Ängelholm med en av sveriges ledande skyliftsuppoters

3-2 i röven. ledning med 2-1 i 77 minuten, sen faller allt ihop. Positivt lagda människor kan tycka att det är bra att torska första matchen mot ett ängagäng, för att spelarna ska förstå allvaret. Att en match spelas i 90 minuter (ligger AIK under läggs i regel 7 minuter till). Jag är som ni säkert känner till ingen positiv människa.

Under natten mellan tisdagen och onsdagen hemsökte David Johanssons usla spel mig. Jag sov inte mer än ett par timmar totalt. Fan vad horribelt dålig han var!

Men det var en fantastisk inramning i Ängelholm. Jag kom ner dit tidigt på eftermiddagen och såg hur allt fler grönvita bröder och systrar föll in i lämmeltåget mot stadens systembolaget. Bajens samlingspub visade sig vara väldigt nattklubb/discoinfluerad vilket inte går att ogilla. Ängelholm hade för första gången haft förköp på biljetter och dagen innan avspark var de tvungna att stänga den. Då var det bara några hundra biljetter kvar och de började bli oroliga för att bajare skulle köpa upp alla biljetterna.

Förlusten till trots var inte resan förgäves. Jag fick en ursäkt att åka ner och träffa min kompis Robin som bor där i skånelandet. Robin är en av Sveriges få skyliftsuppotrar, den klart tuffaste suppotermanifestationen på flera år (har du inte koll så gå in här och läs för bövelen!). Robin menar på att eftersom djurgården torskade matchen medför skyliften otur. Jag tycker att det var tur att de inte vann, en skylift är förjävla jobbig att ta med sig till alla matcher.

Det här är den första och sista djurgårdsbilden på den här bloggen.