välfärd

Som vanligt ökar arbetsbelastningen abnormt mycket i slutet av terminen. Det tillsammans med en femveckorsvistelse i karlskrona är väl den direkta och officiella bortförklaringen till att jag uppdaterat... låt oss säga sparsamt... den senaste tiden. Den indirekta förklaringen är att jag ibland glömmer bort att jag har en blogg att hålla i liv. Det är lite som mina stackars krukväxter, men liksom mina krukväxter så brukar bloggen återhämta sig när jag väl kommer ihåg att vattna den.

Vid den här tiden förra året läste jag kursen som snart uppnått legendstatus - hållbar utveckling. En av flera meningslösa uppgiften i kursen skulle utgöra ett sociologiskt perspektiv på hållbar utveckling. För den som vill återuppliva gamla minnen, så finns det förevigat här. Kort och gott kan man säga att åtminstone jag var ytterst nära en härdsmälta modell större. Jag inbillar mig att känslan av frihet i samband med inlämningen av den uppgiften inte var helt olik den som kåkfarare känner när de ska muckar.

Jag trodde att jag aldrig skulle behöva uppleva någonting liknande i uppgiftsväg igen, ett antagande som visade sig vara högst felaktigt. De senaste veckorna har jag ägnat åt en precis lika brutalt tråkig och enformig uppgift. Ett lustigt sammanträffande är att det är samma skapare bakom även detta monster, man hade rent av kunnat kalla det för en uppföljare, denna gång med en vinkel mot välfärd.

För motsvarande 2,5 högskolepoäng skulle vi skriva 600-900 ord gånger åtta frågeställningar, vilket för min del landade på omkring 16 sidor. Man skulle kunna säga att han tog i lite väl mycket, då de andra två 2,5 poängsuppgifterna inom samma välfärdstema låg på ca 4 sidor var. Vi fick en bok till hjälp även den här gången, givetvis fullständigt ointressant och på svårengelska, problemet var dock att boken inte direkt berörde de frågeställningar som vi skulle besvara. Det hela slutade med att jag koncentrerade mig mer på att få ihop tillräckligt med ord till varje fråga, istället för att skriva en bra uppgift. Efter att ha besvarat de tre första frågeställningarna kände jag att jag hade tömt ut innehållet tillräckligt, resten återupprepade jag bara samma saker omigen. Uppgiften har med andra ord inte gett mig ett skit förutom huvudvärk. Jag har sällan lämnat in någonting som jag både språkligt och innehållsmässigt varit så missnöjd med.

Jag undrar hur ansvarig lärare tänker med de här opedagogiska jävla textmassproduceringsuppgiftern. Eftersom det inte sker en gång utan två gånger så måste han tycka att det är ett ganska bra sätt att kontrollera studenternas kunskaper. Drivs han av sadistiska motiv eller förstår han inte bättre? Min röst går på det sista alternativet.