det alternativa samvetet

Ibland har jag svårt för att fatta beslut, som när mitt samvete gör gällande att jag bör läsa den där boken, men samtidigt infinner inte sig inte läslusten och därtill så är det falcon crest på tv. Man argumenterar mot sig eget samvete för att legitimera någonting som man hellre gör. Tillslut kör man fast i sina tankar, och även om man bestämmer sig att se falcon crest istället, så kommer det dåliga samvetet att göra att man inte fullt ut kan njuta av befrielsen från skolböckerna.

När mitt eget samvete inte ger mig ro, brukar jag ringa till mitt alternativa samvete, Stina. Tålmodigt lyssnar hon på min klagosång om mina samvetskval. Tillslut säger hon åt mig vad jag ska göra, givetvis det samma som jag egentligen vill men inte har samvete till. Det psykologiska i detta är svårt att förklara, men helt plötsligt blir valet mycket lättare och hon får det därtill att låta som det enda rationella att göra.

Ett liknande beslutsutbyte kan skönjas när vi ska iväg på en mer uppklädd tillställning. Stina brukar stå en bra stund framför spegeln och prova kläder. Väl medveten om mina visuella begränsingar brukar hon normalt avgränsa utbudet till två alternativa out-fits innan hon rådfrågar mig. Hon är givetvis inte ute efter min objektiva åsikt, utan vill att jag ska styrka det alternativ som hon i princip redan har bestämt sig för. Genom att tyda hennes signaler som tonfall, ansiktsuttryck och kroppsspråk förstår jag vilket alternativ som hon vill att jag ska välja och understryker hennes uppfattning.

Vad skulle jag göra utan denna fantastiska kvinna?