Lite försäsongsnervositet

Snart dags för allsvensk avspark och det var ganska många år sedan som en Hammarbysupporter hade fog för att känna den oro som jag och många andra bär inom oss. Man har vant sig vid att inför säsongen titta uppåt och inte som fallet är nu, att man räknar lagen som kan tänkas placera sig efter i tabellen.

Spelare från startelevan har försvunnit, utan att det har gjorts värvningar för att ersätta dessa. Eftersom Hammarby, likt många andra allsvenska föreningar, får relativt lite betalt för spelare som de säljer gäller det att hushålla med stålarna som kommer in. Säljer man Max von Schleebrügge till Anderlecht, dröjer det ett par år innan en tillräckligt kompetent ersättare som har en rimlig prislapp dyker upp. Annars får man nöja sig med att betala för mycket (lex. malmö) alternativt värva Christian Traoré, som är en fullgod och habil allsvensk fotbollsspelare, men inte så mycket mer.

För Hammarby (och jag tror inte att det är en unik situation för oss) handlar tyvärr försäsongen ytterst sällan om att bygga vidare på det lag vi har, utan om att ersätta nyckelspelare med nya obeprövade kort. Allsvenska klubbar, Malmö och Elfsborg borträknade (IFK Gbg löste problemet med "kreativ bokföring"), kan köpa in en eller max två beprövade spelare på allsvensk nivå, resten av luckorna måste fyllas av spelare som utvecklas till att bli nyckelspelare, vilket är en mycket längre process (om de någonsin lyckas fylla luckan helt). För att nämna några exempel under de senaste åren på spelare som har köpts in billigt och tagit tid på sig att utvecklas till nyckelspelare:

Max von Schleebrügge var knappast värd sin vikt i guld då han värvades från BP och spelade sporadiskt första året.

Mikkel Jensen ansågs för dålig för Brönby och sågs långt ifrån som en självklar värvning. Har för mig att han fick provspela sig till ett kontrakt under Linderoth.

Fredrik Stoor var faktiskt min hackkyckling nummer ett under hans första säsonger som A-lagsspelare. Allt dåligt var Fredriks fel. Nu skäms jag lite över mina pubertala påhopp.

Vem visste vem Ante Covic, sedemera landslagsman för Australien, var innan han kom till Hammarby? Att han inledningsvis inte ansågs som självklar förstemålvakt i konkurrens med Erland Hellström säger det mesta.

Petter Andersson, Ljusvattnet någon? Inte? Skellefteå AIK då?

Sebastian Eguren var utfryst i Rosenborg och hade således ett relativt lågt marknadsvärde. Att ingen hade sett han spela innan han kom till Hammarby stärkte knappast hans status. En chansning på många sätt.

Lollo Chanko var bänkad i Grekland och allmänt impopulär i supporterled, ändå framstår han som en "profilvärvning" i ovanstående personers sällskap. Under den höstsäsong som han anslöt till Hammarby var han dessutom högst medioker.

Därtill har det även gjorts mer namnkunniga värvningar som Furuseth Olsen, Aubynn, Paulinho och senast Rami, men poängen är att dessa knappast utgör en majoritet av de spelare som har gjort avtryck i Hammarby under de senaste åren. Hammarby är inte där de är idag (den mest framgångsrika perioden i klubbens historia) för att de hade en värvningspolitik som går ut på att köpa färdiga spelare. jag hoppas att Igor Armas (vem? tänker du) snart kan läggas till listan ovan. This is the fucking allsvenskan! Längst ner i näringskedjan, anpassa dig eller gå under.