24 juli 2010

Är det fredag? ...eller lördag?

Jag jobbar tre nätter i sträck i helgen, vilket är en sport i sig.

Den lilla tid som man har mellan arbetspassen försvinner i något yrvarket tillstånd där man inte kan svara på vilken veckodag det är, men är hyfsat säker på att det inte är natt för då hade man varit på jobbet.

I arbetsbeskrivningen för vårdjobb så ingår det att skriva på diverse signeringslistor med namn och datum, för att inga mediciner eller dylikt missas. Det kan vara rätt knepigt ibland när man är trött och jobbar över dygnsgränserna. Man är så inställd på att man ska jobba den 23:e att man inte alltid är med på att det blir den 24:e mitt under arbetspasset.

På mitt första vårdjobb i hemtjänsten hade vi inga signeringslistor. Jag fick även ge insulin till vårdtagare efter en 15 minuter lång genomgång. Det var inte att tänka på för en vikarie, möjligen med en pågående vårdutbildning, på de andra ställena jag jobbat på. Det var lite High Chapparall på hemtjänsten kan man säga.

Det värsta med att jobba natt är att man blir så förbannat förslappad under sina lediga dagar. Känslan av att aldrig vara helt utvilad tar flera dagar med god sömn för att råda bot på. Det blir inte bättre av att nästan all kundservice, affärer osv stänger på eftermiddagen då jag vaknar till liv igen. Valet står mellan att sova sina timmar eller gå upp brutaltidigt och försöker ringa ett samtal/uträttar ärenden i neandertalartillstånd. Enkelt val.

Egentligen så är det ganska märkligt att samhället inte har anpassat sig eftersom att det idag är ganska vanligt att ha en omvänd dygnsrytm. Världen styrs av fundamentalistiska morgonmänniskor. Det finns nog en hel del samhällsekonomisk potential som inte nyttjas för att folk är döende på sina 8-16 jobb, istället för att de får jobba, sova och göra sina inköp när de vill.

Har för mig att jag har läst om någon lobbygrupp som jobbar för detta? sign me up!

Inga kommentarer: