22 mars 2009

pyramider och mumintroll

En mindre smickrande sida av mig är ganska dömande och irriterar sig lätt på andra människor. Nu vet jag inte hur andra upplever det, men i en grupp människor hittar jag alltid någon som jag stör mig på. Som när jag och Stina turistade bland pyramider på äkta chartermanér, vi gick upp mitt i natten, satte oss på en minibuss modell trång och bussade 5 timmar till Kario. Nu hör det till saken att jag är lite barnslig när det kommer till sånt, men jag har jättesvårt för att sova i bilar, tåg och dylikt, sån är jag och därför sov jag ungefär 40 minuter den natten. Men min situation där i minibussen blev inte bättre av att en finsk tant led av akut bihåleinflammation och ljudligt drog upp snor i kranen åtminstone en gång i kvarten. Nu menar jag inte ett litet diskret fräsande, vilket kan vara förlåtligt, nej äckligt obesvärad och högljutt drog hon in allt likt en dammsugare.

Samma finska tant med väninna lyckades på ett mirakulöst sätt alltid förvirra bort sig när vi skulle återsamlas. Jag vet inte om de var "sinnesslöa" på riktigt, eller bara ignorerade det faktum att vi stod och väntade på dem, men någon ursäkt var det aldrig tal om. Lägg därtill att hon led av kraftig benstomme och gick jättelångsamt, vi fick hela tiden fick stanna upp och vänta in henne där hon vankade fram, rödrosig och ymnigt svettandes, i sina foppatofflor. Det är inte direkt nyskapande att kalla finländare för mumintroll, men det beskriver ändå på ett ganska talande sätt den kroppshydda som hon släpade runt pyramiderna i Giza. Förresten, vem fan tar på sig foppatofflor om man ska åka ut i öknen? det genererar inga höga hajkpoäng det inte.

Vid ett tillfälle hade minibussen börjat rulla innan Stina på reflex ropade att det var några som fattades (på svenska till vår engelsktalande guide), visst var det våra kära mumintroll som saknades. Det kanske är en yrkesskada att räkna in alla "barn" hela tiden, men jag hade inte blivit jätteledsen över att bli av med tanterna.

Något som jag har funderat på är ifall det till viss del är jag som "skapar" dessa hemska personer för att ha någon att rikta min irritation mot. Om inte de finska damerna hade åkt med hade jag förmodligen stört mig på någon annan av mina medresenär istället. Är det egentligen ett vettigt beteende?

1 kommentar:

Anonym sa...

En yrkesskada är precis vad det är!