såsdrickaren

Varken Honken eller jag är några matlådekillar. Jag äter upp maten när jag lagar den, lagar jag för fyra personer så äter ja för fyra personer. Frysen gapar nästan alltid tom på föda. Därför har det under de senaste veckornas c-uppsatsförfattande blivit en del Rasken och Kristinas, varvat med någon enstaka Josef och Koh Thai. Det sliter på plånboken att ligga på topp.

Idag var vi inte ens sugna på den mat som bjöds på Kristinas, men nöden har ingen lag så det blev en hamburgetallrik ändå.

Vid bordet intill oss slogs sig en lustig figur ner. Karlen såg ut som ett skogstroll som precis hade vaknat från sin förmiddagstupplur i Kristinas soptunna. Hygien verkade inte vara någonting som denna man med stripigt och flottigt hår prioriterade särskilt högt. På ungefär 5 minuter hade han satt i sig sin portion med kåldolmar, potatis och sås. Utan att lyfta blicken från tallriken och utan att andas.

När vederbörande avslutade sitt gluffsande med att lyfta tallriken mot munnen och oblygt dricka såsen som blivit kvar på den, blev det för mycket för mig och Honken som redan hade suttit och betraktat honom under tystnad med gapande munnar och ögon som tefat. Det var fan inte okej.

Men det är fan inte var dag man ser en såsdrickare!