1 februari 2010

Greenwich

Ibland har man sina stunder av briljans. Idag på läxhjälpen var det en elev som appropå ingenting undrade varför man ställer fram klockan en timme i Finland. Den första impuls som for genom mitt huvud var att jag inte hade en aning, jag visste att jag hade fått lära mig det en gång i tiden, men kunde inte minnas hur det hängde ihop. Långsamt började jag berätta om varför vi har årstider, mest för att repetera för mig själv men lärarens privilegium är att eleverna sällan ser igenom sånt. Sakta men säkert började jag komma ihåg att jorden snurrar runt sin egen axel med en viss lutning och helt plötsligt föll bitarna på plats. Det var lite som om jag gjorde den här upptäckten själv där på plats och med några få faktafel så kom jag undan med blotta förskräckelsen.

Ibland får man gräva djupt efter viss kunskap. Min handledare på praktiken är en person som kan allt om mycket. frågar eleverna något mellan himmel och jord så kan han svara på det på uppstuds och det är omöjligt att inte imponeras av sådan kunskap. Det inger en viss respekt.

I just den situationen kände jag mig förbannat duktig.

Inga kommentarer: