ångesten väckt ur sin vinterdvala

för en vecka sen var det seriepremiär. I vanlig ordning så torskade bajen.

6 månader av optimism raserad på 45 minuter. Det var en skandalöst dålig första halvlek.

Noterar att många verkar förvånade, Bajen har ju trots allt värvat tre anfallare som säkert flera allsvenska lag gärna hade velat ha i sin trupp. Det har redan börjat muttras om Franzéns avgång, men sånt är jävligt historielöst och uppryckningen i andra halvlek tyder på att visst finns ett fullt gångbart och vägvinnande spel med superettanmått mätt. Att Franzén inte har en Linus Hallenius som ensam (sällan har en spelare varit så ensam som Linus förra året) kan vända en match gör honom inte till en dålig tränare. Det är fortfarande spelarna som ska göra jobbet oavsett vem som sitter på bänken. Uppenbarligen följde de inte matchplanen.

Problemet är att Bajen saknar en bollfördelande mittfältare längre upp i banan. Just den spelartyp som det är ett rejält underskott på i svensk fotboll generellt. Castro liksom Maic Sema kan fylla ut de dojorna en bra dag, men jag misstänker att Roger Franzén anser att de är för dåliga defensivt och jag litar på Franzéns omdöme. För Andreas Dahl är ingen Lollo Chanko som kan täcka en hel planhalva själv defensivt. Däremot visade Dahl väldigt goda intentioner när han tog tag i spelet i andra halvlek och släppte bollen för att sedan löpa i en lucka.

Mot Assyriska visade Björn Runström vad han kommer att bidra med iår. Missade frilägen och en jävla arbetsinsats. Självklart är Runa given på plan. Liksom Petter Furuseth, som jag tror hade spelat från start om inte Helg dominerat i genrepet och Petter varit delaktig i debaclet i Norrtälje.

Det bör konstateras att vi mötte superettans förmodligen vassaste offensiv förra veckan, men försvarsspelet var ändå under all kritik, liksom uppspelsfasen. Alla bajare springer och gömmer sig och visar med sitt kroppspråk att de absolut inte vill ha bollen. Ingen verkar våga sparka iväg bollen när de blir pressade utan ska kortpassa sig ur situationer i eget straffområde. Det här överlämnandet av ansvar till sina lagkamrater måste upphöra om den här säsongen ska blir roligare än de tre senaste.

Idag kommer Landskrona på besök till ett sedan länge utsålt Söderstadion. Framgång i den här matchen är så fundamentalt viktig för att gjuta mod i såväl spelare som publik. Men man är för luttrad för att hoppas på någonting. Förr slog vi åtminstone de bra lagen men torskade mot de dåliga. Nu vet i fan vem vi vinner mot...