Ett kärt återseende

Praktiken smygstartade idag med en oorganiserad studiedag. Man kan fråga sig varför en skola i överhuvudet taget har studiedagar om man inte ägnar en tanke åt innehåll och syfte, men det är någon annans strid...

Förutom den italienska buffén till lunch var dagens höjdpunkt ett kärt återseende. Alla kommunens SO-lärare träffades på eftermiddagen för gemensamma diskussioner och eftersom jag befinner mig i min uppväxtskommun var flera av lärarna inte helt obekanta för mig. Framförallt min favoritlärare under högstadietiden var där och han var lika välbehållen som för 10 år sedan. Han är givetvis även han SO-lärare och någonstans där lades troligen en omedveten grund för mitt kommande yrkesval.

Jag behöver inte gå längre än till mina universitetsstudier för att konstatera att läraren är minst lika viktig som kursens innehåll för omdömet av kursen och i förlängningen ämnet i helhet. På gymnasiet hade jag dåliga lärare i historia och geografi, vilket kan vara en anledning till att jag var så säker på att jag vill bli lärare i samhällskunskap och inte i ämnesfusionen SO.

På senare tid har jag emellertid intressemässigt börjat svänga om och funderar på möjligheterna att läsa historia vid sidan av ordinarie studier. Även om det per automatik inte är till fördel på arbetsmarknaden så är det intressant och allmänbildande. Fast i nästa stund känner jag att jag behöver läsa extrakurser i idrott för att inte tappa den typen av tänk. kanske bäst att boka en date med SYOn...