Barn av en annan tid

Jag gillar mina rutiner. Genom att strukturera upp min tillvaro efter dessa rutiner slipper jag att ödsla onödig energi på simpla beslut, t.ex. vad man hinner/ska göra på morgonen. Istället kan jag lägga min mentala tankekraft på viktigare saker, som det optimala receptet på köttfärssås t.ex.

Mina rutiner har störts av att jag numera uteslutande har föreläsningar på eftermiddagar, med ett par lediga dagar varje vecka. Jag som efter mycket möda lyckats konvertera till de morgonpiggas upplysta sällskap, är mån om att bibehålla den vanan och försöker därför att komma upp på morgonen, trots att jag har möjlighet att ligga kvar.

Detta fungerar ganska bra i några dagar, men sen blir det allt svårare att motivera sig till att gå och lägga sig i rimlig tid på kvällen och därigenom blir det allt svårare att utan tidspress komma upp på morgonen. Jag mår heller inte bra av att vända på dygnet fram och tillbaka. Visst bör man ägna de lediga timmarna på förmiddagen åt att fördjupa sig i den tunga kurslitteraturen, men när man ligger i sängen och tänker på Andrew Heywoods "Political Theory", är det nära till hands att man vänder sig om och sover en stund till istället.

Ett knep jag har använt mig av är att ge mig själv små sysslor, exempelvis så bokar jag tidiga tvätttider ett par gånger i veckan för att få upp mig från sängen. Min hjärna är dock för rationell för att jag ska kunna lura den att jag behöver tvätta när jag i själva verket bara har ett par tröjor att tvätta.

Denna ungdomliga livsstil med sena nätter och långa sovmornar som krävs för att klara denna dygnsrytm, passar uppenbarligen inte mig. Då smälter jag mer in bland pensionärerna som knackar på dörren till ICA kl. 08 på morgonen. Jag är ett barn av en annan tid...