6 januari 2011

ljussättning

Det här med att tända ljus är ett intressant fenomen. Om jag vet att jag ska sitta själv i min lägenhet så skulle jag aldrig få för mig att tända ljus. Stina däremot kan mycket väl finna ett värde i att tända ljus för att höja mysfaktor för sig själv. Manligt/kvinnligt kanske?

Stina tycker att det är mysigt med levande ljus, jag tycker att jag ser dåligt i mörkret. Synintrycket är kanske inte det primära när man ska äta middag, men det är ändå tillräckligt för att störa mig. Stina är en punktbelysningsmänniska, jag gillar bra takbelysning.

Men hon kan få bestämma ljussättningen i Bajenrummet... så möts vi på halva vägen så att säga...

1 kommentar:

Annika sa...

Henrik
Du har glömt en viktig anledning att dra ner på belysning och tända ett litet ljus. Man ser inte dammråttorna då Kram Mamma