målgången

[insert valfri ursäkt för att jag inte orkat blogga den här veckan]

Känner att jag har lite att blogga ifatt så jag börjar med det som är färskast i minnet, lördagens maratonlopp. Inför loppet hade jag en officiell målsättning, att ta mig runt med livet i behåll. Jag hade även en intern målsättning (interna målsättningar i individuell idrott låter ganska lustigt, typ som lagfest för individuell idrott): att ta mig runt på under 4 timmar. I min vildaste fantasi skulle jag släpa mig över mållinjen mellan 3h 55 min och 4h.

Det gick bättre än så, jag sprang på 3:48:09. Det kanske inte låter som så jättestor skillnad, men om jag hade fortsatt att springa så hade jag hunnit springa 44 km innan jag passerat de där 4 timmarna.

När jag sprang halvmaraton gick jag ut med taktiken att börja ganska lugnt och sedan öka. Då överskattade jag min egen förmåga att öka tempot en bit in i loppet, sen hade jag inte heller kalkylerat med att tjocka tanter skulle börja gå flera i bredd i de tyngsta delarna av banan. Vis av den erfarenhet så satte jag ett relativt högt tempo tidigt i loppet.

Efter motsvarande ett halvmaraton började benen efter den hårda inledningen att bli stumma. Tiden 01:51:54 indikerade dock att om jag bara inte säckade ihop helt så skulle jag ta mig i mål under de där magiska 4 timmarna. Av rädsla att jag skulle springa in i den berömda väggen så valde jag därför att sänka farten en aning.

Jag hade kunnat skriva att jag "kontrollerade resten av loppet". Men just då kändes det inte som om jag hade så värst mycket kontroll på någonting, allra minst min egen kropp. Kroppsfunktionerna stängde av sig en efter en, tunnelseende utvecklades och svikten i fotlederna försvann så att varje steg känns som det sista. Det enda som drev benen framåt var känslan att det skulle göra så in i helvete ont att stanna så det var lika bra att fortsätta att springa.

Och in i mål sprang jag påhejad av mitt serviceteam: mamma, pappa och Stina. När smärtan i mina ben har lagts sig om cirka två månader så ska jag fundera på vad jag ska ge mig i kast med härnäst...