3 september 2011

ett rop på hjälp

Vår hyresvärd var här igår och inspekterade de anmärkningar som vi hade på lägenheten. Typ att det växer mögel i badrummet och bakom kranen i köket.

Eftersom jag har ganska fördelaktiga arbetstider satt jag hemma och lyssnade på Filip & Fredriks podcast när hyresvärden ringde på dörren. När jag öppnade dörren möttes jag av två manliga karaktärer ur valfri revy med galenskaparna. Hyresvärden med kompanjon inspekterade våra anmärkningar, men en viss begreppsförvirring rådde angående mögelangreppet som jag kallade det och "smuts" som han kallade samma fenomen.

Han behövde dock åka en timme och hämta en elkontakt och en skruv till toasitsen (eftersom Stina redan hade talat om för honom per telefon att de behövdes bytas så hade han kunnat ta med sig dem på en gång för att spara tid, men vem är jag att lägga mig i hans jobb...). När han kom tillbaka hade jag mentalt laddat upp för att göra ytterligare ett försök att övertyga honom om att "smutsen" kanske behöver åtgärdas ändå.

Efter en misslyckad ansats i badrummet (förorenat vatten enligt hyresvärden) från min sida var han snabb på att få på sig skorna, men jag gjorde ändå ett sista försök att uppmärksamma den mögelangripna silikonlisten i köket.

"Alltså det här känns inte riktigt hygieniskt" sa jag och petade på listen.

Ståendes på tå ca två meter från diskbänken konstaterar hyresvärden att "så där såg den minsann inte ut när jag tittade på den innan".

"inte fan är det jag som har haft sönder den" sa jag lite lätt konfunderad. Påstod han precis vad jag tror att han påstod?

Innan jag hann fråga han det samma fällde han ett hastigt "ha en trevlig dag" och på mindre än en sekund var han ute ur lägenheten.

Han menade alltså att jag hade sabbat listen medan han var iväg för att hämta skruv och elkontakt. Mina motiv till detta förblev, på grund av hans snabba sorti, oklara. Kanske ville jag sänka standarden på mitt eget boende, eller så ville jag ha sönder en fungerande silikonlist bara för att jag så gärna vill ha honom nära mig så mycket som möjligt.

Eller så var det bara ett rop på hjälp från min sida.

Inga kommentarer: