13 december 2009

diagonallöpningar

Nu, nu jävlar börjar det röra sig i Bajenland.

Jag har medvetet dragit mig från att försöka utvärdera den gångna säsong. Jag tror att jag har påbörjat en sammanfattning 5-6 gånger med resultatet att det varje gång utmynnat i emotionellt osammanhängande babbel. Jag vet faktiskt inte ens om jag har publicerat den här meningen tidigare. Pocketversionen av mina reflektioner över säsongen 2009 väntas vara ute i januari i bokhandeln.

Det offensiva spelet känns lika meningslös att kommentera som den dåliga ekonomins. Bajen var tvungna att sälja sina bästa spelare och utan Chuckie D:s magiska förmåga att hitta målet visade det sig ödestiget.

Okej, så vi har konstaterat att det offensiva spelet havererade kraftigt (Freddy Söderberg 1 mål, Paulse 1 mål och Rafael 2 mål). Med en stark defensiv hade dock laget kunnat klara sig kvar, bättre än så är inte allsvenskan. Tyvärr var Hammarbys försvarsspel allt annat än bra. På ett mentalt plan är det alltid lättare att spela fotboll i medgång, vid motgång smyger det sig in till synes löjligt enkla misstag (som t.ex. när Allbäck får accelerera förbi bajens försvar med rullatorn och tåfisa in bollen i mål). Oavsett med- eller motgång så vill jag ändå lyfta fram ett par uppenbara brister i försvarsspelet som måste korrigeras till nästa säsong.

Igor Armas blev utsedd till årets bajenspelare, vilket killen verkligen förtjänar efter allt hjärta som han har visat. Positionsspel är dock inte hans adelsmärke och detta får hans mittbackskollega att framstå som sämre än vad denne är. Igor är van vid ett moldaviskt man-man försvar och egentligen var det i första hand tänkt att han skulle stå på tillväxt det här året och spela sporadiskt, istället fick han omedelbart huvudansvar för backlinjen. Stötbrytningar högt upp i banan är förvisso snygga när de lyckas, men misslyckas dem får motståndarna friläge från halva plan. Detta hände allt för många gånger iår. En annan inte helt ovanlig anfallssekvens från motståndarna som ledde till ett antal baklängesmål, var diagonallöpningen bakom ryggen på bajens backlinje.

Man såg tydligt att bland andra anfallarna i Kalmar och IFK Gbg systematiskt tog dessa löpningar, Från Igor Armas markering, bakom Gerrbrands rygg, vilket resulterade i ett antal frilägen mot bajens keeper. Det är det som paintbilden till höger försöker illustrera. Gerrbrand vet inte vad som händer bakom ryggen på honom eftersom Igor inte är helt inspelad i zonförsvaret och inte heller kommunicerar till Totte att det kommer en löpning bakom honom. Totte ser givetvis ut som en idiot när Santos gör mål. Vid nästa anfall vet inte Totte vad han ska göra och faller för långt (utan hotande löpning bakom ryggen), då stänker motståndarmittfältaren (i den här fallet Eriksson) iväg ett långdistansskott i krysset. Totte ser väldigt passiv ut och får skit för det. Därför vill jag absolut inte se Armas spela tillsammans med den andra utpräglade man-man försvararen i laget, Monday James, i mittförsvaret. individuellt duktiga spelare, men snacka om julafton för varje hyfsad superettan-anfallare.

Den andra riktigt stora akilleshälen är målvaktspositionen. Rami bevisade förra året att han är allsvenskans bästa målvakt, när han spelar. Tyvärr så är han skadad 50 % av matcherna. Då har Poppen fått lira och han har lika extremt hög toppar som han har avgrundslösa bottnar. Denna oro, tillsammans med tveksamheterna som jag nämnde ovan, har gjort att bajens försvar har bjudit på allt för många mål bakåt.

men till nästa säsong kommer Igor att anpassa sig och tack vare att han fick spela nästan alla matcher den här säsongen så kommer detta att gå snabbare. Rami får gå till till en voodoodoktor eller ligga hela vintern på en spikmatta. Totte måste visa lite hjärta och sluta böla. Han har strulat förr och tålamodet hos fansen är som bekant inte outtömligt.

1 kommentar:

stina sa...

Precis vad jag också hade tänkt blogga om. Jag håller fullständigt med!