24 februari 2012

Gymanarkisten

Jag kallar honom för gymanarkisten.

Han bryter mot varje social kod som finns på ett gym. Nu är det inte så att man måste ha gymmat i flera år för att fatta såna här saker. Det tordes räcka med att man har utsatts för normalt många sociala situationer under sitt liv.

Han har mössa på sig inomhus. På ett gym. Troligen vill han efterlikna Frank Andersson. Men ingen är som Frank Andersson. Vuxna människor (Frank Andersson undantaget) ska inte ha mössa på sig inomhus. Punkt.

Han bär runt på ett par gigantiska hörlurar genom vilka han lyssnar på sin egna medhavda musik. Jag gissar att han lyssnar på Aqua eller Trazan och Banarna. Denna gissning är inte helt tagen ur luften för han sjunger med i musiken ungefär en gång i kvarten. Det låter som en skadeskjuten varg. Eller så är det eurotechno.

Förutom att han tekniskt felaktigt genomför de flesta av sina övningar har han något märkligt cirkelträningsprogram som innebär att han ockuperar varje maskin och en betydande del av de fria vikterna konstant. Eftersom han lyssnar på Trazan och Banarne/ Eurotechno på hög volym är det inte helt enkelt att kommunicera med honom och fråga om man får låna någon av alla "hans" maskiner. Tredje gången blir det ganska jobbigt.

Han är uppenbarligen nöjd med sin kropp. Han står helt oblygt och oironiskt och spänner sig framför speglarna. Han envisas även med att byta t-shirt inne på gymmet före träningspasset. En procedur som går alldeles för långsamt för att den ska motiveras som tidseffektivisering.

Vill man se original så ska man besöka gymmet tidig förmiddag. Då jagar de i flock.

Inga kommentarer: