ett bra första intryck

Jag jobbade igår natt för första gången sen i somras (som inte är så avlägset långt bort som höstvindarna gör gällande). Finns en herre på boendet som tycker att det är fantastiskt roligt när pojkar kommer på besök. Så fort jag sticker in huvudet så spricker han upp i världens skratt. Det värmer lite i bröstet.

Det var inte en av de lugnare nätterna på boendet och jag var mördartrött när jag kom hem 7.40 imorse. Däckade i sängen och sov till kl 16.00. Då kände jag att det var lagom att gå upp. Blev inte så mycket kvar av den här dagen bara.

Jag har upptäckt ett märkligt mönster. När min förra arbetsgivare ville att jag skulle komma på anställningsintervju ringde hon och väckte mig kl 08 en måndag (jag skickade in ansökan söndagkväll). Min nuvarande chef inte bara väckte mig utan hade även den dåliga smaken att ringa mig när jag var legendariskt bakfull, en torsdag. Idag ringde vikarieförmedlingen när jag hade varit vaken i tio minuter och fortfarande stapplade runt i kalsongerna, ska på möte om en vecka.

Man gör sig inte jättebra i telefon när man knappt vet vilken veckodag det är, än mindre kan komma ihåg enkla instruktioner som vilken tid och plats som mötet ska äga rum.

Om man ska försöka dra någon slutsats av detta så bör jag jobba efter kriterierna A) sovmorgon följt av B) bakfylla för att optimera mina chanser till att få jobb. Någonting att ha i åtanke när jag går en arbetslös höst till mötes nästa år.