om vikten att ta med sig rätt kopieringskort

Hej Honken, Jens och mamma!

Igår var jag på möte med vikarieförmedlingen, för precis som jag misstänkte så var det ingen intervju utan ett informationsmöte. Vi var ett gäng blivande vikarier som blev infösta i ett lite för litet rum och blev instruerade hur vi skulle bära oss åt. Jag kände igen en av tjejerna som var där. Jag kunde inte placera henne och jag funderade en stund på om jag borde hälsa på henne. Det var något bekant över denna glasögonprydda, überblonda, lite plufsiga människa med långt gången förkylning.

Men det räckte med att hon öppnade munnen och utstötte sitt fulskånska läte för att jag genast skulle kunna placera henne. Det var kopieringstjejen som jag ett kort ögonblick önskade livet ur på universitetsbiblioteket i torsdags kväll.

Helt i linje med min övriga karaktär äger jag två kopieringskort, ett som fungerar och ett som är för gammalt. Den kvällen tog jag med mitt gamla kort som inte fungerar och ni (Honken, Jens och mamma) kan själva gissa utgången. Dessutom upptäckte jag att maskineriet som man köper nya kort genom hade slutat fungera och i detta läge var gråten inte långt borta. Det var bara till att vända hem och hämta rätt kopieringskort

Och mitt i detta härjar det här blonda förkylda monstret runt och näst intill skriker på kopiatorn. Hon hade dubbelsidiga papper som hon ville kopiera till dubbelsidiga kopior, vilket visade sig vara en uppgift utanför hennes intelligens. Inget ont om det, kopieringsmaskiner kan vara en bitch. Men hon kunde inte lägga om sitt tillvägagångssätt när det började bildas kö till kopieringsmaskinerna. Hennes lösning på problemet var att ställa sig lite för nära de människor som var olyckliga nog att råka ha ett ärende till kopieringsrummet och halvskrika till dem "vet du hur man gör med den här?".

Inget "ursäkta", "skulle ni vilja vara vänlig" osv. Sånt irriterar jag mig på, folk som inte har vett att vara allmänt artiga när de frågar främlingar om hjälp. Hade jag gett det lite tid så hade jag förmodligen kunnat hjälpa henne (jag har trots allt +200 hp kopieringskunskap), men tjurig som jag är så vill jag inte lägga min tid på personer som inte har vett att vara artiga mot främlingar, utan kräver omedelbar hjälp som om det är hennes rättighet. Förmodligen har hon aldrig behövt fråga snällt för att få sin vilja igenom.

När jag varit hemma, fastnat lite framför datorn och traskat tillbaka till bibblan (nu med det rätta kopieringskortet), styrde hon fortfarande i kopieringsrummet. Uppskattningsvis så hade hon hållit på i 45 minuter utan att ha kopierat en enda sida! Nu var hennes sambo/pojkvän/slav där och inte han heller kunde med maskinen. Killen lanserade idén att hon kanske skulle bita i det sura äpplet och kopiera till enkelsidigt istället, men det besvarade hon med att det minsann skulle ta jättelång tid. "Jo... men kanske inte 45 minuter..." ville jag säga, men jag flydde fältet och kopierade det jag skulle på övervåningen istället.

Igår på mötet var hon precis lika smidig som hon var i kopieringsrummet. Hon stövlade snörvlande in på stället som om hon ägde det och när hon inte verkade precis ointresserad av det som sas ägnade hon en god stund åt att förklara för personerna som höll i mötet hur DERAS poolsystem fungerade. Detta blev mest bara pinsamt för oss andra, då det tydligt framgick att hon bara pratade för pratandets skull. Tio minuter innan mötet var slut satte hon på sig sin fula mössa (som fick hennes huvud att se ännu större ut) som för att markera att hon tyckte att mötet skulle sluta nu.

Det här är en sån person som skulle försvara sig med att det är den del av hennes personlighet om hon blev konfronterad för sitt buffliga beteende. Men tona ner din jävla personlighet då kärring! Jag hoppas att jag aldrig någonsin får se människan igen.

Nu har jag kastat mitt gamla kopieringskort