Vilket köping är det här?

För en vecka sen var jag på fotboll med Stina i Norrköping. Bajen var chanslösa mot serieledarna, men Stina avklarade sin Bajen-debut som det går att läsa om i mycket underhållande form på hennes blogg.

På vägen till arenan i Norrköping uppstod det lite tråkigheter och även om Stina själv menar att hon blev lite lite lite lite rädd, så var det ingenting som syntes på henne. Min plan var att vi skulle placera oss i mitten på långsidan, en bit från klacken just för att det kan bli en ganska jobbig upplevelse om man inte är van vid att gå på fotboll. Vi råkade dock hamna mitt i bajenklackens tåg från samlingspuben till arenan, ordningsmakten ville att bajen skulle ta en väg till arenan, supportrarna fördrog en annan väg. Ordningsmakten kände sig tvungna att dra på sig kravallutrustning och bruka pepparspray på supportrarna, vilket ställde till med en del oreda, där i läggs det ingen värdering i om det var ett korrekt beslut från farbror blå eller inte. faktum kvarstår att om Bajensuppotrarna själva hade fått välja väg hade de varit på arenan på under 20 minuter, nu tog det nästan en timme för mig och Stina att gå samma sträcka.

Man måste säga att jag beundrar hennes kyla i detta, även i mitt tycke, obehagliga läge. En tjej som klarar av såna situationer bör man hålla hårt i. Hon lyckas även lägga årets bästa analys av Hammarby 2010 efter att ha beskådat 40 minuter av första halvlek, nämligen "De passar ju aldrig framåt". En till synes väldigt enkel kommentar, men ack så sann. Passar man aldrig framåt är det svårt att göra mål. Bajen borde anställa henne som assisterande tränare så kanske även det budskapet går fram till tränare Borgqvist.