Rymdskepp eller löparskor?

I vårtider frekventerar allt fler iklädda träningskläder kring Växjösjön. Just nu är det väldigt många väldigt ovana löpare ute i löpspåren. Flera satsar på svindyr utrustning i hopp om att hålla intresset i liv åtminstone över sommaren. De flesta misslyckas ändå trots att de har fräcka dojor och en limegrön löpjacka för ett par tusenlappar. Inget fel i det, man gav det åtminstone ett försök.

Men det är lite underligt det där. Att det verkar finnas en oskriven lag i att de dyrare löparkläderna/skorna måste färgsättas med de mest skrikigaste färgerna som våra ögon klarar av. Som om vi inte förstår att de är bra om de ser ut som vilken sko som helst. Hoppas fabrikören att en fräck färgsättning och kosmetisk snarare än funktionell design ska få fler glada nybörjare att välja de dyrare skorna?

Det värst är att jag är ganska säker på att det går hem också. Så sent som förra helgen tjuvlyssnade jag på en far och dotter som skulle köpa ett par nya löparskor till tösen. Av deras diskussion att döma så hade hon gjort en grundlig undersökning av sina fötter och sitt löpsteg, vilket innebar att ett par skor var att föredra framför de andra alternativen. Men tjejen argumenterade ändå för att hon vill ha ett par skor som förutom att de var rosa och 400 kr dyrare även var tokfel för hennes löpsteg. Jag tror tyvärr att många vuxna människor tänker precis likadant.

Jag har kört med en modell som jag trivs bra med och slitit hårt på. När det nu är dags att köpa ett par nya är de givetvis slut i just min storlek i alla affärer. Denna sko i tvåtusenkronorsklassen finns i två utföranden, ett svart med neonorangea detaljer och skosnören och en mer neutralt som ser ut som... tja, ett löpardojor antar jag. Gissa vilket utförande som dominerar utbudet i våra vanligaste sportbutiker (med fantastiska Löplabbet som undantag).