F.Ö.

Den här veckan irriterar jag mig på människor som inte kan stå i kö på ett civiliserat sätt, dvs. utan att knuffas och tränga sig. Det skönaste är när de som tränger sig tjänar marginellt med tid på sitt asociala tilltag. Jag hade en lång monologutläggning om detta för en stackars kille i lördags som trodde att han kunde ställa sig framför mig i bankomatkön. Inte för att jag ville att han skulle flytta på sig, det fungerar väldigt sällan, jag kände bara ett tryckande behov av att påtala att han inte längre var på naturbruksgymnasiet i Hoby. Helt nykter var jag väl inte heller.