18 november 2009

det yttersta tecknet på arrogans

det finns ett drag i vissa människors personlighet som jag stör mig på något så in i helvete. För att förklara vad jag menar kan vi ta dagens föreläsning som ett lysande exempel. Vår förra lektion blev inställd, det fick vi reda på av en lapp som hade satts upp på föreläsningssalen, med den framförhållningen är det tur att man bor i närheten av universitetet. Hursomhelst så hade vi föreläsning idag och då framförde läraren ett förslag att vi skulle gå över den utsatta föreläsningstiden idag för att hinna med innehållet i dagens föreläsning samt det som han hade avsatt för den 2 timmar långa inställda föreläsningen.

"är det okej?" frågade han utan att vänta på ett svar. Nej, det är fan inte okej att med så kort varsel ändra föreläsningens längd. Inte för att det blir jobbigt eller för att jag har tvättstugan efteråt. Det är inte okej att utgå från allas samtycke och att alla ska köpa hans idé rakt av. I just den här situationen finns det dessutom en ojämlikhet i maktförhållandet mellan lärare och student, vilken normalt funtad person ställer sig upp i det här läget och säger ifrån? Läraren fattar ett beslut som studenterna tvingas att finna sig i. Läraren lägger dock fram det som ett förslag och låtsas som om studenterna har ett val.

Samma sak kan sägas om de "ursäkta, vi kommer att ha fest"-lappar, som kan visa på respekt om de är bra formulerade med relevant information, så som när festprissarna förväntas försvinna och hur man kan kontakta dem vi eventuella störningar. Men allt för ofta utgår dessa lappar ifrån att omgivningen ska visa acceptans för störningar, vilket man inte kan kräva, då grannarna bland annat har ett hyresavtal på sin sida. Jag ska citera en lapp från David Batras bok för att precisera vad jag menar:

"Kära grannar! ikväll (fre 8/12) kommer vi att ha födelsedagsfest. Vi kommer troligen att vara högljudda och hoppas att ni har överseende med det. vänliga hälsning X och Y"

Observera att diskussionen inte rör sig om ifall man får ha högljudda fester eller inte, men grannarna har i regel inte valet att inte sova när det är fest i lägenheten ovanför, i händelse av att de exempelvis ska jobba dagen efter. Grannen förväntas finna sig vid oljudet, vilket i det verkliga livet (utanför campus) inte okej att förutsätta.

1 kommentar:

Stina sa...

Ungefär som när man var liten och mamma frågade om man kunde plocka i diskmaskinen. Det var inte att fundera på att svara nej...