Kom på mig själv när jag läste igenom inlägget från igår. Jag nämnde moderna fotbollsspelares klubbkänsla som en förklaring till varför Ante inte tvekade att skriva på för en allsvensk konkurrent. Är det verkligen så att "moderna fotbollsspelare" saknar klubbkänsla, eller hade även dåtidens lirare sprungit iväg om de såg en chans att mångdubbla sin lön eller göra ett bra steg i karriären. Det jag vill komma fram till är att dåtidens spelare inte hade samma möjligheter att röra på sig, speciellt innan bosmandomen, men detta hade knappast med deras beundransvärda moral att göra. 1989 gick Gary Pallister till Manchester United för 2.3 miljoner pund, på den tiden en hisnande rekordsumma. När Wayne Rooney fortfarande var tonåring och troligen kvar i målbrottet, gick han 2004 till samma klubb för 27 miljoner pund. Vi supportrar tenderar att glömma dessa små detaljer när vi raljerar över bristande klubbkänsla.
Läste på lite australiska hemsidor igår att Ante dessutom gjort sig mer eller mindre omöjlig i sin gamla klubb, Newcastle Jets. Klart att ett anbud från ett med svenska mått mätt attraktivt lag som Elfsborg då blir ännu bättre.
Han gick inte till Aik eller Djurgården heller...
När Ante ryter, så lyssnar man...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar