jobballergi

Jag är arbetsskygg till min natur. Det var en av anledningarna till att jag valde att läsa vidare direkt efter gymnasiet, det var mitt sätt att skjuta upp den delen av vuxenlivet. Det passade mig bäst just då och gör det nog fortfarande.

Jag ska börja mitt sommarjobb i eftermiddag och jag har svårt att inte gräma mig en aning över det. Det är inte det att jag inte trivs eller direkt tycker illa om det. När man väl kommit in i det är det inte heller speciellt ansträngande att jobba inom äldreomsorgen. Jag är helt enkelt bra på att vara ledig och inte göra någonting. Det passar mig bättre.

Min idé om att stödja studentlivet är att regelbundet sponsra studentpubarna med delar av mitt studiemedel i utbyte mot en stunds rus och förvirring. Så fort det börjar talas om att faktiskt jobba på studentpuben drar jag öronen åt mig. Inte för att jag förringar den insats som görs av de få engagerade personerna inom Växjös nationsliv, jag riktar all min tacksamhet mot er, utan för att det är väldigt främmande för mig att frivilligt arbeta. Jag är ingen arbetsmyra, men jag kommer ihåg att jag lovat Mira och Josse att jag ska jobba på sivans en gång under min studietid. Vill bara poängtera det.

om jag bara hade haft motivationen hade jag kunnat spä ut mitt studiemedel med ett par tusenlappar varje månad genom att arbeta extra under terminen. Men jobba ska jag göra resten av mitt yrkesverksamma liv och jag värderar min ledighet för högt för att kompromissa med den. Arbetsgivaren är fullt medveten om detta och har för länge sen slutat att ringa och ge mig dåligt samvete. Under tiden tar jag fullt studiemedel och oroar mig föga över den dagen som jag ska börja betala tillbaka min "kostnadsfria" utbildning. Den dagen, den sorgen. Det löser sig osv.

Det här är inget inlägg som man vill att en eventuell framtida arbetsgivare ska googla fram i samband med en anställningsintervju...