kanotbränna

Aktiviteten här på bloggen har inte varit godkänd på senare tid. Ber om ursäkt för det.

Igår var jag och Stina på vad som var tänkt som en lugn kanottur, men som visade sig vara ett kraftprov av stora mått. Åtta timmar (med raster för visso) satt vi i kanoten i kraftig motvind på öppna sjöar i den småländska urskogen. Vi paddlade, paddlade och paddlade men rörde oss sparsamt framåt. Jag förvärvade dessutom en mindre smickrande solbränna på armarna och knäskålarna, solskyddsfaktor 20 till trots, och idag värker precis varje muskel i överkroppen.

Vid dessa tillfällen är jag glad att jag inte har en flickvän som inte lägger sig platt inför utmaningen eller gnäller uppgivet, självömkande och otröstligt när man själv är nära på att kasta in handduken och absolut inte vill lyssna på någon annans okonstruktiva klagosång. Visst får man gnälla och beklaga sig, men i mer extrema situationer är det bara målmedvetet arbete som hjälper. För att använda ett Stina-ord så är hon inte pipplig, ett ord som inte helt enkelt låter sig översättas till det språket som vi andra pratar, men det betyder ungefär i det här sammanhanget att hon inte räds för att få lite skit under naglarna. Det är något som jag uppskattar hos henne.