Malou, Janne och Sverker

Det har varit en del farande i veckan, och därav även sparsamt med uppdateringar här inne. Det börjar bli tjatigt, men eftersom jag inte har tillgång till internet i Linköping hade denna region lika gärna kunnat vara en svensk motsvarighet till Bermudatriangeln. Jag åker in i dimman som omger Linköping stad, för att sedan inte visa ett livstecken på flera dagar. Så en dag dyker jag plötsligt upp, med helskägg och endast iförd en potatissäck, maniskt svamlande om text-tv och Malou von Siverts.

Jag har under veckan specialstuderat Malou:s tvprogram "Efter tio" på tv4. Jag har haft en ganska neutral inställning till Malou:s tv-medverkan tidigare och hon har sin fanbase därute i de röda stugorna med vita knutar, 80 % tanter, 18 % arbetslösa och 2 % katter. Malou gillar samtalsämnen som har en ganska allvarlig karaktär, även om gästerna ofta är mer skämtsamma. Malou har redan bestämt sig för vad hon vill ha för svar innan hon ställer frågorna som ofta är extremt onyanserade och ledande. Jag upplever att hon i första hand vill få sin egen åsikt hörd framför att höra vad gästen har för synpunkt, ofta värnar hon om stereotypt medelålders kvinnliga samtalsämnen så som kärlek, död, cancer, familj, skiljsmässor etc, gärna tragedier i gästernas liv. Malou tar sig själv på för stort allvar, hon reflekterar inte över hur mycket hon själv färgar progaminnehållet, det skadar inte att skratta ibland.

På det sättet är hon inte helt olik en annan person, som för mig är sinnesbilden av subjektivitet, "skjutjärnsjournalisten" Janne Josefsson. Hans grej i programmet "Debatt" är att ställa folk mot väggen, problemet är bara att de väljer att ta dit mediaprofiler, typ Alex Schulman eller Linda Rosing, framför kompetenta och och pålästa debattörer. När även Janne är dåligt påläst så blir det mest pajkastning istället. Det är lätt att ha en åsikt i ett ämne, men svårare att motivera den med dugliga argument.

Nej, tackar vet jag Sverker Olofsson i konsumentprogrammet "Plus", äckligt onyanserad anfaller han stora elaka kapitalister. Med en rumpnisses envishet säger han gång på gång "ska det vara så?" och det är aldrig något snack om att han står på den lilla mannens sida. Det spelar ingen roll vad företagets representant ger för svar, han avväpnar dem lätt genom att bara upprepa frasen. Det är det som skiljer honom från de två föregående, Sverker gör inget anspråk på att vara objektiv och därför är han en vinnare i mina ögon. Sverker upplevs inte som lika självcentrerad som de andra två och som tittare överöses man inte av hans egna uppfattningar. Sen att han inte kan se skillnad på pris och kvalité kan bli lite tjatigt, men samtidigt är det en del av hans charm.


Undrar varför hans soptunna är röd? Finns det någon dold symbolik?