utvärdering sommarjobb

Jag bör cykla mina 35 minuter till jobbet om ungefär en timme. Visst, hade sagt att jag var full av förväntan inför detta så vore det att ljuga. Men, inför samma situation förra året hade jag haft direkt ångest. Ur det perspektivet så kan jag konstatera att jag har haft det rätt bra den här sommaren.

Arbetsuppgifterna är inte fler än att jag hinner utföra dem på mina tiotimmarspass i ett lagom tempo, skulle jag inte hinna tömma papperskorgarna så är inte det hela världen. Att jag sällan missar ett avsnitt av Sopranos och har läst tre böcker i sommar säger det mesta om arbetsbördan. Det är ingen som säger till mig när jag ska utföra de uppgifter som inte är direkt kopplad till de boende (medicintider etc. följs givetvis), utan jag ska bara se till att de blir gjorda innan dagpersonalen kommer på morgonen. Om jag torka golven kl 22 eller 05 är upp till mig.

Jämfört med äldreomsorgen så kan jag även konstatera att det finns en helt annan energi och livsglädje hos de boende, vilket smittar av sig på personalen. Bitterheten som finns i väggarna på det äldreboende som jag tidigare jobbat på finns inte alls. Detta sagt utan att problematisera varför det ser ut så.

Vissa upplever det nog som ensamt att jobba själv på ett boende nattetid. Jag har haft min beskärda del av vårdintriger, tjafs om småsaker och innehållslösa diskussioner, så jag njuter av lugnet. Ansvarsbiten är väl den som är mest betungande med arbetet, en akutsituation kan uppstå väldigt snabbt och oväntat och då är det bara den ensamma nattpersonalen som kan göra bedömning om vad som ska göras. Samtidigt är jag anställd på premisserna att jag är outbildad och ska göra mitt bästa i såna lägen. Vid minsta osäkerhet är det bara att ringa 112 och hoppas på det bästa.

Eftersom jag jobbar 65-70% och får ut motsvarande lön som om jag jobbade 100% dagtid vilket är ovanligt för semestervikarier (arbetsgivaren motiverar detta med att du ska gå in och jobba extra när det behövs, vilket i princip innebär att du inte kan planera ditt liv, men det är en annan diskussion) så innebär det färre arbetsdagar i veckan. Därtill så är de irriterande 6-timmarspassen ett minne blott och nu jobbar jag alltid 10 timmar när jag väl jobbar, vilket i sin tur innebär ännu mer koncentrerade arbetsinsatser och mer sammanhängande ledighet.

Till skillnad från många somrar tidigare är inte den här sommaren förlorad till arbete som man inte ens tycker är särskilt stimulerande. I år har jag kunnat utnyttja sommaren till att göra saker som man annars bara säger att man ska göra, men som man sen aldrig orkar förverkliga. Hade jag jobbat kvar på mitt gamla jobb så hade jag aldrig kunnat åka till Dublin mitt i sommaren för att nämna ett exempel. Bara det kan motivera den ständiga sömnbristen som är jobbets verkliga baksida.