om högerbackars raggpotential

jag har ju en tendens att fastna i saker som ni vid det här laget vet. De senaste två veckorna har jag ägnat jobbigt många timmar på footballidentity som är ett spel som tar epitetet nörd till en ny nivå. Man kan givetvis vara fotbollsspelare, men även manager och sportjournalist. Jag är högerback. Kändes som en bra idé. Högerbacken är lite av fotbollens basist, jobbar i det fördolda och får inte lika mycket brudar som sångaren, men är ack så viktig i lagbygget.

Grejen med spelet är att man i början är ganska värdelös på allt, passa, skjuta, springa etc. Genom idogt tränande (max en gång om dagen) förbättrar man sina attribut, vilket får direkta effekter på plan i att gubben rör sig snabbare och oftare gör som du vill. Gubbe och gubbe, det är prick som du manövrerar på plan enligt samma princip som civilization, dvs i rundor. Stina tycker det är mycket roligt att jag är så engagerad i en låtsasgubbe som inte ens är en gubbe, utan en prick. Men jag låtsas som om hennes raljerande tyder på intresse och berättar istället mer.

Laget som jag slutligen valde att skriva på för visade sig ligga i den näst högsta divisionen i Sverige, vilket är en mycket stark nation i spelet. Kort sagt så är alla motståndare betydligt mer rutinerade än vad min prick är och har därigenom högre attributvärden. Matcherna spelar jag tillsammans med andra nördar (mina lagkamrater) som manövrerar sina prickar mot ytterligare ett gäng nördar som styr sina prickar (motståndarlaget).

Till skillnad från många andra spel som man spelar online mot andra personer finns inte den uttalade noob-kulturen där nybörjare ofta förlöjligas för sin okunskap. Eftersom jag defacto är lagets sämsta spelare är mina lagkamrater och tränaren extra angelägen om att hjälpa mig och ge mig tips på hur jag ska göra i olika situationer. Det känns väldigt sympatiskt.