evighetsboken

Min bokhylla är full med böcker som är halvlästa. I många böcker ligger det ett bokmärke mitt i, varför bokmärket ligger kvar vet jag inte. Det är ju inte så att jag utan vidare kan ta vid där jag slutade läsa för 2,5 år sedan, bokmärket ligger liksom där och påminner mig om min oförmåga att fullfölja saker som jag påbörjat.

Är det flera böcker som jag känner för att läsa är det inte ovanligt att jag läser tre st parallellt med varandra. Ibland fullföljer jag alla tre, ibland faller alla i glömska på nattduksbordet tills de slutligen förpassat upp i bokhyllan igen för att samla damm. Få nu inte för er att jag är en bokslukare som läser så fort jag får tid över. Att läsa ut en bok går i regel ganska långsamt och läser man tre samtidigt går det ännu långsammare. Det kanske är därför som jag tröttnar och aldrig blir färdig. Det och min onyfikna natur som inte tvingar mig att läsa färdigt en bok, "bara för att se hur den slutar". Är den inte bra så skiter jag i hur den slutar och det är ett omdöme som jag brukligen fäller relativt tidigt in i boken.

Nu har jag emellertid läst en bok väldigt länge utan att den har förpassats tillbaka till bokhyllan igen. Om en bok kan vara bra samtidigt som den är lite småseg så är detta ett typexempel. Jag brukar kalla den för "evighetsboken", boken som aldrig tar slut. Jag har en tågbiljett daterad till Juni 2009 som bokmärke, men jag gissar att jag har läst den längre än så. På något sjukt vis verkar sidantalet i boken öka för varje sida man läser. Jesus lyckades föda ett helt folk med en fiskpinne, jag gissar att den här boken fungerar på samma sätt.