Jag behöver mina målsättningar för att motivera mig till att träna. När jag väl har bestämt mig för något har jag inga problem med att både göra tråkiga och jobbiga saker för att nå dit jag vill. Jag hatade löpning innan jag började träna det regelbundet. I början var inte själva aktiviteten i sig så mycket roligare bara för att jag hade anmält mig till ett lopp, men den var uthärdlig för att den tjänade ett högre syfte. Efter ett tag började till och med löpningen i sig bli rolig.
Jag har rehabtränat i ett vakuum alldeles för länge. Har haft någon vag idé om att jag ska bli bra i knäet igen någon gång, men väldigt ospecifikt. Jag behöver styra upp det här.
Mål nummer ett är att jag ska klara av att springa 2 h i september månad utan att jag störs av knät. Sköter jag min rehabträning känns det som ett full realistiskt mål.
Utöver detta måste jag göra mig av med min rastlöshet. Därför ska jag investera i ett gymkort och börja styrketräna på ett strukturerat sätt. Det första delmålet är att gå upp 5 kg muskler i vikt fram till slutet av Juli månad. Därefter, om min livssituation inte förändras drastiskt, är målet 10 kg i slutet av året. Jag vet att det där med att gå upp i vikt inte låter som ett problem för många, snarare tvärtom, men tänk på att jag har lika svårt för att gå upp i vikt som de flesta har för att gå ner i vikt.
Det är bara till att sätta sig ner och planera de kommande träningsveckor. En sak är säker och det är att det gör betydlig ondare i samvetet att smita från en rehabövning nu än tidigare.
1 kommentar:
Biff-Henke!
Skicka en kommentar