Ett bra och ett dåligt exempel på personalpolitik

Jag gillar chefen på sommarjobbet.

Förutom att han är sympatisk som person gör han småsmåsmå insatser hela tiden för att personalen ska känna sig sedd.

Eftersom jag jobbar natt träffar jag honom inte till vardags. Med anledning av detta skickade han ett mail till mig ett par veckor in på sommaren och påtalade att den övriga personalen var nöjda med mitt arbete och undrade hur jag själv upplevde det. De mailen som han och jag skickade fram och tillbaka till varandra tog inte honom mer än 5 minuter totalt att skriva, ändå lyckades han få mig att känna mig behövd och uppmärksammad.

För en timme sen ringde han och berömde mig igen. Han tackade för min arbetsinsats i somras och pratade lite om att jobba några extrapass under terminen. Han lovade även att jag skulle få jobb nästa sommar om jag ville. Samtalet tog inte mer än 4 minuter.

Det är en ganska stor konstrast till min förra chef som lär ha yttrat "du ska vara glad att du har ett jobb" till en semestervikarie som lite försynt frågade om det fanns möjlighet att jobba en vecka mindre under sommaren.