Djurgårdsdödaren, vingelpetter och Salle

Förberedelserna inför premiären av superettan är i sin slutfas. Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot det kommande fotbollsåret. Bajen har verkligen gått som tåget och spelat ut kvalificerat superettanmotstånd i träningsmatcherna och harmonin verkar äntligen ha infunnit sig. Vis av tidigare dumdristighet så vet jag att det där med harmoni och inre trygghet i en grupp är ett ytterst godtyckligt fenomen. Det är när laget underpresterar och torskar flera matcher i rad som agnarna sållas från vetet.

Bajen har skickat iväg tunga löneposter som har underpresterat och tag in spelare som får en back läsk och en påse bullar i betalning. Helt i linje med de ekonomiska förutsättningarna. Det är extra glädjande att spelare vänder tillbaka till Hammarby, jag tänker då främst på Filip Bergman (som med sitt sena kvitteringsmål mot Djurgården sist det begav sig bidrog till att bajen tog steget upp i allsvenskan) och Petter Furuseth Olsen (i Norge kallad Vingelpetter för att han byter klubbar lite väl ofta). Hammarbys styrelse gjorde även de ett nostalgiförvärv i numera fotbollsinvaliden Alexander Östlund (som har lyckats skjuta sm-guld till Aik en gång i tiden, men alla gör vi våra misstag).

Det kanske är så att det inte var någon annan som var intresserad av deras tjänster, att bajen fick bottenskrapet. Jag ska inte vara så dum att jag börjar fantisera om att de här spelarna har några varmare känslor för bajen, men likt förbannat så hamnade de åter på söder. Det måste betyda något.

Vem fan är Eguren? för vi har Filip Bergman!


***
Förövrigt så vinner Linus Hallenius superettans skytteliga i år.