mobilterror

Denna vecka riktar jag min vrede mot de mobilterrorister som spelar musik på höguppspelningsfunktionen på allmänna platser. Ljudkvalitén kan som bäst beskrivas som undermålig och är lika omöjligt att fly från som en efterhängsen gatuförsäljare på valfri semesterort.

Att finna matro en vanlig tisdagseftermiddag på Mcdonalds är dömt att misslyckas, för där sitter det minst tre olika grupperingar, påfallande ofta ungdomar, och lyssnar på det burkiga ljudet från en mobiltelefon. De tre grupperingarna kan inte enas om en ljudkälla eller åtminstone en typ av musik. Nej, varje grupp ska markera sin egen identitet genom att spela den musikstil som råkar sammanfalla med veckans klädstil. Det verkar som om tystnad har blivit så hemskt att den i möjligaste mån bör undvikas.

Mobilterroristen tar sig friheten att besudla sina medmänniskors närmiljö med sin högst tivelaktiga musiksmak, utan att visa någon som helst förståelse för att merparten av dessa vill slippa lyssna på skiten. För om, mot all förmodan och bättre vetande, musiken faktiskt skulle vara av bättre karaktär är ljudkällan fortfarande så pass undermålig att det likt förbannat är irriterande för den ofrivilliga åhöraren.

vet hut ungjävlar!