Timer

En av mina mindre smickrande egenskaper är att jag kan bli väldigt nervös, snudd på paranoid, om jag inte har dubbelkollat att kaffebryggaren och spisplattorna är avstängda innan jag lämnar lägenheten. Minsta lilla osäkerhet får mig att vända på klacken och gå tillbaka för att kontrollera om jag, som så många gånger förr, glömt bort kaffebryggaren. Jag är så van vid min glömska att jag inte litar på att jag ens är kapabel till att komma ihåg en enkel syssla som att trycka på en knapp.

Än värre blir min oro när jag åker iväg och efter ett tag kommer på att jag har glömt att kontrollera kaffebryggaren, där av inte sagt att kaffebryggaren står och puttrar, men jag har inte försäkrat mig om att så inte är fallet. Denna ovetskap gör mig till en äggsjuk höna och min själ finner inte ro förrän jag har försäkrat mig om att kaffebryggaren är avstängd.

Mina tvångstankar har inneburit att jag gått hem från såväl skola som jobb för att kolla kaffebryggaren. Jag har även en förmåga att engagera min omgivning i denna, för mig livsviktiga fråga. Jag har bland annat fått min bror till att gå bort och kolla så att mitt hem inte står i lågor ett par gånger. Min pappa har en gång fått vända efter 2/3 av sträckan till Karlskrona för att jag inte kan sluta tjata om den förbannade kaffebryggaren. Nästintill alla gånger har kaffebryggaren visat sig vara avstängd.

Jag har numera timer på min kaffebryggare, efter en halvtimme slår den automatiskt ifrån, vilket till största delen har underlättat mitt liv oerhört mycket. (Dock så har spisplattorna tagit över som mitt största orosobjekt.) Timern invaggar mig dock i en falsk trygghet och det har hänt ett antal gånger att då jag lämnats ansvarig för en annan bryggare har jag glömt bort att stänga av den. Jag har delvis avvecklat den mekanismen på något sätt.

I helgen har jag varit hos Stina i Linköping. Föga förvånande greps jag av panikkänslor då det gick upp för mig att jag inte hade dubbelkontrollerat kaffebryggaren innan jag lämnade hennes lägenhet. Då var det dock försent och tåget hade för länge sen lämnat perrongen i Linköping. Eftersom jag vet med mig att jag har en tendens till att överdriva min misstro gentemot mitt minne, vill jag inte att Stina ska drabbas av min osäkerhet. Därför valde jag en relativt låg profil och nämnde det endast i förbifarten för henne. "btw jag kan ha eldat upp ditt hem".

För framtida husefrid tänker jag snarast möjligt investera i ett antal timer's hos Claes Ohlsson och fördela dem där jag eventuellt kan lämnas ansvarig för en kaffebryggare, dvs främst hos mor och far samt hos Stina. Det kan även vara bra att ha ytterligare en i reserv i manbagen, för säkerhets skull alltså...

(update: Stina lämnade precis ett lugnande besked, kaffebryggaren var avstängd!)