatera att man inte bör vara medlem i klubb vars åsikter man inte står för. Kyrkans version av verkligheten är inte min.

Med bakgrund i ovanstående svammel så tyckte jag att det vore en fin gest att publicera ett bibelcitat på bloggen som jag faktiskt kan sympatisera med. Jag tänker då på ett fotbollslag som med stolthet och hjärta föll med svärdet i hand igår på Söderstadion. Jag tar mig konstnärlig frihet att modifera innehållet efter ändamålet.Jag är varken den förste eller siste som använt mig av det här citatet...

Jag drömde att jag gick längs en strand och jag gick tillsammans med Bajen. På himlen trädde plötsligt händelser från mitt liv fram. Jag märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var mitt det andra var Bajens.

När den sista delen av mitt liv framträdde såg jag tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg jag att det många gånger under min levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Jag märkte också att detta inträffade under de svåraste och mest ensamma perioder av mitt liv.

Detta bekymrade mig och jag frågade Bajen :

“Bajen, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig som mest.

Bajen svarade “Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – då bar jag dig.”