Osammanhängande tankar 15 minuter efter slutsignalen

Fyfan och helvete

Inte helt oväntat Bajentorsk och uruselt spel.

Idag var det verkligen ett lag för superettan som lommade runt inför 4500 personer på Örjans Vall. "Ni spelar som en påse nötter" som Bagarn Olsson hade sagt (vet ni inte vem Bagarn är så får ni i bakläxa att läsa Åshöjdens BK).

Jag brukar inte spy galla på enskilda spelare, men jag tycker att Nathan Paulse förstatouch är signifikativ för Bajens säsong. På tok för lång. David Johansson, som är en av få spelare med en bra höst bakom sig, är avstängd i derbyt mot gnaget. Bajens viktigaste spelare, Rami, skadade sig för femtielfte gången den här säsongen och missar nog också det mest ångestfyllda derbyt på 10 år.

Men vi har ju Nathan

Det jag irriterar mig mest på är Bajenklacken agerande i motgång. Jag fattar frustrationen, men det är lika bra att inse att man från läktaren inte kan sparka bollen i mål. Man kan visa sitt stöd, men jag har hittills aldrig sett en spelare höja sig själv efter att ha blivit utbuad av sina egna fans. Det är kanske ett sätt att kanalisera sin ilska och sin maktlöshet på, vad vet jag? "Genom att vara tysta en halvlek så ska vi få spelarna att fatta att det är på allvar". Jag tror nog att de inser det själva. Bengaler som renderar böter i klubbens utsatta läge är rent jävla egoistiskt och splittrar bara klubben ännu mer. Ingen tjänar på att Thorsell avgår mitt under brinnande slutstrid, ingen. Kanske några muppar med sned självbild, men knappast laget.

Jag hatar sången "det är vi som är Hammarby". Den kan tolkas på två sätt.

1. alla spelare, ledare, supportrar, styrelseledamöter, bollkallar, publikvärdar osv. är Hammarby.
2. Det är vi på läktaren som är Hammarby och alla andra är inte värda vatten.
   

Jag upplever, och detta kanske är fel, men att det snarare kommit att handla om alternativ nr 2, vilket är åt helvete. Lägg där till den sång som uttryckligen hyllar supportrarna på läktaren som får sporten att leva. Denna slå-sig-själv-på-bröstet-mentalitet är bara patetiskt i mina ögon och jag undrar hur den gagnar Hammarby.

Ingen är större än klubbmärket. Ingen. Att älska en klubb är ingen jämställd relation. En partner som missköter sig är det bara att lämna, men ett supporterskapa fungerar inte så. Gilla läget.